Så jävla förbannad!!
Ska det inte vara ok att ringa sin sambo när man är uttråkad?? Att bli tillsagd att bara ringa när man vill nåt vettigt.. Men sen är det jävligt ok för honom tydligen att pluttinutta med andra tjejer när han är uttråkad??
Blir så jävla arg! Hade jag velat ha det här har jag kunnat stanna där jag var! Fy fan. Säger till mig att han inte orkar prata med mig och att jag alltid har miljoner saker att säga. Det här det mest ytliga förhållande jag nånsin haft!! Tänk om en annan kunde få höra fina smeknamn eller varför inte nåt trevligt överhuvudtaget??!!
Fy fan säger jag bara!!
Hoppsan, nu överreagerar jag tydligen igen.. ooops.. så dumt av mig!!
Sen att man blir satt hemma heela dagen lång med alla barnen, inklusive hans, för att han ska kunna julhandla. Sen dyker han upp halv åtta och har inte ens varit i stan, man kan ju höra av sig och höra hur det går i alla fall men fick bara till svar att det orkade jag inte?? Fine...
Att få höra att han inte orkar se mig för att det är så stressigt på jobbet???
va fan har jag här att göra då? Behändigt med nån som städar, tvättar, diskar, lagar mat och tar hand om barnen kanske...
Fattar inte längre vitsen med det här...
fredag 21 december 2012
onsdag 12 december 2012
löss och barnuppfostran
Ibland behöver man bara en dag för sig själv för att orka med vardagen. Idag har jag röjt av lite här hemma, fixat med tvätt, julpyntat och gått igenom lite med julklappar och så inför jul.
Ikväll är jag ensam med barnen då gubben i vanlig ordning jobbar.. Jag brukar vara ganska bra på att göra saker med barnen när jag är ensam med dem, vi åker iväg, pysslar och bakar....
Idag skulle vi ha gjort egna namnskyltar och jag hade plockat fram papper i olika färger, klistermärken m.m.
Meeen.. sen kom jag till dagis och fick veta att det var lusinvasion där så fram med kammen och kamma Amanda på plats och mycket riktigt, äckliga löss där med. iväg och hämta grabbarna i skolan och vidare till apoteket för att köpa svindyrt lusmedel.
Hem och fixa mat och sen hade jag bestämt att vi skulle ha ett litet möte eftersom vardagen inte riktigt funkar och det känns som barnen aldrig nånsin lyssnar och spenderar all tid åt att springa runt, slåss och skrika. Sagt och gjort, vi satte oss ner och det tog lite tid innan ungarna slutade tramsa där med men jag tänkte bara tålamod tålamod tålamod... Vi lyckades gå igenom lite om vad var och en inte tycker funkar, hur vi ska ha det och vad barnen har för önskemål om vad vi kan göra och så.
Så nu har vi gjort en liten regellista och en plan kan man säga :)
Sen blev det dags för lusbehandling för alla barnen. De fick titta på dagens avsnitt av julkalendern medan jag själv stod och luskammade mig själv hur länge som helst. Glömde totalt bort tiden dock och det blev sent för kidsen. Hittade inga löss på mig själv och sitter nu i valet och kvalet om ifall jag ändå borde dra i behandlingen...
Imorn är det lucia och eftersom jag spenderar så mycket tid med sonen har jag nu lovat dottern att vara med henne hela dagen imorn. De ska lussa på olika ställen och det ska bli en mysig dag!
I tisdags (igår) hade pojkarna hantverksdag på skolan och jag var med dem hela dagen, vi grejade med lera och bakade, åt lunch ihop och de var ute och lekte.
Imorn är det julbak som gäller och jag har lovat att om de är duktiga ska de få göra varsitt pepparkakshus :)
Ikväll är jag ensam med barnen då gubben i vanlig ordning jobbar.. Jag brukar vara ganska bra på att göra saker med barnen när jag är ensam med dem, vi åker iväg, pysslar och bakar....
Idag skulle vi ha gjort egna namnskyltar och jag hade plockat fram papper i olika färger, klistermärken m.m.
Meeen.. sen kom jag till dagis och fick veta att det var lusinvasion där så fram med kammen och kamma Amanda på plats och mycket riktigt, äckliga löss där med. iväg och hämta grabbarna i skolan och vidare till apoteket för att köpa svindyrt lusmedel.
Hem och fixa mat och sen hade jag bestämt att vi skulle ha ett litet möte eftersom vardagen inte riktigt funkar och det känns som barnen aldrig nånsin lyssnar och spenderar all tid åt att springa runt, slåss och skrika. Sagt och gjort, vi satte oss ner och det tog lite tid innan ungarna slutade tramsa där med men jag tänkte bara tålamod tålamod tålamod... Vi lyckades gå igenom lite om vad var och en inte tycker funkar, hur vi ska ha det och vad barnen har för önskemål om vad vi kan göra och så.
Så nu har vi gjort en liten regellista och en plan kan man säga :)
Sen blev det dags för lusbehandling för alla barnen. De fick titta på dagens avsnitt av julkalendern medan jag själv stod och luskammade mig själv hur länge som helst. Glömde totalt bort tiden dock och det blev sent för kidsen. Hittade inga löss på mig själv och sitter nu i valet och kvalet om ifall jag ändå borde dra i behandlingen...
Imorn är det lucia och eftersom jag spenderar så mycket tid med sonen har jag nu lovat dottern att vara med henne hela dagen imorn. De ska lussa på olika ställen och det ska bli en mysig dag!
I tisdags (igår) hade pojkarna hantverksdag på skolan och jag var med dem hela dagen, vi grejade med lera och bakade, åt lunch ihop och de var ute och lekte.
Imorn är det julbak som gäller och jag har lovat att om de är duktiga ska de få göra varsitt pepparkakshus :)
Minisemester i Danmark
I lördags morse ringde klockan kvart i fem och det var dags att kliva upp... 05.30 var det dags att bege sig iväg mot tåget. De vi skulle åka med hade försovit sig så det blev lite stress men vi hann tack och lov :)
Man var ju skapligt trött och när vi väl kommit på snabbtåget från Uppsala till Köpenhamn blev det till att sluta ögonen lite men vid tio snåret började det svida lite i magen... Men tror ni det fanns nåt jag kunde äta på tåget?? Johejdu!! Det blev ett äååle och en flaska vatten.. Bra där SJ!!
När vi var framme vid halv två blev det i alla fall lite mat i magen och resan begav sig vidare mot Carlsbergs bryggeri :)
Vi gick runt och kikade lite och satt och pratade till två öl ;)
Det blev dags att bege sig till hotellet som var ett av de sunkigaste jag träffat på själv. Men vi skulle ju ändå bara sova där så vad gjorde det egentligen, det som var jobbigast var att det inte fanns toa på rummet...
Vi drog vidare och skulle äta lite mat och hamnade som hastigast inne på disneystore och det var ingen tvekan om att stora plånboken skulle tas fram därinne dagen efter.. :D
Vi åt en god middag i gott sällskap, vi var totalt åtta personer som åkte. Det var sambons jobb och jag.
Efter middagen gick vi runt lite men vissa var lite tunt klädda och gick och satte sig på Hard Rock café medan jag, sambon och Maria gick vidare till julmarknaden. Det fanns lite.. som småbutiker snarare.. och alla dessa lampor som var uppsatta. Vi hade ju kunnat gå dit dagen efter då man skulle haft lite mer tid att kika runt men alla dessa lampor som lyste i mörkret, helt fantastiskt!!
Men efter nån timme frös även vi och sammankopplade med de andra. På grund av den tidiga morgonen blev det hemgång tidigt. Hotellet hade ju perfekt läge för den.. kåta typen :P
Det stod gatuflickor i varenda hörn, porrbutiker överallt och hotell överallt.. hehe..
Klockan åtta gick jag och Maria upp dagen efter och åt frukost, tror vi satt i frukostbuffen två timmar och mös och väntade på de andra. Vissa blev lite överförfriskade kvällen innan och pallade inte riktigt.. hehe..
Efter frukost och dusch var det absolut disneystore som hägrade. Det var typ snöstorm vilket var mindre roligt men väl framme i butiken var promenaden dit redan bortglömd! Gubben bara skrattade åt mig som gick omkring och bara var lycklig.. hehe.. det var LÄNGESEN jag skrattade och hade så roligt som denna helg! Hur som helst, disneystore var som att komma in i en annan värld, en levande butik med leksaker utan dess like! Bara den butiken var helt klart värd resan ner dit!
Blev en del julklappar till barnen, men Emil är så stor nu att det var svårt att hitta nåt till honom. Amanda därimot kan man ju lätt slösa tusenlappar på om man hade den ekonomin. Underbara annorlunda leksaker och hur lycklig jag än kände mig därinne blev jag efter ett tag tvungen att gå ut, fick ju fasen ont i magen av allt kliande i "vill-ha-fingarna"..
Det fick bli lite mat i väntan på att tåget skulle rulla hemåt vid halv fem.
Resan hem kändes väldigt harmonisk och alla som känner mig vet att jag har MYCKET svårt att sitta still. Nu hade man ju som inget val.. greppade min tidning och bara njöt av lugnet. Dessvärre blev vi sena hem pga det dåliga vädret och vi var inte hemma förrän strax innan två på natten.. perfekt.. 05,45 ringde klockan och det var dags att hämta barnen..
Kan säga att jag var helt död i måndags och gjorde inte många knop. och det var helt ok, jag blev inte stressad. :)
Man var ju skapligt trött och när vi väl kommit på snabbtåget från Uppsala till Köpenhamn blev det till att sluta ögonen lite men vid tio snåret började det svida lite i magen... Men tror ni det fanns nåt jag kunde äta på tåget?? Johejdu!! Det blev ett äååle och en flaska vatten.. Bra där SJ!!
När vi var framme vid halv två blev det i alla fall lite mat i magen och resan begav sig vidare mot Carlsbergs bryggeri :)
Vi gick runt och kikade lite och satt och pratade till två öl ;)
Det blev dags att bege sig till hotellet som var ett av de sunkigaste jag träffat på själv. Men vi skulle ju ändå bara sova där så vad gjorde det egentligen, det som var jobbigast var att det inte fanns toa på rummet...
Vi drog vidare och skulle äta lite mat och hamnade som hastigast inne på disneystore och det var ingen tvekan om att stora plånboken skulle tas fram därinne dagen efter.. :D
Vi åt en god middag i gott sällskap, vi var totalt åtta personer som åkte. Det var sambons jobb och jag.
Efter middagen gick vi runt lite men vissa var lite tunt klädda och gick och satte sig på Hard Rock café medan jag, sambon och Maria gick vidare till julmarknaden. Det fanns lite.. som småbutiker snarare.. och alla dessa lampor som var uppsatta. Vi hade ju kunnat gå dit dagen efter då man skulle haft lite mer tid att kika runt men alla dessa lampor som lyste i mörkret, helt fantastiskt!!
Men efter nån timme frös även vi och sammankopplade med de andra. På grund av den tidiga morgonen blev det hemgång tidigt. Hotellet hade ju perfekt läge för den.. kåta typen :P
Det stod gatuflickor i varenda hörn, porrbutiker överallt och hotell överallt.. hehe..
Klockan åtta gick jag och Maria upp dagen efter och åt frukost, tror vi satt i frukostbuffen två timmar och mös och väntade på de andra. Vissa blev lite överförfriskade kvällen innan och pallade inte riktigt.. hehe..
Efter frukost och dusch var det absolut disneystore som hägrade. Det var typ snöstorm vilket var mindre roligt men väl framme i butiken var promenaden dit redan bortglömd! Gubben bara skrattade åt mig som gick omkring och bara var lycklig.. hehe.. det var LÄNGESEN jag skrattade och hade så roligt som denna helg! Hur som helst, disneystore var som att komma in i en annan värld, en levande butik med leksaker utan dess like! Bara den butiken var helt klart värd resan ner dit!
Blev en del julklappar till barnen, men Emil är så stor nu att det var svårt att hitta nåt till honom. Amanda därimot kan man ju lätt slösa tusenlappar på om man hade den ekonomin. Underbara annorlunda leksaker och hur lycklig jag än kände mig därinne blev jag efter ett tag tvungen att gå ut, fick ju fasen ont i magen av allt kliande i "vill-ha-fingarna"..
Det fick bli lite mat i väntan på att tåget skulle rulla hemåt vid halv fem.
Resan hem kändes väldigt harmonisk och alla som känner mig vet att jag har MYCKET svårt att sitta still. Nu hade man ju som inget val.. greppade min tidning och bara njöt av lugnet. Dessvärre blev vi sena hem pga det dåliga vädret och vi var inte hemma förrän strax innan två på natten.. perfekt.. 05,45 ringde klockan och det var dags att hämta barnen..
Kan säga att jag var helt död i måndags och gjorde inte många knop. och det var helt ok, jag blev inte stressad. :)
fredag 7 december 2012
Kritik och självförtroende
Tycker bara det är så trist att folk inte kan uppskatta varann och peppa varann när den andra är nere.
Jag känner mig som en påse kattskit idag..
Förut var jag lite rundare och det var vissa inte sena med att tala om, när men sen gått ner tio kg får man inte höra något, jo några få har frågat hur jag mår och nån frågade om jag har ätstörningar...
Jag kämpar järnet för att mina nära och kära ska ha det bra och framförallt mina barn men om man glömmer något eller nåt så får man minsann höra det, sen att man varit apduktig och slitit som ett djur är det ingen som säger något om. Klart som fan alla behöver höra bra saker ibland också och inte bara få höra när allt är dåligt.
Jag brukar försöka påpeka även när saker och ting är bra. Jag brukar normalt inte bry mig så mycket om vad andra säger och tycker men när det bara blir en massa negativt så är det klart att det inte undgår en..
Självförtroendet har sjunkit i botten och det var ett tag sen jag kände så. Brukar ju kunna se mig i spegeln utan att avsky mig själv. Och har man för guds skull en bra dag så är det tydligen bara hålla sig för sig själv. Är det så man ska behöva leva för att må bra eller har man omgivit sig med fel folk? Har en del riktiga vänner och just nu saknar jag dem grymt mycket!!
Men det finns en människa som alltid får mig att må bra, som alltid säger vad hon tycker, bra och dåligt. Som kastar choklad på mig när jag är ledsen och som alltid har tid att lyssna. Jag kan inte annat än hoppas att jag lyckas åtgälda det hon ger mig i livet.
Hatar att känna att man är beroende av andra och att man behöver i alla fall nån gång höra att man är bra, duktig, fin etc... Småpotatis möjligt jämfört med andras problem men det finns en del andra tunga saker i livet jag får brottas med alldeles ensam och det är säkert mycket det som gör att jag känner såhär. Jag sliter slut på all min energi och måste få fatt på ny någonstans ifrån..
Hur får man energi på egen hand? Jag vet ju innerst inne att jag är grymt bra! En person som känner mycket åt alla håll och som kan ge hur mycket som helst bara man får lite tillbaka. Hur gör man när man tänker på sig själv?? Att sitta ner och uggla är inte riktigt min grej...
Jag känner mig som en påse kattskit idag..
Förut var jag lite rundare och det var vissa inte sena med att tala om, när men sen gått ner tio kg får man inte höra något, jo några få har frågat hur jag mår och nån frågade om jag har ätstörningar...
Jag kämpar järnet för att mina nära och kära ska ha det bra och framförallt mina barn men om man glömmer något eller nåt så får man minsann höra det, sen att man varit apduktig och slitit som ett djur är det ingen som säger något om. Klart som fan alla behöver höra bra saker ibland också och inte bara få höra när allt är dåligt.
Jag brukar försöka påpeka även när saker och ting är bra. Jag brukar normalt inte bry mig så mycket om vad andra säger och tycker men när det bara blir en massa negativt så är det klart att det inte undgår en..
Självförtroendet har sjunkit i botten och det var ett tag sen jag kände så. Brukar ju kunna se mig i spegeln utan att avsky mig själv. Och har man för guds skull en bra dag så är det tydligen bara hålla sig för sig själv. Är det så man ska behöva leva för att må bra eller har man omgivit sig med fel folk? Har en del riktiga vänner och just nu saknar jag dem grymt mycket!!
Men det finns en människa som alltid får mig att må bra, som alltid säger vad hon tycker, bra och dåligt. Som kastar choklad på mig när jag är ledsen och som alltid har tid att lyssna. Jag kan inte annat än hoppas att jag lyckas åtgälda det hon ger mig i livet.
Hatar att känna att man är beroende av andra och att man behöver i alla fall nån gång höra att man är bra, duktig, fin etc... Småpotatis möjligt jämfört med andras problem men det finns en del andra tunga saker i livet jag får brottas med alldeles ensam och det är säkert mycket det som gör att jag känner såhär. Jag sliter slut på all min energi och måste få fatt på ny någonstans ifrån..
Hur får man energi på egen hand? Jag vet ju innerst inne att jag är grymt bra! En person som känner mycket åt alla håll och som kan ge hur mycket som helst bara man får lite tillbaka. Hur gör man när man tänker på sig själv?? Att sitta ner och uggla är inte riktigt min grej...
fredag 30 november 2012
Ledsen i hjärtat..
Så var det fredag... idag åker barnen till pappa sin och jag får äran att pulsa i snön på jobbet.. wohoo...
Gubben drar iväg på partaj idag och jag känner mig bara så skadad.
Det händer så mycket just nu och jag känner mig så trasig, hjärtat är trasigt..
All min stress har vänt och blivit till tårar...
Är less på ensamheten men man ska inte gnälla över sånt man kan göra något åt har jag hört..
Vet inte vad jag ska känna eller hur jag ska hantera det jag faktiskt känner..
Ha en bra helg alla ni. Jag är redan helt slut och måste orka till kl 22 och jag vet att jag ändå inte kommer kunna sova. Sen blir det upp tidigt för att fortsätta pulsa i snön. Blir väl däcka kl sju imorn kväll :/
Gubben drar iväg på partaj idag och jag känner mig bara så skadad.
Det händer så mycket just nu och jag känner mig så trasig, hjärtat är trasigt..
All min stress har vänt och blivit till tårar...
Är less på ensamheten men man ska inte gnälla över sånt man kan göra något åt har jag hört..
Vet inte vad jag ska känna eller hur jag ska hantera det jag faktiskt känner..
Ha en bra helg alla ni. Jag är redan helt slut och måste orka till kl 22 och jag vet att jag ändå inte kommer kunna sova. Sen blir det upp tidigt för att fortsätta pulsa i snön. Blir väl däcka kl sju imorn kväll :/
torsdag 29 november 2012
Vardagsliv???!!
Jag säger bara herregud!!
Jag kan omöjligt förstå hur min tid inte räcker till.... Kikar i kalendern och förstår inte heller hur man kan ha så mycket att göra, så mycket att komma ihåg.
Just nu känner jag mig bara SJUKT stressad och min sambo tycker att jag är tokig som måste ha allt gjort på en gång.
Men om jag inte tar tvätten nu på en gång så glömmer jag och om jag tänker att jag ska komma ihåg att göra det om en halvtimme kommer jag ändå vara stressad den halvtimmen av rädsla för att glömma. Mina barn har faktiskt inte så mycket kläder att jag bara kan hoppa över tvätten en vecka...
Eller jo kanske men skiten måste ju ändå göras!
Jag blir stressad av röran runt mig och vill ha disken gjord på en gång, då slipper jag fundera på det sen. Men det som stressar mig är fördelningen och är jag ensam så är jag inte alls lika stressad.
Ibland blir jag bara galen och mitt upp i allt ringer luren med åtta frågor till jag måste ta ställning till NU helst annars är men ett ego..
Varför måste andra sätta press på mig? Räcker det inte med det som det är??
Jag är en bra förälder till mina barn och kämpar röven av mig för att de ska ha det bra, alltid! Men ibland bara orkar jag inte, funderar på att skriva dagbok så man kan garva lite åt det sen när allt lugnat sig lite..
För i helvete ÄR DET JUL SNART?!! Fan fan fan.. Får börja med schema.
Folk säger hela tiden åt mig att tänka på mig själv också men hur? hur ska jag få tid med det?
jag kanske har jättestora problem vad vet jag men hur kan jag slappna av en kväll om jag släpper allt med städ, disk, och tvätt när jag ändå vet att jag måste ta skiten imorn, bara det att då är det ju dubbelt så mycket att göra...
Fick en uppskattad sovmorgon imorse iaf! Sov faktiskt till tjugo över åtta och hann duscha innan det var dags att åka iväg och hänga i skolan ett par timmar..
Om jag tänker efter just nu kommer jag knappt på vad fan jag gör men det brukar vara upp på morgonen med barnen, rena kläder, frukost och tjugo minuter på sig att komma ner i hallen, klä på sig och sätta sig i bilen, åka de 2,5 milen till dagis och skola, åker hem igen 2,5 mil och städar och tvättar och hinner vara hemma ca en och en halv timme, funderar på vad som behöver handlas inför "den väl planerade och varierande maten som sonen som aldrig äter tycker om" och morgonens frukost, barnen ska ha frukt med sig till skolan också.. Åker tillbaka till skolan de 2,5 milen för att vara med sonen i skolan mellan 11-13. Handlar det som ska handlas och av nån anledning har jag alltid minst två ärenden per dag i form av vårdcentral, apotek, möten på bup, skola etc, banken, jobbet, och tre hundra papper typ som ska fyllas i och skickas till rätt adress :/ Sen ska visst ungarna med hem också och bara det tar sin lilla tid, de har ju aldrig tid att klä på sig och sen tar det en evighet bara att ta sig till bilen, nästa gång får jag väl köra in på skolgården och parkera utanför dörren, åker och hämtar dotra på dagis som inte heller har tid att åka hem just då och hon "ska bara" i tjugo minuter, de lever highlife de 2,5 milen hem igen, är antagligen hungriga och vill ha mellis. Ofta hinner jag varken ta av mig varken jacka eller skor innan de börjar tjata om ALLT. Försöker plocka upp det jag handlat, packa upp väskor, städa hallen och se till att blöta ytterkläder blir torra, förmodligen finns det mer tvätt att ta rätt på och diskmaskinen jag körde igång imorse är förmodligen klar och ska packas ur... Helvete klockjäveln är redan fyra och dags att fundera på maten.. Och behöver man gå på muggen i lugn och ro kan man glömma det för det står alltid en liten flicka utanför och hänger i handtaget..
När maten är färdiglagad och uppäten är klockan förmodligen runt sex och eftersom vi är fem personer mellan 5-31 år blir det både disk och kladd. andas lite och hinner knappt fundera på om det skulle sitta fint med en kopp kaffe.. Diska diska diska torka torka torka... Va?? Behöver ungarna duscha?? Helvete.. Undrar om pelletsen är påfylld så det finns varmvatten, ibland ibland inte.. Det blir tandborstning och luskamning på det då... Sen kan man ju räkna med att de söta små barnen som aldrig nånsin bråkar och alltid gör som man säger tar minst en halvtimme på sig innan de kommer i säng och faktiskt ligger kvar där..
När de väl somnat är klockan mellan halv nio och nio.. Så hur ser det ut inför morgondagen? Vad händer då? Vad måste jag komma ihåg? Är det nåt som ska packas? Vilket påminner mig om att jag inte alls har tid att sitta här då det är pappahelg och kläder måste packas.. Klockan har nu blivit nio halv tio, var det nåt JAG ville göra?? orkar jag?? förmodligen inte..............
Hahaha jag älskar verkligen mina barn och de är mitt liv annars hade jag aldrig brytt mig om allt det här..
Tvivlar på att det bara är min vardag som ser ut såhär??
Men NU ska jag gå och packa barnens "pappahelgväskor" och sen dör jag nog i soffan :D
Jag kan omöjligt förstå hur min tid inte räcker till.... Kikar i kalendern och förstår inte heller hur man kan ha så mycket att göra, så mycket att komma ihåg.
Just nu känner jag mig bara SJUKT stressad och min sambo tycker att jag är tokig som måste ha allt gjort på en gång.
Men om jag inte tar tvätten nu på en gång så glömmer jag och om jag tänker att jag ska komma ihåg att göra det om en halvtimme kommer jag ändå vara stressad den halvtimmen av rädsla för att glömma. Mina barn har faktiskt inte så mycket kläder att jag bara kan hoppa över tvätten en vecka...
Eller jo kanske men skiten måste ju ändå göras!
Jag blir stressad av röran runt mig och vill ha disken gjord på en gång, då slipper jag fundera på det sen. Men det som stressar mig är fördelningen och är jag ensam så är jag inte alls lika stressad.
Ibland blir jag bara galen och mitt upp i allt ringer luren med åtta frågor till jag måste ta ställning till NU helst annars är men ett ego..
Varför måste andra sätta press på mig? Räcker det inte med det som det är??
Jag är en bra förälder till mina barn och kämpar röven av mig för att de ska ha det bra, alltid! Men ibland bara orkar jag inte, funderar på att skriva dagbok så man kan garva lite åt det sen när allt lugnat sig lite..
För i helvete ÄR DET JUL SNART?!! Fan fan fan.. Får börja med schema.
Folk säger hela tiden åt mig att tänka på mig själv också men hur? hur ska jag få tid med det?
jag kanske har jättestora problem vad vet jag men hur kan jag slappna av en kväll om jag släpper allt med städ, disk, och tvätt när jag ändå vet att jag måste ta skiten imorn, bara det att då är det ju dubbelt så mycket att göra...
Fick en uppskattad sovmorgon imorse iaf! Sov faktiskt till tjugo över åtta och hann duscha innan det var dags att åka iväg och hänga i skolan ett par timmar..
Om jag tänker efter just nu kommer jag knappt på vad fan jag gör men det brukar vara upp på morgonen med barnen, rena kläder, frukost och tjugo minuter på sig att komma ner i hallen, klä på sig och sätta sig i bilen, åka de 2,5 milen till dagis och skola, åker hem igen 2,5 mil och städar och tvättar och hinner vara hemma ca en och en halv timme, funderar på vad som behöver handlas inför "den väl planerade och varierande maten som sonen som aldrig äter tycker om" och morgonens frukost, barnen ska ha frukt med sig till skolan också.. Åker tillbaka till skolan de 2,5 milen för att vara med sonen i skolan mellan 11-13. Handlar det som ska handlas och av nån anledning har jag alltid minst två ärenden per dag i form av vårdcentral, apotek, möten på bup, skola etc, banken, jobbet, och tre hundra papper typ som ska fyllas i och skickas till rätt adress :/ Sen ska visst ungarna med hem också och bara det tar sin lilla tid, de har ju aldrig tid att klä på sig och sen tar det en evighet bara att ta sig till bilen, nästa gång får jag väl köra in på skolgården och parkera utanför dörren, åker och hämtar dotra på dagis som inte heller har tid att åka hem just då och hon "ska bara" i tjugo minuter, de lever highlife de 2,5 milen hem igen, är antagligen hungriga och vill ha mellis. Ofta hinner jag varken ta av mig varken jacka eller skor innan de börjar tjata om ALLT. Försöker plocka upp det jag handlat, packa upp väskor, städa hallen och se till att blöta ytterkläder blir torra, förmodligen finns det mer tvätt att ta rätt på och diskmaskinen jag körde igång imorse är förmodligen klar och ska packas ur... Helvete klockjäveln är redan fyra och dags att fundera på maten.. Och behöver man gå på muggen i lugn och ro kan man glömma det för det står alltid en liten flicka utanför och hänger i handtaget..
När maten är färdiglagad och uppäten är klockan förmodligen runt sex och eftersom vi är fem personer mellan 5-31 år blir det både disk och kladd. andas lite och hinner knappt fundera på om det skulle sitta fint med en kopp kaffe.. Diska diska diska torka torka torka... Va?? Behöver ungarna duscha?? Helvete.. Undrar om pelletsen är påfylld så det finns varmvatten, ibland ibland inte.. Det blir tandborstning och luskamning på det då... Sen kan man ju räkna med att de söta små barnen som aldrig nånsin bråkar och alltid gör som man säger tar minst en halvtimme på sig innan de kommer i säng och faktiskt ligger kvar där..
När de väl somnat är klockan mellan halv nio och nio.. Så hur ser det ut inför morgondagen? Vad händer då? Vad måste jag komma ihåg? Är det nåt som ska packas? Vilket påminner mig om att jag inte alls har tid att sitta här då det är pappahelg och kläder måste packas.. Klockan har nu blivit nio halv tio, var det nåt JAG ville göra?? orkar jag?? förmodligen inte..............
Hahaha jag älskar verkligen mina barn och de är mitt liv annars hade jag aldrig brytt mig om allt det här..
Tvivlar på att det bara är min vardag som ser ut såhär??
Men NU ska jag gå och packa barnens "pappahelgväskor" och sen dör jag nog i soffan :D
torsdag 22 november 2012
Mycket som händer
Det var länge sen det blev ett blogginlägg nu och det är pga att det som hänt i mitt liv senaste tiden varit alltför personligt och när man väl haft nåt annat att skriva så har inte datorn varit tillgänglig :)
Men nu har jag dragit igång som PartyLite konsult igen och det är skoj som fan! Just nu sitter jag och väntar på sotaren och inser att jag nog inte kommer hinna ta min efterlängtade dusch innan det är dags att åka iväg på möte.
De två minsta i huset har hunnit fylla fem och sex år. Vi har även byggt ett rum till i huset så det blir lite mer som ett hem..
Har äntligen fått tag i en bra läkare och utredningen pågår för fullt. jag går fortfarande ner i vikt dock...
Tio kg har försvunnit under senaste halvåret...
För övrigt är livet likadant som vanligt och det känns oftast som att dagarna bara flyger förbi. man har fullt upp hela dagarna och sen ska man städa, tvätta, laga mat etc etc... Trist att man glömmer bort varandra och hela "förhållandegrejen" är inte alltid så enkel. Speciellt inte när den enas liv verkar vara i ett ständigt kaos... Ett organiserat kaos ;)
Va till minneslunden under alla helgona och det var helt underbart vackert!! Äntligen kom tårarna jag behövt fälla länge och allt lättade lite. saknaden efter dem är hemskt men jag tröstar mig med att de i alla fall får vara tillsammans, inga smärtor eller sorger...
Ensamheten är dock knäckande ibland. Känns som det är jag och barnen mot världen och man kämpar varje dag för att allt ska vara bra, för att de ska må bra. De är ju mitt liv! Nackdelen är att man sällan kommer ihåg sig själv...
Vännerna hör man inte mycket av nuförtiden och man är även själv skitdålig på att höra av sig.
Känner mig kluven och förvirrad över vissa saker i livet och jag kan ha sjukt dåliga dagar men jag tvivlar starkt på att jag är ensam om det och jag är inte sämre än någon annan.
Funderar på att sluta blogga helt, vill helst inte men eftersom vissa gottar sig i att jag mår dåligt ibland och orkar lägga ner så mycket energi på att snacka skit och förstöra mitt liv ännu mer så vet jag inte om det är värt det.
Jag är här, har nån åsikter så går jag faktiskt att prata med istället för att gå bakom ryggen!
Men nu har jag dragit igång som PartyLite konsult igen och det är skoj som fan! Just nu sitter jag och väntar på sotaren och inser att jag nog inte kommer hinna ta min efterlängtade dusch innan det är dags att åka iväg på möte.
De två minsta i huset har hunnit fylla fem och sex år. Vi har även byggt ett rum till i huset så det blir lite mer som ett hem..
Har äntligen fått tag i en bra läkare och utredningen pågår för fullt. jag går fortfarande ner i vikt dock...
Tio kg har försvunnit under senaste halvåret...
För övrigt är livet likadant som vanligt och det känns oftast som att dagarna bara flyger förbi. man har fullt upp hela dagarna och sen ska man städa, tvätta, laga mat etc etc... Trist att man glömmer bort varandra och hela "förhållandegrejen" är inte alltid så enkel. Speciellt inte när den enas liv verkar vara i ett ständigt kaos... Ett organiserat kaos ;)
Va till minneslunden under alla helgona och det var helt underbart vackert!! Äntligen kom tårarna jag behövt fälla länge och allt lättade lite. saknaden efter dem är hemskt men jag tröstar mig med att de i alla fall får vara tillsammans, inga smärtor eller sorger...
Ensamheten är dock knäckande ibland. Känns som det är jag och barnen mot världen och man kämpar varje dag för att allt ska vara bra, för att de ska må bra. De är ju mitt liv! Nackdelen är att man sällan kommer ihåg sig själv...
Vännerna hör man inte mycket av nuförtiden och man är även själv skitdålig på att höra av sig.
Känner mig kluven och förvirrad över vissa saker i livet och jag kan ha sjukt dåliga dagar men jag tvivlar starkt på att jag är ensam om det och jag är inte sämre än någon annan.
Funderar på att sluta blogga helt, vill helst inte men eftersom vissa gottar sig i att jag mår dåligt ibland och orkar lägga ner så mycket energi på att snacka skit och förstöra mitt liv ännu mer så vet jag inte om det är värt det.
Jag är här, har nån åsikter så går jag faktiskt att prata med istället för att gå bakom ryggen!
torsdag 25 oktober 2012
Tiden flyger förbi..
En och en halv vecka har snabbt passerat..
Livet på hemmafronten har varit minst sagt kaotisk så det blev en timeout på typ tre dagar. Så himla välbehövligt. Jag packade med min barnen och var hos en vän över helgen. Nu känner jag mig mer samlad än nånsin och även om solen har sina fläckar så känner jag mig hyfsat stabil.
Får väl hem nya familjemedlemmen i dagarna.. en liten vit dvärgvädur med namn Jasper.
Det rullar på på jobbet men jag ser fram emot helgen, då blir det halloweenlunch med syster dyster följt av mera lek på leos.
Köksrenoveringen är i full gång den med och matsalsdelen är nästintill färdig. Så skönt att känna att hemmet blir lite nytt och fräscht. Det är tungt att inte riktigt trivas och att inte riktigt känna sig hemma i sitt eget hem.. Ordning och reda får mig att må bra..
Allt ordnar sig..
Nu är gubben på kryssning och fast jag stundvis kan tycka att det känns lite jobbigt får jag nog erkänna att det ändå är rätt skönt, skönt att bara vara jag och barnen. lagom till barnens läggdags kom Jossan och det blir soffmys :)
Snön har börjat falla men jag gissar på att den är borta imorn igen. börjar längta efter julen....
Livet på hemmafronten har varit minst sagt kaotisk så det blev en timeout på typ tre dagar. Så himla välbehövligt. Jag packade med min barnen och var hos en vän över helgen. Nu känner jag mig mer samlad än nånsin och även om solen har sina fläckar så känner jag mig hyfsat stabil.
Får väl hem nya familjemedlemmen i dagarna.. en liten vit dvärgvädur med namn Jasper.
Det rullar på på jobbet men jag ser fram emot helgen, då blir det halloweenlunch med syster dyster följt av mera lek på leos.
Köksrenoveringen är i full gång den med och matsalsdelen är nästintill färdig. Så skönt att känna att hemmet blir lite nytt och fräscht. Det är tungt att inte riktigt trivas och att inte riktigt känna sig hemma i sitt eget hem.. Ordning och reda får mig att må bra..
Allt ordnar sig..
Nu är gubben på kryssning och fast jag stundvis kan tycka att det känns lite jobbigt får jag nog erkänna att det ändå är rätt skönt, skönt att bara vara jag och barnen. lagom till barnens läggdags kom Jossan och det blir soffmys :)
Snön har börjat falla men jag gissar på att den är borta imorn igen. börjar längta efter julen....
tisdag 16 oktober 2012
Helgens upptåg
Har varit lugnt på bloggfronten ett tag av personliga skäl..
I fredags tänkte jag att det var dags att hitta på nåt istället för att sitta här hemma och bara glo som vanligt. vi har blivit så SJUKT trista på sista tiden. Jag och Jossan kokade ihop en plan som innefattade att jag och sambon skulle äta middag ute för att sen möta upp henne och bege oss ut i mörkret på en liten spöktur ;)
Sen blev det hem och glo på skräckfilm... Hade faktiskt en riktigt trevlig kväll trots att sambon inte sa ett ord under hela middagen, att vi inte hittade några spöken hehe och trots att Jossan somnade under filmen... :p
På lördagen drog gubben iväg tidigt på jobb och jag drog iväg på klädbytardag, fyndade en stor hög för endast 165kr så nu slipper man ha dåligt samvete för att jäntan har tröjor som slutar vid navelv och byxor som slutar efter halva vaden.. Sen drog jag iväg och hämtade barnen hos sin far för att sen skynda hem och möta upp syrran som skulle spendera dagen med oss. Det blev pizzabak med barnen och sen lite kurragömma när jag insåg att det helt plötsligt kryper äckliga larver på golvet. Jag kan säga att jag funnit min fobi för FYY FAAAAN säger jag bara. De fortsatte att rasa ur väggen och efter några timmars ångest så insåg vi att det måste ligga en död råtta i väggen, likmaskarna hade nu ätit upp sin festmåltid och tänkte dra sig vidare. Die motherfucker!!
Skjutsade syster till bussen runt åtta och halv tio kom sambon hem för att plocka bort råttan och de äckliga larverna för att sen dra sig vidare till sin polare för en film och öl.. Eller nåt..
Jossan kom hem till mig så fick jag i alla fall lite sällskap i min larvångest. Vi satt uppe till typ två och snackade strunt innan vi däckade. Blev inge ligga sked men hade tydligen försökt hålla om eller ligga väldigt nära.. Man är alldeles för van med att det är sambon som sover brevid tror jag.
På söndagen tänkte jag dra på vinterdäcken lite snabbt medan jag hade sällskap i garaget... Bytte däck nr ett och däck nr två utan problem men däck nr tre satt fanimej där det satt. jag tog i för kung och fosterland bra länge innan jag insåg att det var dags att ge upp.. Blev till att ringa en stark karl som kunde komma och lossa bultarna åt mig! Tack!
Så nu rullar fyra vinterdäck på bilen i väntan på hjulinställning och besiktning.
På eftermiddagen tog vi med oss barnen och drog till Leos lekland, där mötte vi upp sambon och några till.
Tror klockan hann bli fyra innan vi alla var på plats, dags för mat..
Jag och Jossan kunde sen inte motstå rutchkanornas (hur fan stavas det) frestelse så det blev till att springa en vända runt leklandet :p Bra kul!!
När vi varit där i nästan tre timmar blev det en krock mellan två av barnen så min grabb spräckte läppen lite, det blödde rätt bra men det verkade inte alls vara nån fara. Då var det dags att åka hem, slänga ungarna i säng och slappa lite efter en fartfylld helg. Roligaste helgen på länge!!
I fredags tänkte jag att det var dags att hitta på nåt istället för att sitta här hemma och bara glo som vanligt. vi har blivit så SJUKT trista på sista tiden. Jag och Jossan kokade ihop en plan som innefattade att jag och sambon skulle äta middag ute för att sen möta upp henne och bege oss ut i mörkret på en liten spöktur ;)
Sen blev det hem och glo på skräckfilm... Hade faktiskt en riktigt trevlig kväll trots att sambon inte sa ett ord under hela middagen, att vi inte hittade några spöken hehe och trots att Jossan somnade under filmen... :p
På lördagen drog gubben iväg tidigt på jobb och jag drog iväg på klädbytardag, fyndade en stor hög för endast 165kr så nu slipper man ha dåligt samvete för att jäntan har tröjor som slutar vid navelv och byxor som slutar efter halva vaden.. Sen drog jag iväg och hämtade barnen hos sin far för att sen skynda hem och möta upp syrran som skulle spendera dagen med oss. Det blev pizzabak med barnen och sen lite kurragömma när jag insåg att det helt plötsligt kryper äckliga larver på golvet. Jag kan säga att jag funnit min fobi för FYY FAAAAN säger jag bara. De fortsatte att rasa ur väggen och efter några timmars ångest så insåg vi att det måste ligga en död råtta i väggen, likmaskarna hade nu ätit upp sin festmåltid och tänkte dra sig vidare. Die motherfucker!!
Skjutsade syster till bussen runt åtta och halv tio kom sambon hem för att plocka bort råttan och de äckliga larverna för att sen dra sig vidare till sin polare för en film och öl.. Eller nåt..
Jossan kom hem till mig så fick jag i alla fall lite sällskap i min larvångest. Vi satt uppe till typ två och snackade strunt innan vi däckade. Blev inge ligga sked men hade tydligen försökt hålla om eller ligga väldigt nära.. Man är alldeles för van med att det är sambon som sover brevid tror jag.
På söndagen tänkte jag dra på vinterdäcken lite snabbt medan jag hade sällskap i garaget... Bytte däck nr ett och däck nr två utan problem men däck nr tre satt fanimej där det satt. jag tog i för kung och fosterland bra länge innan jag insåg att det var dags att ge upp.. Blev till att ringa en stark karl som kunde komma och lossa bultarna åt mig! Tack!
Så nu rullar fyra vinterdäck på bilen i väntan på hjulinställning och besiktning.
På eftermiddagen tog vi med oss barnen och drog till Leos lekland, där mötte vi upp sambon och några till.
Tror klockan hann bli fyra innan vi alla var på plats, dags för mat..
Jag och Jossan kunde sen inte motstå rutchkanornas (hur fan stavas det) frestelse så det blev till att springa en vända runt leklandet :p Bra kul!!
När vi varit där i nästan tre timmar blev det en krock mellan två av barnen så min grabb spräckte läppen lite, det blödde rätt bra men det verkade inte alls vara nån fara. Då var det dags att åka hem, slänga ungarna i säng och slappa lite efter en fartfylld helg. Roligaste helgen på länge!!
måndag 8 oktober 2012
Livet är skört
Vi är nog alldeles för duktiga på att ta livet och människorna i det för givet.
Trist för livet är verkligen skört, det kan på ett ögonblick förändras, för dig eller för någon som står dig nära.
Man borde aldrig sitta inne med de bra känslor man känner för någon, det finns ingen anledning för det. Om den personen hastigt skulle försvinna skulle man nog ångra att man suttit på hur man känner, man borde se till att aldrig skiljas osams. Sen ska man ju inte ta farväl varje gång som om det vore sista gången man sågs men det är små enkla ting i livet som kan förändra livet.
Vill inte gå in närmare just nu på vad det handlar om men tankarna är många... Vad händer nu och hur blir det nu. Det enda jag vet är att jag måste vara stark. Men man får sig helt klart en funderare... Alla har vi såklart dåliga dagar även om mina kanske är fler än många andras men det bottnar ju sällan i det som det verkar som att jag är irriterad på, oftast handlar det om en frustration inom mig. Men jag får bara ett liv, alla har vi bara ett liv.. Så man kanske borde släppa lite irritation och lägga energin på att vara kreativ istället, finnas här för mina barn och göra det bästa av dagen, av livet, för ingen vet hur framtiden ser ut.
Så ta hand om varandra, gör varandra glada och glöm inte tala om för de nära hur mycket de betyder, räkna inte bara med att de vet för bara för att DU vet så betyder inte det att dem vet...
Trist för livet är verkligen skört, det kan på ett ögonblick förändras, för dig eller för någon som står dig nära.
Man borde aldrig sitta inne med de bra känslor man känner för någon, det finns ingen anledning för det. Om den personen hastigt skulle försvinna skulle man nog ångra att man suttit på hur man känner, man borde se till att aldrig skiljas osams. Sen ska man ju inte ta farväl varje gång som om det vore sista gången man sågs men det är små enkla ting i livet som kan förändra livet.
Vill inte gå in närmare just nu på vad det handlar om men tankarna är många... Vad händer nu och hur blir det nu. Det enda jag vet är att jag måste vara stark. Men man får sig helt klart en funderare... Alla har vi såklart dåliga dagar även om mina kanske är fler än många andras men det bottnar ju sällan i det som det verkar som att jag är irriterad på, oftast handlar det om en frustration inom mig. Men jag får bara ett liv, alla har vi bara ett liv.. Så man kanske borde släppa lite irritation och lägga energin på att vara kreativ istället, finnas här för mina barn och göra det bästa av dagen, av livet, för ingen vet hur framtiden ser ut.
Så ta hand om varandra, gör varandra glada och glöm inte tala om för de nära hur mycket de betyder, räkna inte bara med att de vet för bara för att DU vet så betyder inte det att dem vet...
fredag 5 oktober 2012
självförtroende
Har jobbat jobbat och jobbat med att försöka komma upp, inse att jag är bra och skaffa mig ett självförtroende. Tycker själv att jag är bra som försöker finnas där för andra och ställer upp tills mina egna krafter är helt slut för att hjälpa andra ur knipa. Sliter för min familj och mina barn, varje dag. Känner mig som en slav ibland. Och får man för en stund en uns lycka så krossas det direkt. All denna ironi och kritik och elaka skämt. Folket borde lära sig stava till uppskattning och KÄRLEK!
Om man bara tänker vara taskig och aldrig någonsin något annat så kan man väl bara dra ett täcke över huvudet, försvinna och hålla käften.
Som kvinna får jag väl återgå till disken och tvätten istället....
Det fanns en tid då man kände sig som någon... nu är man bara ingen..
Jag har alldeles för mycket kärlek och passion inom mig för att sitta på den alldeles ensam, jag har starka åsikter och vet precis vad jag vill ha ut av livet. Sen må jag vara känslig som fan mellan varven, jävligt irriterande och till och med en bitch. Men sällan utan anledning..
Har haft några riktigt riktigt bra dagar där jag fokuserat på mina barn och framförallt mig själv men så fort jag behöver lite mer, vilket är alldeles för ofta, vänder humöret snabbt.
Solen skiner idag vilket är helt underbart! Har städat bilen och tvättat rumskompisens hoj som jag skitat ner :)
Men nu blir det till att rulla in hojen och ut bilen, in och försöka få lite ordning på huset innan det är dags att knega till 22.00
Om man bara tänker vara taskig och aldrig någonsin något annat så kan man väl bara dra ett täcke över huvudet, försvinna och hålla käften.
Som kvinna får jag väl återgå till disken och tvätten istället....
Det fanns en tid då man kände sig som någon... nu är man bara ingen..
Jag har alldeles för mycket kärlek och passion inom mig för att sitta på den alldeles ensam, jag har starka åsikter och vet precis vad jag vill ha ut av livet. Sen må jag vara känslig som fan mellan varven, jävligt irriterande och till och med en bitch. Men sällan utan anledning..
Har haft några riktigt riktigt bra dagar där jag fokuserat på mina barn och framförallt mig själv men så fort jag behöver lite mer, vilket är alldeles för ofta, vänder humöret snabbt.
Solen skiner idag vilket är helt underbart! Har städat bilen och tvättat rumskompisens hoj som jag skitat ner :)
Men nu blir det till att rulla in hojen och ut bilen, in och försöka få lite ordning på huset innan det är dags att knega till 22.00
onsdag 3 oktober 2012
Egentid
Alla behöver vi vår egentid. Idag åkte jag iväg med sonen och handlade lite, det är underbart att få åka med bara honom och det är verkligen de gånger man märker hur stor han blivit och när vi är ensamma känns det helt ok att han pratar nonstop. Han är glad, skrattar och är genuint lycklig och det är lycka för mig. Nån direkt egentid för bara mig finns det inte så mycket tid för dock men får jag bara de stunderna, kunna åka iväg till en vän en kväll, mysa med sambon eller få egentid med nån av barnen räcker gott för mig.
Saknar att "vara ute i svängen" såklart som man alltid var förr men nu när man ändå kommit igång med en del i huset och humöret inte är groteskt så känns det inte lika tungt det heller.
Mitt behov av att vara helt ensam är inte speciellt stort men ibland är det klart att det är skönt, men jag får ju en del sån tid när jag jobbar kväll och kidsen är i skolan på dagen.
Sambon åker på kryssning med sin chef i slutet på oktober och det känns ju inte jätteroligt såklart men jag försöker tänka positivt och ta tillfället att njuta av en ensam kväll hemma. Tillit måste man ju ha om tvåsamheten ska fungera och det har väl inte tidigare i livet varit min starka sida men det gäller ju att lära sig tänka om, i flera avseenden...
Somnade halv tio igår på soffan och sambon satt vid sitt älskade diablo, men idag ska jag kanske kunna hålla mig vaken aningen längre.. Sen följer tre dagars arbete..
Saknar att "vara ute i svängen" såklart som man alltid var förr men nu när man ändå kommit igång med en del i huset och humöret inte är groteskt så känns det inte lika tungt det heller.
Mitt behov av att vara helt ensam är inte speciellt stort men ibland är det klart att det är skönt, men jag får ju en del sån tid när jag jobbar kväll och kidsen är i skolan på dagen.
Sambon åker på kryssning med sin chef i slutet på oktober och det känns ju inte jätteroligt såklart men jag försöker tänka positivt och ta tillfället att njuta av en ensam kväll hemma. Tillit måste man ju ha om tvåsamheten ska fungera och det har väl inte tidigare i livet varit min starka sida men det gäller ju att lära sig tänka om, i flera avseenden...
Somnade halv tio igår på soffan och sambon satt vid sitt älskade diablo, men idag ska jag kanske kunna hålla mig vaken aningen längre.. Sen följer tre dagars arbete..
Det går bra nu
Igår var jag duktig och var på gymmet en sväng.. Känns rätt bra i dag kan jag säga :)
Träääningsvärk...
Sen åkte jag ut till en vän som har ett hunddagis och återupplivade lite gamla minnen. Mår rätt bra just nu då jag bestämt mig för att göra något, att skaffa mig en hobby. Men jag återkommer om det senare.
Vi har äntligen fått lite fart här hemma i alla fall och börjat röja och göra ordning. Jag har ju inte riktigt landat i huset än och kan inte riktigt göra det heller när man inte vet var nånting finns och det bara ligger mängder med saker slängda överallt. Har tidigare inte känt att jag fått plats i huset. Oroat mig för allt och ligger gärna evigheter i förväg i planeringen. Jag har som skapat min egen panik...
Nu tog orken slut, orken att riktigt bry sig. Dags att se vem jag är och vad jag vill göra. Gick ju igenom samma sak för fem år sen och då blev resultatet en hund ;)
Har en magkatarr från helvetet dock men den ger sig väl den med så småningom, ja skyller på taskiga gener..
Idag skulle jag ha tvättat, städat och diskat men va fan, hittade roligare saker att pyssla med. Man kan väl inte alltid vara duktig och ordentlig? Humöret är för tillfället bortblåst och det underlättar ju både för mig och sambon. Orka stå ut med någon annan när man knappt står ut med sig själv...
Men som sagt, nu tar vi nya tag och hör och häpna men jag börjar nästan se fram emot julen lite, trots att barnen kommer vara hos sin pappa på julafton och jag vet att just den dagen kommer likna skit men det finns så många andra dagar runt om som man kan uppskatta!
Nä efter två timmar framför datorn går ögonen nästan i kors (nej, jag har inte spelat diablo) och det är dags att hitt på någe annat.
Ha en underbar dag alla rara människor och glöm inte bort att uppskatta och se dem ni har. Man saknar inte kon förrän båset är tomt eller vad säger man :)
Träääningsvärk...
Sen åkte jag ut till en vän som har ett hunddagis och återupplivade lite gamla minnen. Mår rätt bra just nu då jag bestämt mig för att göra något, att skaffa mig en hobby. Men jag återkommer om det senare.
Vi har äntligen fått lite fart här hemma i alla fall och börjat röja och göra ordning. Jag har ju inte riktigt landat i huset än och kan inte riktigt göra det heller när man inte vet var nånting finns och det bara ligger mängder med saker slängda överallt. Har tidigare inte känt att jag fått plats i huset. Oroat mig för allt och ligger gärna evigheter i förväg i planeringen. Jag har som skapat min egen panik...
Nu tog orken slut, orken att riktigt bry sig. Dags att se vem jag är och vad jag vill göra. Gick ju igenom samma sak för fem år sen och då blev resultatet en hund ;)
Har en magkatarr från helvetet dock men den ger sig väl den med så småningom, ja skyller på taskiga gener..
Idag skulle jag ha tvättat, städat och diskat men va fan, hittade roligare saker att pyssla med. Man kan väl inte alltid vara duktig och ordentlig? Humöret är för tillfället bortblåst och det underlättar ju både för mig och sambon. Orka stå ut med någon annan när man knappt står ut med sig själv...
Men som sagt, nu tar vi nya tag och hör och häpna men jag börjar nästan se fram emot julen lite, trots att barnen kommer vara hos sin pappa på julafton och jag vet att just den dagen kommer likna skit men det finns så många andra dagar runt om som man kan uppskatta!
Nä efter två timmar framför datorn går ögonen nästan i kors (nej, jag har inte spelat diablo) och det är dags att hitt på någe annat.
Ha en underbar dag alla rara människor och glöm inte bort att uppskatta och se dem ni har. Man saknar inte kon förrän båset är tomt eller vad säger man :)
söndag 30 september 2012
Vilket humör
Har precis kikat in i en annan blogg och vet att jag inte är ensam om att må och känna som jag gör. Humöret dalar som svart och vitt, jag avskyr mig själv just nu.. Orka vara jag..
Vet väl vad som orsakar en del av mina utbrott men jag kan inte göra något åt det, eller jo det kan jag, men på ett sätt jag ännu inte vill. Svårt att förklara utan att säga för mycket..
Försöker fokusera på mitt och mina barn men det är inte lätt.
Efter ett besök i familjerätten kommer jag nu i alla fall få vara med mina barn när jag är ledig då pappan äntligen gått med på att byta helg. Underbart att äntligen få mer familjetid, eller min egna lilla familj i alla fall. Får försöka hitta egentid på annat vis.
Vet väl vad som orsakar en del av mina utbrott men jag kan inte göra något åt det, eller jo det kan jag, men på ett sätt jag ännu inte vill. Svårt att förklara utan att säga för mycket..
Försöker fokusera på mitt och mina barn men det är inte lätt.
Efter ett besök i familjerätten kommer jag nu i alla fall få vara med mina barn när jag är ledig då pappan äntligen gått med på att byta helg. Underbart att äntligen få mer familjetid, eller min egna lilla familj i alla fall. Får försöka hitta egentid på annat vis.
söndag 23 september 2012
Vilken helg
Efter att ha jobbat torsdag och fredag kväll var man lite trött.. Men på lördag morgon var det dags att dra iväg på barnkalas x 2. Vid tio drog vi iväg och strax efter elva var vi framme. Min barndomsväns son hade fyllt ett år och det blev fika och tårta. Han satt och geggade med en alldeles egen liten tårta, sötnöten :)
Ungarna härjade, sockerstinna :)
Vid halv ett drog vi därifrån mot nästa kalas, sambons styvsysters son hade också fyllt ett. Massa folk, fika och tårtor av alla de slag. Ungarna härjade vidare och man började känna sig lite lätt illamående av allt socker. Vid fem var vi hemma, helt slut och med varsin pizza. Det är lördag det :) Att slippa laga mat.
Blev verkligen inget mer gjort den dagen.
på söndagen drog sambon iväg för att göra klart ett jobb och jag packade ut ungarna i bilen och mötte upp en vän med hennes ungar på vikingabyn. Det var verkligen såå mysigt. Vi hjälpte till att göra egna glaspärlor, de demonstrerade olika lekar och danser, vi fikade, Amanda gjorde en ullboll till halsband och sen provade vi baka bröd på vikingavis. Riktigt nice!
Vid tvåtiden drog jag iväg hemåt för att lämna barnen och åka till jobbet. Helt slut. På jobbet var stämningen allt annat än på topp och det blev en konstig kväll. Jag var helt slut så det blev bara till att duscha av sig och gå i säng.
Det är så mörkt på mornarna nu så man blir så trött men man vänjer sig väl.
Snart är det vinter :)
Ungarna härjade, sockerstinna :)
Vid halv ett drog vi därifrån mot nästa kalas, sambons styvsysters son hade också fyllt ett. Massa folk, fika och tårtor av alla de slag. Ungarna härjade vidare och man började känna sig lite lätt illamående av allt socker. Vid fem var vi hemma, helt slut och med varsin pizza. Det är lördag det :) Att slippa laga mat.
Blev verkligen inget mer gjort den dagen.
på söndagen drog sambon iväg för att göra klart ett jobb och jag packade ut ungarna i bilen och mötte upp en vän med hennes ungar på vikingabyn. Det var verkligen såå mysigt. Vi hjälpte till att göra egna glaspärlor, de demonstrerade olika lekar och danser, vi fikade, Amanda gjorde en ullboll till halsband och sen provade vi baka bröd på vikingavis. Riktigt nice!
Vid tvåtiden drog jag iväg hemåt för att lämna barnen och åka till jobbet. Helt slut. På jobbet var stämningen allt annat än på topp och det blev en konstig kväll. Jag var helt slut så det blev bara till att duscha av sig och gå i säng.
Det är så mörkt på mornarna nu så man blir så trött men man vänjer sig väl.
Snart är det vinter :)
onsdag 19 september 2012
Att vabba
Idag skiner solen minsann... Har en liten sjuk fröken hemma så inte blir det någe åka av idag. Men det är nog lika bra om ja nånsin ska bli frisk. Har somnat på studs runt tio snåret på kvällarna.
Det är lite lustigt hur man tänker ibland. När vi vuxna är sjuka ska det bra mycket till innan vi är hemma från jobbet och om vi nu skulle vara hemma så är vi knappt bättre innan vi är tillbaka på jobbet igen. Förkylningen som satt sig här i huset är hemskt och verkar aldrig vilja försvinna. Kanske just av den anledningen att vi inte vilar som vi borde, syftar på mig och min sambo...
Man får ångest när man är sjuk, man vill inte ta det med jobbet eller skapa problem för någon annan. Man känner att man inte kan vara sjuk för att det inte finns personal osv. Man jobbar tills man nästan stupar..
MEN... När våra barn är sjuka så kan vi lugnt vara hemma med vård av barn. Där är det sällan en diskussion om det är rätt eller fel. Då är det oftast någon annan som tagit beslutet åt en som dagis eller skola. Sen bryr vi oss mer om våra barn än om oss själva. Men vi har det ganska bra tycker jag som ändå kan vårda våra barn när de behöver oss och ändå få betalt. Eller??
Det är ju inte fullt betalt men det är heller ingen karens. När barnen var små och jag hade ett annat arbete så fick man ofta höra från arbetsplatsen att man inte skulle pjoska så mycket utan trycka i ungen lite alvedon och skicka iväg till dagis ändå så får de väl ringa om de blir dåliga... Vad tycker du??
Jag tycker det är bra att vi har möjligheten att vabba i alla fall och det känns lättare att vara hemma när barnen är sjuka än när man är det själv..
Tur man jobbar kväll idag i alla fall för då kan jag åka och jobba när sambon kommer hem :)
Det är lite lustigt hur man tänker ibland. När vi vuxna är sjuka ska det bra mycket till innan vi är hemma från jobbet och om vi nu skulle vara hemma så är vi knappt bättre innan vi är tillbaka på jobbet igen. Förkylningen som satt sig här i huset är hemskt och verkar aldrig vilja försvinna. Kanske just av den anledningen att vi inte vilar som vi borde, syftar på mig och min sambo...
Man får ångest när man är sjuk, man vill inte ta det med jobbet eller skapa problem för någon annan. Man känner att man inte kan vara sjuk för att det inte finns personal osv. Man jobbar tills man nästan stupar..
MEN... När våra barn är sjuka så kan vi lugnt vara hemma med vård av barn. Där är det sällan en diskussion om det är rätt eller fel. Då är det oftast någon annan som tagit beslutet åt en som dagis eller skola. Sen bryr vi oss mer om våra barn än om oss själva. Men vi har det ganska bra tycker jag som ändå kan vårda våra barn när de behöver oss och ändå få betalt. Eller??
Det är ju inte fullt betalt men det är heller ingen karens. När barnen var små och jag hade ett annat arbete så fick man ofta höra från arbetsplatsen att man inte skulle pjoska så mycket utan trycka i ungen lite alvedon och skicka iväg till dagis ändå så får de väl ringa om de blir dåliga... Vad tycker du??
Jag tycker det är bra att vi har möjligheten att vabba i alla fall och det känns lättare att vara hemma när barnen är sjuka än när man är det själv..
Tur man jobbar kväll idag i alla fall för då kan jag åka och jobba när sambon kommer hem :)
Jag gjorde det!!
Igår var alltså dagen D.. uppkörningen..
Kvällen innan var jag skapligt förkyld fortfarande men kände att jag måste dra iväg och öva lite. Det gick hur bra som helst och innan jag skulle gå isäng var jag som i en bubbla av fokus och hade svårt att somna. Kl fem ringde klockan och det var dags att stiga upp. Begav mig iväg halv sex och kom precis på minuten fram i tid. Jag var fortfarande inte speciellt nervös och under uppvärmningen satt allt klockrent så jag kände mig inte så orolig. När uppkörningssnubben väl kom och vi fick våran turordning så började det sakta men säkert knyta sig i magen...
När det väl var min tur var jag som en välkokt spagetti och det gick verkligen superdåligt men jag lyckades samla mig i tid och att sen få höra "välkommen ut i trafik" var de härligaste orden jag hört på mycket länge!
Jag fick en tid för trafikkörningen och tiden fram tills dess gick ändå rätt fort. Men jag fick godkänt och jag visste inte alls riktigt hur jag skulle reagera eller känna.. När jag kom hem var jag fortfarande så mycket uppe i varv att någon mat gick det inte att få i sig och trots att regnet började falla kunde jag inte motstå att ta en tur.. blöt blev jag men det var det värt.
Nu ska jag bege mig ut en sväng igen så ha det gott!!
Kvällen innan var jag skapligt förkyld fortfarande men kände att jag måste dra iväg och öva lite. Det gick hur bra som helst och innan jag skulle gå isäng var jag som i en bubbla av fokus och hade svårt att somna. Kl fem ringde klockan och det var dags att stiga upp. Begav mig iväg halv sex och kom precis på minuten fram i tid. Jag var fortfarande inte speciellt nervös och under uppvärmningen satt allt klockrent så jag kände mig inte så orolig. När uppkörningssnubben väl kom och vi fick våran turordning så började det sakta men säkert knyta sig i magen...
När det väl var min tur var jag som en välkokt spagetti och det gick verkligen superdåligt men jag lyckades samla mig i tid och att sen få höra "välkommen ut i trafik" var de härligaste orden jag hört på mycket länge!
Jag fick en tid för trafikkörningen och tiden fram tills dess gick ändå rätt fort. Men jag fick godkänt och jag visste inte alls riktigt hur jag skulle reagera eller känna.. När jag kom hem var jag fortfarande så mycket uppe i varv att någon mat gick det inte att få i sig och trots att regnet började falla kunde jag inte motstå att ta en tur.. blöt blev jag men det var det värt.
Nu ska jag bege mig ut en sväng igen så ha det gott!!
söndag 16 september 2012
Uppkörning
Jaaaaa... i veckan är det dags för uppkörning för mc kortet.. Jag som gått och blivit DUNDERFÖRKYLD!
Helt död idag och jag har inte kunnat övningsköra som planerat heller :(
Chansen att det går vägen är ju inte jättestor, speciellt inte med min superförkylning men det är bara bita ihop och försöka..
Nervositeten kommer krypandes... Det får gå som det går och går det inte släpper jag det helt för den här säsongen och tar nya tag i vår.
Snart blir det till att åka iväg och hämta barnen hos sin far. ser fram emot 1½ timme i bilen höhöhö.
Igår var jag faktiskt på jobbet och sen skulle mina vänner gå ut men det blev till att snällt sitta hemma. Ett par vänner kom över en stund men sen somnade jag i soffan och kände mig lagom social. Sambon var såklart snabb fram med kameran och tog en mindre smickrande bild, men efter min fototerror på honom får jag nog skylla mig själv :/
Helt död idag och jag har inte kunnat övningsköra som planerat heller :(
Chansen att det går vägen är ju inte jättestor, speciellt inte med min superförkylning men det är bara bita ihop och försöka..
Nervositeten kommer krypandes... Det får gå som det går och går det inte släpper jag det helt för den här säsongen och tar nya tag i vår.
Snart blir det till att åka iväg och hämta barnen hos sin far. ser fram emot 1½ timme i bilen höhöhö.
Igår var jag faktiskt på jobbet och sen skulle mina vänner gå ut men det blev till att snällt sitta hemma. Ett par vänner kom över en stund men sen somnade jag i soffan och kände mig lagom social. Sambon var såklart snabb fram med kameran och tog en mindre smickrande bild, men efter min fototerror på honom får jag nog skylla mig själv :/
torsdag 13 september 2012
Att känna sig ensam
Jag vet att det är långt ifrån jag som mår psykiskt dåligt idag men vill ändå dela med mig av hur JAG känner..
Min åsikt är att hur det än är så står man alltid ensam i slutändan när man mår som sämst.
Det finns många val i livet, många svåra val. En del val kan man göra själv och en del av dem orkar man inte göra själv, sen finns det de val man inte vill göra själv. Ofta är det väldigt jobbigt att ensam klara alla hinder.
Jag känner att oavsett hur dåligt man mår eller vilka val man måste göra så står man ensam. Ingen kan bestämma eller göra något åt en utan man får klara sig själv. Sen har man några få vänner som valt att vara riktiga vänner och erbjuder sig sitt stöd och sin tid och ni betyder sjuukt mycket för mig, även fast jag kan vara dålig på att visa det... Man kan prata av sig och må lite bättre en stund. Men när det kommer till själva handlingen, att orka göra så faller det... Hur orkar man, hur får man riktig kraft och hur orkar man finnas där för de som behöver en mest när man knappt orkar stå själv.
Tror ensamhetskänslan är vanligt förekommande och man önskar så innerligt att nån bara kunde ta över och göra vissa saker åt en. Jag vet att när det verkligen gäller så orkar man men det är inte lätt..
Jag har ett sjukt kontrollbehov som ställer till det för mig själv, och det gäller då att jag måste ha koll på allting och är det nåt som ska bli fixat så ska man göra det själv om det ska bli gjort, man måste hela tiden tänka på allt. Har dock blivit bättre på att komma ihåg t.ex frukten grabben ska ha med sig varje dag eller läxorna som ska göras varje vecka, läsa veckobrevet på hemsidan etc... Men att alltid behöva tänka på allting som gäller vardagen och alltid ha koll på allting tar på krafterna. Även sånt som ingår i mitt liv men som egentligen inte är upp till mig att komma ihåg måste jag ha koll på för att strukturen och rutinerna i mitt liv ska fungera. Jag är en riktig planerarnörd minst sagt! Har försökt att leva impulsivt och det fungerade ett tag men med två barn, varav den ena kräver rutiner, planering och struktur så fungerade det naturligtvis inte i längden. Barnen måste få komma först...
Det har resulterat i att saker och ting tar tiiiiid för mig att genomföra, det kan ta mig en månad bara att ringa ett samtal eller boka ett möte. Ibland får jag panik och vill bara skrika " Finns det ingen som kan ta över några måsten ett tag". Men tyvärr har man blivit vuxen så det funkar ju inte så längre ;)
Sen har jag såklart bra dagar och då gör jag alla de där sakerna jag skulle gjort för länge sen.
Jag vill bara landa, trivas med livet och leva det samtidigt. Nu står allt still och jag längtar så innerligt efter min trygga punkt... Punkten där jag kan stanna.... Vet inte om jag nånsin kommer nå mina mål i livet men just nu är det närmsta målet att känna mig mindre ensam, och det når jag när jag är glad och mår bra.. men dit får jag ta mig själv...
Min åsikt är att hur det än är så står man alltid ensam i slutändan när man mår som sämst.
Det finns många val i livet, många svåra val. En del val kan man göra själv och en del av dem orkar man inte göra själv, sen finns det de val man inte vill göra själv. Ofta är det väldigt jobbigt att ensam klara alla hinder.
Jag känner att oavsett hur dåligt man mår eller vilka val man måste göra så står man ensam. Ingen kan bestämma eller göra något åt en utan man får klara sig själv. Sen har man några få vänner som valt att vara riktiga vänner och erbjuder sig sitt stöd och sin tid och ni betyder sjuukt mycket för mig, även fast jag kan vara dålig på att visa det... Man kan prata av sig och må lite bättre en stund. Men när det kommer till själva handlingen, att orka göra så faller det... Hur orkar man, hur får man riktig kraft och hur orkar man finnas där för de som behöver en mest när man knappt orkar stå själv.
Tror ensamhetskänslan är vanligt förekommande och man önskar så innerligt att nån bara kunde ta över och göra vissa saker åt en. Jag vet att när det verkligen gäller så orkar man men det är inte lätt..
Jag har ett sjukt kontrollbehov som ställer till det för mig själv, och det gäller då att jag måste ha koll på allting och är det nåt som ska bli fixat så ska man göra det själv om det ska bli gjort, man måste hela tiden tänka på allt. Har dock blivit bättre på att komma ihåg t.ex frukten grabben ska ha med sig varje dag eller läxorna som ska göras varje vecka, läsa veckobrevet på hemsidan etc... Men att alltid behöva tänka på allting som gäller vardagen och alltid ha koll på allting tar på krafterna. Även sånt som ingår i mitt liv men som egentligen inte är upp till mig att komma ihåg måste jag ha koll på för att strukturen och rutinerna i mitt liv ska fungera. Jag är en riktig planerarnörd minst sagt! Har försökt att leva impulsivt och det fungerade ett tag men med två barn, varav den ena kräver rutiner, planering och struktur så fungerade det naturligtvis inte i längden. Barnen måste få komma först...
Det har resulterat i att saker och ting tar tiiiiid för mig att genomföra, det kan ta mig en månad bara att ringa ett samtal eller boka ett möte. Ibland får jag panik och vill bara skrika " Finns det ingen som kan ta över några måsten ett tag". Men tyvärr har man blivit vuxen så det funkar ju inte så längre ;)
Sen har jag såklart bra dagar och då gör jag alla de där sakerna jag skulle gjort för länge sen.
Jag vill bara landa, trivas med livet och leva det samtidigt. Nu står allt still och jag längtar så innerligt efter min trygga punkt... Punkten där jag kan stanna.... Vet inte om jag nånsin kommer nå mina mål i livet men just nu är det närmsta målet att känna mig mindre ensam, och det når jag när jag är glad och mår bra.. men dit får jag ta mig själv...
Hånad av läkaren
En vecka efter att jag lämnat mina prover och trots att jag ringt och påmint ringde de ändå inte upp. Igår kl tio över tre ringde jag upp dem igen och sa vad jag tyckte sen tog det ca en kvart innan läkaren ringde upp. Alla provsvaren såg bra ut.... Berättade att jag fortfarande utesluter ägg och ALLT som innehåller nåt med ägg. Bra sa han, sen la han till att du får väl prova äta ett ägg sen och se om du blir SKITdålig! sen brast att ut i ett asgarv... Roligt att man roar någon...
Verkar som han missförstått mina problem helt och jag kände inte alls för att bli utskrattad av läkaren.. Nyutexaminerade skithög!!
Verkar som han missförstått mina problem helt och jag kände inte alls för att bli utskrattad av läkaren.. Nyutexaminerade skithög!!
tisdag 11 september 2012
Tisdag morgon
Ännu en dag gryr med solen i sikte... Eller ja.. det såg så ut när vi gick upp i alla fall :)
Väckte barnen i vanlig ordning efter att jag själv tagit mig igenom en dust morgonångest och kommit upp ur sängen. Emil hade ingen bra dag idag.. Han är så fruktansvärt arg när han mår dåligt och trots att tålamodet tryter som satan, trots att det finns två barn till som behöver uppmärksamhet, så är det bara bita sig i tungan och hålla sig lugn och sansad, se till att vi inte kommer behöva stressad och vara saklig och hålla barnen på litet avstånd från varandra. Skolan var fel, frukten till skolan var fel, frukosten var fel, strumporna var fel, de andra barnen var fel, medicinen var fel, sängen var fel.... ett två tre fyra fem sex sju åtta nio tio...
Om man bara kunde få släppa ibland, bara lämpa över på någon annan en kvart, få andas och samla sig för att få ork att stötta, få ork att hålla lugnet. Känner mig rätt van och det är faktiskt inte så ofta allt är såhär fel längre. Förr var det varje morgon och sju resor värre så att säga att vi inte gjort framsteg vore att ljuga.
Jag gör så gott jag kan... Ändå känner jag mig som en dålig förälder, som inte räcker till.
Med en vecka kvar till uppkörning kommer nervositeten krypande och jag känner att det kan verkligen gå hur som.. Men går det inte nu så gör det inte. Försöker ta lätt på det. Det är faktiskt inte hela världen om det inte går nu. Det ska ändå bli skönt efter för då kan jag släppa det här ett tag framöver, pressen, stressen och prestationsångesten :)
Sen kommer jag inte åta mig så mycket på ett tag, ska satsa på att bara vara och få en härlig vinter i snön med mina barn!
Nu dessvärre har jag ett klädkaos att ta tag i :P
Väckte barnen i vanlig ordning efter att jag själv tagit mig igenom en dust morgonångest och kommit upp ur sängen. Emil hade ingen bra dag idag.. Han är så fruktansvärt arg när han mår dåligt och trots att tålamodet tryter som satan, trots att det finns två barn till som behöver uppmärksamhet, så är det bara bita sig i tungan och hålla sig lugn och sansad, se till att vi inte kommer behöva stressad och vara saklig och hålla barnen på litet avstånd från varandra. Skolan var fel, frukten till skolan var fel, frukosten var fel, strumporna var fel, de andra barnen var fel, medicinen var fel, sängen var fel.... ett två tre fyra fem sex sju åtta nio tio...
Om man bara kunde få släppa ibland, bara lämpa över på någon annan en kvart, få andas och samla sig för att få ork att stötta, få ork att hålla lugnet. Känner mig rätt van och det är faktiskt inte så ofta allt är såhär fel längre. Förr var det varje morgon och sju resor värre så att säga att vi inte gjort framsteg vore att ljuga.
Jag gör så gott jag kan... Ändå känner jag mig som en dålig förälder, som inte räcker till.
Med en vecka kvar till uppkörning kommer nervositeten krypande och jag känner att det kan verkligen gå hur som.. Men går det inte nu så gör det inte. Försöker ta lätt på det. Det är faktiskt inte hela världen om det inte går nu. Det ska ändå bli skönt efter för då kan jag släppa det här ett tag framöver, pressen, stressen och prestationsångesten :)
Sen kommer jag inte åta mig så mycket på ett tag, ska satsa på att bara vara och få en härlig vinter i snön med mina barn!
Nu dessvärre har jag ett klädkaos att ta tag i :P
lördag 8 september 2012
Sorg
Det var mycket konstigt imorse då bara ena barnet var hemma... Lilljäntan följde med sin moster hem igårkväll för att sova kvar. Det var inte lätt att släppa taget och släppa iväg henne utan oro men det hade givetvis gått hur bra som helst. då syrran fick ta min bil hem igår fick jag idag ta bussen in för att hämta henne.
Orken tog snabbt slut tyvärr och humöret hängde på. Emil var hos en kompis under dagen så det var bara ett barn att hålla reda på tack och lov :)
Väl hemma var jag helt slut och smärtan påtaglig så det blev en snabb middag och sen grisade vi ner oss i sängen allihop för att kika på en film.. Sköönt att få ta det lugnt igen.
Nu har pojkvännen bänkat sig framför en Harry Potter film så det blir väl sängen för en annan strax då det inte finns så mycket annat att hitt på. Sömnen behöver jag :)
Har insett idag att det är mycket som ligger bakom mina uppjagade känslor..
Har ännu inte accepterat att de två viktigaste människorna i mitt liv (bortsett från mina barn) är borta och de kommer alltid vara borta.. Varje gång nån släkting ringer är första tanken att det kanske hänt dem något... innan man sakta kommer ihåg att de är borta..
Dags att ta en tur till kyrkogården inom en snar framtid..
Dags att ta farväl och inre att jag aldrig kommer få träffa dem igen..
Förut kunde jag sitta lääänge och bara titta på stjärnorna men nu avskyr jag dem då de bara är en trist påminnelse om att himlen tagit tillbaka två änglar..
Om livet hade fyra murar som stöttepelare är en pelare borta och jag har bara mig själv att bära upp allt, mig själv att förlita mig på.
Tacka vet jag underbara vänner som gång på gång hjälper mig upp när jag faller <3
Orken tog snabbt slut tyvärr och humöret hängde på. Emil var hos en kompis under dagen så det var bara ett barn att hålla reda på tack och lov :)
Väl hemma var jag helt slut och smärtan påtaglig så det blev en snabb middag och sen grisade vi ner oss i sängen allihop för att kika på en film.. Sköönt att få ta det lugnt igen.
Nu har pojkvännen bänkat sig framför en Harry Potter film så det blir väl sängen för en annan strax då det inte finns så mycket annat att hitt på. Sömnen behöver jag :)
Har insett idag att det är mycket som ligger bakom mina uppjagade känslor..
Har ännu inte accepterat att de två viktigaste människorna i mitt liv (bortsett från mina barn) är borta och de kommer alltid vara borta.. Varje gång nån släkting ringer är första tanken att det kanske hänt dem något... innan man sakta kommer ihåg att de är borta..
Dags att ta en tur till kyrkogården inom en snar framtid..
Dags att ta farväl och inre att jag aldrig kommer få träffa dem igen..
Förut kunde jag sitta lääänge och bara titta på stjärnorna men nu avskyr jag dem då de bara är en trist påminnelse om att himlen tagit tillbaka två änglar..
Om livet hade fyra murar som stöttepelare är en pelare borta och jag har bara mig själv att bära upp allt, mig själv att förlita mig på.
Tacka vet jag underbara vänner som gång på gång hjälper mig upp när jag faller <3
fredag 7 september 2012
Lugnet i kaoset
Känns lite som att bitarna i miljonersbitarpusslet sakta faller på plats.. just nu.. Imorn kanske det är annorlunda..
Har haft syster på besök hela dagen och det slutade i att hon tog med sin lilla Amanda hem.. Jag tyckte det var svårt att släppa taget och låta henne åka. Det är en timme bort men hon är stor nog att kunna säga själv vad hon vill så jag hoppas det går bra.
När jag vaknade imorse var jag helt utpumpad och funderade på om jag nånsin skulle orka mig ur sängen igen. Hade Amanda hemma så vid halv nio hasade jag mig ur min sköna plats. Idag har jag ätit mer än på mycket länge. Känner kaoset inombords samtidigt som jag finner en del logik i mitt "sjukdomstillstånd". Kroppen värker, huvudet värker, magen värker konstant och illamåendet är ständigt ett faktum. All min ork är slut och jag vet att jag på nåt sätt måste orka. Känns som det var över tio år sen jag kände mig så svag.. I psyket..
Känner mig inte hemma i mitt hus och vet att jag inom fyra år kommer flytta ännu en gång, för att det ska fungera med barn och skola. Det senaste 14 åren har jag bott på minst 23 olika platser. Emil som är 8 har hunnit med 9 olika hem och Amanda 5.... Är det den tryggheten jag vill erbjuda mina barn?? Livet har varit ett konstant kaos och allt som hänt det senaste 1,5 åren har hänt väldigt hastigt och jag antar att jag inte hunnit landa. Emil har ju sina problem och är deprimerad och Amanda tappar sin självkänsla..
Men får jag bara lite lugn och ro ett tag så känns det som om jag kan nog orka, orka med vardagen och finnas där för mina barn....
Har haft syster på besök hela dagen och det slutade i att hon tog med sin lilla Amanda hem.. Jag tyckte det var svårt att släppa taget och låta henne åka. Det är en timme bort men hon är stor nog att kunna säga själv vad hon vill så jag hoppas det går bra.
När jag vaknade imorse var jag helt utpumpad och funderade på om jag nånsin skulle orka mig ur sängen igen. Hade Amanda hemma så vid halv nio hasade jag mig ur min sköna plats. Idag har jag ätit mer än på mycket länge. Känner kaoset inombords samtidigt som jag finner en del logik i mitt "sjukdomstillstånd". Kroppen värker, huvudet värker, magen värker konstant och illamåendet är ständigt ett faktum. All min ork är slut och jag vet att jag på nåt sätt måste orka. Känns som det var över tio år sen jag kände mig så svag.. I psyket..
Känner mig inte hemma i mitt hus och vet att jag inom fyra år kommer flytta ännu en gång, för att det ska fungera med barn och skola. Det senaste 14 åren har jag bott på minst 23 olika platser. Emil som är 8 har hunnit med 9 olika hem och Amanda 5.... Är det den tryggheten jag vill erbjuda mina barn?? Livet har varit ett konstant kaos och allt som hänt det senaste 1,5 åren har hänt väldigt hastigt och jag antar att jag inte hunnit landa. Emil har ju sina problem och är deprimerad och Amanda tappar sin självkänsla..
Men får jag bara lite lugn och ro ett tag så känns det som om jag kan nog orka, orka med vardagen och finnas där för mina barn....
onsdag 5 september 2012
En liten förklaring
De som känner mig vet att jag älskar mat och godsaker :)
Men de senaste veckorna har jag inte kunnat äta... Ja la om kosten och började träna i förhoppning om att det skulle bli bättre, jag mådde jättebra ett tag men till slut behövde kroppen mer än bara fil, sallad, ägg och grönsaker.... Just nu är jag helt slut som människa, konstant trött, ofta på riktigt pissigt humör, ont i nästan hela kroppen, alltid hungrig och om jag nu får för mig att äta nåt så vet jag att jag får ont i magen och i värsta fall mår riktigt dåligt i ett par dagar...
Idag åkte jag och skulle lämna massa blodprover på vårdcentralen, jag och barnen var väl där till halv nio, då tänkte jag att jag skulle hinna eftersom jag skulle vara på BUP med Emil klockan tio. Men shiiit vilken tid det tog. Tio i tio kom vi ut från vc, med ett stick i varje arm :/
Väl inne på BUP hade lilljäntan lessnat för länge sen, men hon var riktigt duktig, vi pratade om både det ena och det andra och jag hjälpte Emil fylla i ett formulär men när det var nästan klart brast han ut i gråt... Tänk att livet kan vara så tungt för en åttaåring.. Hur ska jag orka vara stark själv..
Fick veta att Emil också måste åka och lämna ett blodprov... Vilket innebär enorm ångest, både för honom och för mig och jag vet ärligt talat inte hur vi ska kunna genomföra det. När han fick veta det så reagerade han med panikångest..
Önskar så innerligt att någon bara kunde ta över mitt liv ibland..
Detta är bara en mycket kort sammanfattning men en liten förklaring till att jag är lite instabil just nu..
Men de senaste veckorna har jag inte kunnat äta... Ja la om kosten och började träna i förhoppning om att det skulle bli bättre, jag mådde jättebra ett tag men till slut behövde kroppen mer än bara fil, sallad, ägg och grönsaker.... Just nu är jag helt slut som människa, konstant trött, ofta på riktigt pissigt humör, ont i nästan hela kroppen, alltid hungrig och om jag nu får för mig att äta nåt så vet jag att jag får ont i magen och i värsta fall mår riktigt dåligt i ett par dagar...
Idag åkte jag och skulle lämna massa blodprover på vårdcentralen, jag och barnen var väl där till halv nio, då tänkte jag att jag skulle hinna eftersom jag skulle vara på BUP med Emil klockan tio. Men shiiit vilken tid det tog. Tio i tio kom vi ut från vc, med ett stick i varje arm :/
Väl inne på BUP hade lilljäntan lessnat för länge sen, men hon var riktigt duktig, vi pratade om både det ena och det andra och jag hjälpte Emil fylla i ett formulär men när det var nästan klart brast han ut i gråt... Tänk att livet kan vara så tungt för en åttaåring.. Hur ska jag orka vara stark själv..
Fick veta att Emil också måste åka och lämna ett blodprov... Vilket innebär enorm ångest, både för honom och för mig och jag vet ärligt talat inte hur vi ska kunna genomföra det. När han fick veta det så reagerade han med panikångest..
Önskar så innerligt att någon bara kunde ta över mitt liv ibland..
Detta är bara en mycket kort sammanfattning men en liten förklaring till att jag är lite instabil just nu..
fredag 31 augusti 2012
Förvirrad
Ibland undrar man ju hur det står till i huvudet på en. Jag känner mig som ett nervvrak som ena dagen är stark och klarar alla motgångar och nästa dag inte orkar med mig själv. Jag kommer inte ihåg ett skit längre, som när jag övar på krypbanan med hojen t.ex. Då börjar man ju från ett håll och så ska man avsluta på samma sida, men när jag är halvvägs genom banan kommer jag inte ihåg var jag ska avsluta.. Jag glömmer vilken dag det är, glömmer allt jag tänkt få gjort under dagen och glömmer sonens läxor.. herregud.. ja tror ja blivit dement..
Jag saknar att äta riktig mat och jag inser att jag borde ringa läkaren nu.. Har typ levt på ägg, fil, gröt och sallad ett tag men fuskat kanske tre ggr på två veckor...
Imorn blir det kräftskiva här ute som jag och en vän knåpat ihop och det är riktigt många som kommer så det ska bli grymt skoj!! Barnen är hos pappa denna helg så det blir röj :)
Bävar nåt sjukt över uppkörningen som är om två och en halv vecka.............
Bästa kompisen klarade kortet höromdagen så jag måste ju fixa det ja me så vi kan sticka ut på en tur innan vintern jue!!
Inte så inspirerade att läsa om mitt inre kaos :/
Just nu hjälper det inte ens att skriva av sig men min största förhoppning är att det ska ge sig efter uppkörningen så slipper man den pressen. Vette fan om ja klarar det men ja måste ju försöka åtminstone :)
Jag saknar att äta riktig mat och jag inser att jag borde ringa läkaren nu.. Har typ levt på ägg, fil, gröt och sallad ett tag men fuskat kanske tre ggr på två veckor...
Imorn blir det kräftskiva här ute som jag och en vän knåpat ihop och det är riktigt många som kommer så det ska bli grymt skoj!! Barnen är hos pappa denna helg så det blir röj :)
Bävar nåt sjukt över uppkörningen som är om två och en halv vecka.............
Bästa kompisen klarade kortet höromdagen så jag måste ju fixa det ja me så vi kan sticka ut på en tur innan vintern jue!!
Inte så inspirerade att läsa om mitt inre kaos :/
Just nu hjälper det inte ens att skriva av sig men min största förhoppning är att det ska ge sig efter uppkörningen så slipper man den pressen. Vette fan om ja klarar det men ja måste ju försöka åtminstone :)
söndag 26 augusti 2012
Syndat lite :)
Söndagkväll.. har jobbat hela helgen..
Har lagt om mina kost vanor samt börjat träna lite och det är helt sjukt vad mycket bättre jag mår!!
Eller just nu får ja väl säga mått och att ja får skylla mig själv.. Satte i mig en hel rulle ballerina marängswisch igår och JÄKLAR vad gott det var!
Nu sitter jag här och glor, ungarna har somnat, sambon är förmodligen påväg hem och tvn fungerar inte i vanlig ordning... tror ni jag kunde låta bli ostbollarna och zingon?? ABSOLUT INTE :P
Höhö så kan det gå.. och inte tänker jag ha ångest för det ska ni veta för imorn är det måndag och då mår ja bra igen :)
Helgen har rullat iväg riktigt fort och det känns som man inte gjort nåt..
I fredags jobbade jag till 22 och sen började jag 07.00 på lördagmorgon. sen blev det en joggingtur och hade planerat in lite lördagsmys med familjen... men tror ni de var hemma då?? Nähärå inte då..
07.00 var jag på jobbet igen i morse sen bar det av att hämta barnen hos sambons mor och mot bästa vännen för att laga lite middag där. Hade lovat barnen lite soffmys idag då eftersom de kom hem så sent igår att det inte hann bli av. Men då funkar inte tvn när vi kommer hem så det fick bli en pratstund med lite snask istället. Det borde man verkligen göra oftare. PRATA MED VARANDRA.. Hmm känns som jag sagt det förr ;)
Mår fortfarande sjukt bra i mig själv och vet precis vad jag vill i livet!
Jobbar på med mc kortet men då jag blivit lite övergiven av min handledare så har det blivit lite fördröjning på det där. skulle kört upp på tisdag egentligen..
tar det som det kommer för jag hinner inte mer för att jag stressar i alla fall, det blir bara sämre gjort :)
Har lagt om mina kost vanor samt börjat träna lite och det är helt sjukt vad mycket bättre jag mår!!
Eller just nu får ja väl säga mått och att ja får skylla mig själv.. Satte i mig en hel rulle ballerina marängswisch igår och JÄKLAR vad gott det var!
Nu sitter jag här och glor, ungarna har somnat, sambon är förmodligen påväg hem och tvn fungerar inte i vanlig ordning... tror ni jag kunde låta bli ostbollarna och zingon?? ABSOLUT INTE :P
Höhö så kan det gå.. och inte tänker jag ha ångest för det ska ni veta för imorn är det måndag och då mår ja bra igen :)
Helgen har rullat iväg riktigt fort och det känns som man inte gjort nåt..
I fredags jobbade jag till 22 och sen började jag 07.00 på lördagmorgon. sen blev det en joggingtur och hade planerat in lite lördagsmys med familjen... men tror ni de var hemma då?? Nähärå inte då..
07.00 var jag på jobbet igen i morse sen bar det av att hämta barnen hos sambons mor och mot bästa vännen för att laga lite middag där. Hade lovat barnen lite soffmys idag då eftersom de kom hem så sent igår att det inte hann bli av. Men då funkar inte tvn när vi kommer hem så det fick bli en pratstund med lite snask istället. Det borde man verkligen göra oftare. PRATA MED VARANDRA.. Hmm känns som jag sagt det förr ;)
Mår fortfarande sjukt bra i mig själv och vet precis vad jag vill i livet!
Jobbar på med mc kortet men då jag blivit lite övergiven av min handledare så har det blivit lite fördröjning på det där. skulle kört upp på tisdag egentligen..
tar det som det kommer för jag hinner inte mer för att jag stressar i alla fall, det blir bara sämre gjort :)
lördag 18 augusti 2012
Att inte kunna äta..
Mår just nu VÄLDIGT bra i mig själv, känner mig stark och vet var jag vill i livet och framförallt vad jag vill ha ut av livet! Känns bättre än någonsin törs jag nog påstå! :)
Men... Min mage vill inte som jag alls.. Utan en mage som fungerar så funkar inte så mycket annat heller. Kan inte äta utan att få ont och må dåligt och då är det svårt att fungera i vardagen, ta hand om allt och att vara på bra humör.
Igår mådde jag riktigt dåligt och var helt utpumpad på energi, yr i huvudet och ont i magen. Fick lunch hos en vän som ändå gick rätt bra då det var en väldigt neutral måltid. sen kunde jag knappt köra hem... orkade inte göra nåt vettigt att äta hemma heller..
Har försökt lägga om mina kostvanor radikalt men det är svårt att hålla dem till punkt och pricka men jag inser nu att jag har inget val.. Jag som annars älskar god mat och gärna äter mycket och ofta..
Vet att min far har liknande problem och lite skraj är man allt. Inser att jag måste pusha på sjukvården så jag får veta vad som är fel men eftersom de inte hittat något än tittar de bara på mig som om jag vore värsta hypokondrikern.
Svårt att hänga med när tålamodet tryter, svårt att sova trots att jag hela tiden är fruktansvärt trött..
Magkatarren gör dessutom att jag hela tiden känner mig hungrig..
Inatt fick jag pga flera faktorer endast tre timmars sömn men tänkte försöka hålla mig vaken så får det bli en tidig kväll.
Är otroligt tacksam dock för alla mina fina vänner som aldrig viker av vid min sida, som man alltid kan räkna med...
Men... Min mage vill inte som jag alls.. Utan en mage som fungerar så funkar inte så mycket annat heller. Kan inte äta utan att få ont och må dåligt och då är det svårt att fungera i vardagen, ta hand om allt och att vara på bra humör.
Igår mådde jag riktigt dåligt och var helt utpumpad på energi, yr i huvudet och ont i magen. Fick lunch hos en vän som ändå gick rätt bra då det var en väldigt neutral måltid. sen kunde jag knappt köra hem... orkade inte göra nåt vettigt att äta hemma heller..
Har försökt lägga om mina kostvanor radikalt men det är svårt att hålla dem till punkt och pricka men jag inser nu att jag har inget val.. Jag som annars älskar god mat och gärna äter mycket och ofta..
Vet att min far har liknande problem och lite skraj är man allt. Inser att jag måste pusha på sjukvården så jag får veta vad som är fel men eftersom de inte hittat något än tittar de bara på mig som om jag vore värsta hypokondrikern.
Svårt att hänga med när tålamodet tryter, svårt att sova trots att jag hela tiden är fruktansvärt trött..
Magkatarren gör dessutom att jag hela tiden känner mig hungrig..
Inatt fick jag pga flera faktorer endast tre timmars sömn men tänkte försöka hålla mig vaken så får det bli en tidig kväll.
Är otroligt tacksam dock för alla mina fina vänner som aldrig viker av vid min sida, som man alltid kan räkna med...
tisdag 7 augusti 2012
Att komma till insikt
Det är inte lätt att komma underfund med vad man vill, vad man vill ha ut av livet och vem man vill spendera det med...
Barnen har varit hos sin pappa i nästan två veckor och det har gett mig en hel del tid över till mig själv. Jag har i och för sig jobbat en hel del men efter det har man inte haft mycket att sysselsätta sig med. Det har resulterat i att jag känner mig starkare än nånsin och jag kan ensam klara alla hinder. Det känns bra och jag mår jävligt bra. Det som kommer utöver det är bara ytterligare en bonus, som min sambo till exempel.. nu har jag ju absolut inte valt själv vem jag ska falla för och bli förälskad i och kärlek i sig är en evig kamp. Men jag står med båda fötterna på jorden och vägrar att rubbas.
Barnen har varit hos sin pappa i nästan två veckor och det har gett mig en hel del tid över till mig själv. Jag har i och för sig jobbat en hel del men efter det har man inte haft mycket att sysselsätta sig med. Det har resulterat i att jag känner mig starkare än nånsin och jag kan ensam klara alla hinder. Det känns bra och jag mår jävligt bra. Det som kommer utöver det är bara ytterligare en bonus, som min sambo till exempel.. nu har jag ju absolut inte valt själv vem jag ska falla för och bli förälskad i och kärlek i sig är en evig kamp. Men jag står med båda fötterna på jorden och vägrar att rubbas.
söndag 15 juli 2012
Riktig vänskap
Så tråkigt att vänskap många gånger ska vara så komplicerat. Att man bråkar som nära vänner är inget konstigt sålänge man kan reda ut saker och ting, ibland kan det säkert vara bra för jag tror man kommer varann närmare lite beroende på vad man blivit osams om. Men när man sårar varandra så har man gått för långt. Varför måste man snacka skit om varandra när man istället kan vara en schysst vän och konfrontera vännen det gäller och i och med det ge personen i fråga en chans att ändra på dåliga beteenden om det nu är så. Sen finns de de som snackar helt utan grund som kanske inte ens känner personen de snackar om! Varför?! Avundsjuka?? Mycket möjligt..
Jag har min grundregel att jag ska aldrig säga nåt OM nån som jag inte först kan säga TILL personen.
Man ska nog ta och granska sina vänner lite och fundera på vad riktig vänskap är och vilka personer man känner kan räknas in i den skaran.
Jag har alltid varit en som känt mig utanför trots att jag haft mycket vänner, har svårt att verkligen släppa in folk i mitt liv och har under de år jag mådde så dåligt inte haft något att tillföra andras liv. Jag har fortfarande svårt att lita på folk men jag litar på min magkänsla.
Det finns vissa människor jag aldrig nånsin trodde jag skulle tycka om som jag idag faktiskt är vän med. Och idag är det faktiskt en specifik person som vuxit i mina ögon, hon är inte på långa vägar den personen jag trodde att hon var men vi blir ju äldre och klokare med åren allihop. Vissa växer isär och andra möts...
Jag som dessutom inte har någon riktig familj värdesätter vänskap väldigt högt och de människor som står mig riktigt nära blir min familj...
Jag har min grundregel att jag ska aldrig säga nåt OM nån som jag inte först kan säga TILL personen.
Man ska nog ta och granska sina vänner lite och fundera på vad riktig vänskap är och vilka personer man känner kan räknas in i den skaran.
Jag har alltid varit en som känt mig utanför trots att jag haft mycket vänner, har svårt att verkligen släppa in folk i mitt liv och har under de år jag mådde så dåligt inte haft något att tillföra andras liv. Jag har fortfarande svårt att lita på folk men jag litar på min magkänsla.
Det finns vissa människor jag aldrig nånsin trodde jag skulle tycka om som jag idag faktiskt är vän med. Och idag är det faktiskt en specifik person som vuxit i mina ögon, hon är inte på långa vägar den personen jag trodde att hon var men vi blir ju äldre och klokare med åren allihop. Vissa växer isär och andra möts...
Jag som dessutom inte har någon riktig familj värdesätter vänskap väldigt högt och de människor som står mig riktigt nära blir min familj...
tisdag 10 juli 2012
Nya sättet att umgås - via facebook
Jag kan tycka att facebook är en underhållande sajt där man kan kika lite på vad de man känner sysslar med. Men oftast hamnar jag där när jag är uttråkad.
sen finns det dem som inte gör annat än att glo på facebook, de lägger upp minsta detalj om vad som görs och vännerna granskas noga.
De flesta av oss har ju faktiskt ett riktigt liv, för det är väl inte såhär vi ska umgås?? Tycker absolut det är ett jättesmidigt sätt att komma i kontakt med människor på men om det första du tänker på när du vaknar på morgonen och det sista du tänker på innan du somnar är vad alla andra gör och går ut och kikar på facebook, hur värdefullt är ens verkliga liv då??
Jag kanske är helt ute och cyklar men jag tror att de som alltid "måste" ha koll på fejjan, trots annat sällskap, kommer bli de som också är mycket ensamma senare i livet.
Jag är inte så ofta "där ute" och glor längre om jag inte sitter just ensam, och jag blir mer och mer irriterad när folk inte kan leva i sitt riktiga liv istället.
Som sagt, rätta mig om jag har fel ;)
sen finns det dem som inte gör annat än att glo på facebook, de lägger upp minsta detalj om vad som görs och vännerna granskas noga.
De flesta av oss har ju faktiskt ett riktigt liv, för det är väl inte såhär vi ska umgås?? Tycker absolut det är ett jättesmidigt sätt att komma i kontakt med människor på men om det första du tänker på när du vaknar på morgonen och det sista du tänker på innan du somnar är vad alla andra gör och går ut och kikar på facebook, hur värdefullt är ens verkliga liv då??
Jag kanske är helt ute och cyklar men jag tror att de som alltid "måste" ha koll på fejjan, trots annat sällskap, kommer bli de som också är mycket ensamma senare i livet.
Jag är inte så ofta "där ute" och glor längre om jag inte sitter just ensam, och jag blir mer och mer irriterad när folk inte kan leva i sitt riktiga liv istället.
Som sagt, rätta mig om jag har fel ;)
lördag 30 juni 2012
Livets stora gåta
V 24 var vi på gotland på lelleträffen och det var helt fantastiskt! Träffade massor av nya vänner och det var härlig gemenskap och glada skratt. Hade önskat att man kunde åka mera hoj men det var lite mycket alkohol inblandat för det ;)
Den här veckan har dessvärre bara varit skit skit och skit. Känner mig inte riktigt som jag brukar utan känner mig som en hormonstinn häxa som bara vill bort bort bort.. Bort härifrån..
Alla måsten hänger över en och det skulle vara trevligt att få göra nåt roligt ibland men nu går all ledig tid till nån annan och man får snällt sitta hemma med barnen..
Idag har varit en extremt tung dag och tårarna har fallit.. Det har blivit lite mycket efter den här veckan och jag känner mig ensammare än någonsin.. Har spenderat dagen på jobbet och kom hem och lagade mat till odjuren. Är extremt trött och vill egentligen bara sova.
Lite sällskap av sambon hade man ju önskat men det kan man ju som vanligt glömma :(
Saknar mormor och morfar så mycket att jag bara vill skrika ibland, känns som hjärtat ska gå sönder bokstavligen.. Önskar att man hade nån att vända sig till, nån att luta sig emot och nån att prata med som orkar lyssna. Just nu känns det som om det är jag och barnen vs världen..
Känner mig som ett litet barn som surar för att hon inte får som hon vill men egentligen ligger det ju så mycket annat bakom tjurskalligheten. Sorg, smärta, ensamhet och otrygghet för att nämna några. Frustration är en annan stor faktor..
Vill bara bort..
En dag kvar till semestern..
Den här veckan har dessvärre bara varit skit skit och skit. Känner mig inte riktigt som jag brukar utan känner mig som en hormonstinn häxa som bara vill bort bort bort.. Bort härifrån..
Alla måsten hänger över en och det skulle vara trevligt att få göra nåt roligt ibland men nu går all ledig tid till nån annan och man får snällt sitta hemma med barnen..
Idag har varit en extremt tung dag och tårarna har fallit.. Det har blivit lite mycket efter den här veckan och jag känner mig ensammare än någonsin.. Har spenderat dagen på jobbet och kom hem och lagade mat till odjuren. Är extremt trött och vill egentligen bara sova.
Lite sällskap av sambon hade man ju önskat men det kan man ju som vanligt glömma :(
Saknar mormor och morfar så mycket att jag bara vill skrika ibland, känns som hjärtat ska gå sönder bokstavligen.. Önskar att man hade nån att vända sig till, nån att luta sig emot och nån att prata med som orkar lyssna. Just nu känns det som om det är jag och barnen vs världen..
Känner mig som ett litet barn som surar för att hon inte får som hon vill men egentligen ligger det ju så mycket annat bakom tjurskalligheten. Sorg, smärta, ensamhet och otrygghet för att nämna några. Frustration är en annan stor faktor..
Vill bara bort..
En dag kvar till semestern..
fredag 8 juni 2012
OTUR AB
Har lääänge sett fram emot lelleveckan som äger rum nästa vecka.. just nu gör jag inte det...
Igår kväll när jag gått och lagt mig gick jag upp för att kissa, fumlade mig tillbaka till sängen i mörkret och slår i tån i resväskan på golvet. Först va det bara som att slå i tån, efter några sekunder blev det värre och sen slog smärtan till som ett knytnävslag! Hmm, lika bra att gå upp och kika.... Naglen hade spruckit.. och då menar jag inte att jag brutit en nagel utan halva nageln sprack rakt av på stortån, jag hade fått en blodblåsa och blodet trängde fram runt nageln och genom sprickan! satan i gatan.. Sen kunde jag knappt sluta skratta för att det var så in i helvete irriterande att det ska hända precis innan man ska på hojsemester!!
Pratade med en sköterska idag och halva nageln har lossnat från tån och kommer förmodligen trilla av... Ont gör det i alla fall... Jaja, bara bita ihop..
Idag har jag arbetat, packat färdigt och kört iväg packningen och så, kom hem halv nio på kvällen och finner katten helt blodig, från munnen ner över bröstet, alla fyra benen och magen!! What the fuck!!
Nu ligger hon här i soffan, försöker slicka bort blodet och kan knappt gå..... Har jag nämnt att jag åker på semester tidigt imorn bitti....
Jag är absolut ingen kattmänniska men jag fullkomligt älskar min katt!! Nu har vi en mycket rar granne som erbjudit sig ta hand om katten och se efter henne när vi är borta men det är tungt nu...
Nämnde jag att jag lyckades skära mig i läppen på en pizzakant idag också..
Skratta eller gråta??
Vad händer härnäst?
Igår kväll när jag gått och lagt mig gick jag upp för att kissa, fumlade mig tillbaka till sängen i mörkret och slår i tån i resväskan på golvet. Först va det bara som att slå i tån, efter några sekunder blev det värre och sen slog smärtan till som ett knytnävslag! Hmm, lika bra att gå upp och kika.... Naglen hade spruckit.. och då menar jag inte att jag brutit en nagel utan halva nageln sprack rakt av på stortån, jag hade fått en blodblåsa och blodet trängde fram runt nageln och genom sprickan! satan i gatan.. Sen kunde jag knappt sluta skratta för att det var så in i helvete irriterande att det ska hända precis innan man ska på hojsemester!!
Pratade med en sköterska idag och halva nageln har lossnat från tån och kommer förmodligen trilla av... Ont gör det i alla fall... Jaja, bara bita ihop..
Idag har jag arbetat, packat färdigt och kört iväg packningen och så, kom hem halv nio på kvällen och finner katten helt blodig, från munnen ner över bröstet, alla fyra benen och magen!! What the fuck!!
Nu ligger hon här i soffan, försöker slicka bort blodet och kan knappt gå..... Har jag nämnt att jag åker på semester tidigt imorn bitti....
Jag är absolut ingen kattmänniska men jag fullkomligt älskar min katt!! Nu har vi en mycket rar granne som erbjudit sig ta hand om katten och se efter henne när vi är borta men det är tungt nu...
Nämnde jag att jag lyckades skära mig i läppen på en pizzakant idag också..
Skratta eller gråta??
Vad händer härnäst?
torsdag 7 juni 2012
En dag kvar!!
Imorgon bitti åker man iväg till jobbet.. sista dagen innan det är dags att dra på Lelleveckan!
Packångesten infinner sig, likaså separationsångesten för barnen.. Men nu är ju detta ett lyxproblem.. Jag ska faktiskt åka iväg en vecka till Gotland och det ska bli grymt kul! Ungarna kommer helt säkert ha det bra hos far sin och veckan kommer säkert gå fort :)
Hehe..
Ska ändå bli jävligt nice att komma iväg ett tag så wish me luck :)
Packångesten infinner sig, likaså separationsångesten för barnen.. Men nu är ju detta ett lyxproblem.. Jag ska faktiskt åka iväg en vecka till Gotland och det ska bli grymt kul! Ungarna kommer helt säkert ha det bra hos far sin och veckan kommer säkert gå fort :)
Hehe..
Ska ändå bli jävligt nice att komma iväg ett tag så wish me luck :)
tisdag 5 juni 2012
Va e det för fel på sjukvården...
Ja vad ska man säga..
Ringde igår upp vc och frågade varför jag inte hört nåt om mina prover.. De hade GLÖMT!! BRA DÄR!!
Men... nu visade inte röntgen nånting... ingenting.. Jag fattar fan inte och snart orkar jag inte med kampen mot sjukvården längre...
Jag har ju symtom, som de ser på proverna, som säger att allt inte är bra men de tänker inte göra mer. Visst nu mår jag ju bättre och jag blir inte klok på detta men varför tar de inte en på allvar. Nu ska jag höra av mig om det blir värre igen..
Man känner sig dessutom som en idiot när man kommer där och gnäller och så hittar de inget!
Jaja, bara bita ihop ett tag till då...
Sonen svarar väldigt bra på medicinen i alla fall. Veckan är fullspäckad med.. såå nice..
Idag har jag städat hela övervåningen så snart ska jag bege mig till jobbet :) Wooohoo ;)
Några få dagar kvar till vi drar till Gotland!!!
Ringde igår upp vc och frågade varför jag inte hört nåt om mina prover.. De hade GLÖMT!! BRA DÄR!!
Men... nu visade inte röntgen nånting... ingenting.. Jag fattar fan inte och snart orkar jag inte med kampen mot sjukvården längre...
Jag har ju symtom, som de ser på proverna, som säger att allt inte är bra men de tänker inte göra mer. Visst nu mår jag ju bättre och jag blir inte klok på detta men varför tar de inte en på allvar. Nu ska jag höra av mig om det blir värre igen..
Man känner sig dessutom som en idiot när man kommer där och gnäller och så hittar de inget!
Jaja, bara bita ihop ett tag till då...
Sonen svarar väldigt bra på medicinen i alla fall. Veckan är fullspäckad med.. såå nice..
Idag har jag städat hela övervåningen så snart ska jag bege mig till jobbet :) Wooohoo ;)
Några få dagar kvar till vi drar till Gotland!!!
lördag 2 juni 2012
Jag är en utomjording
Det är verkligen så jag känner mig idag... som en utomjording.. som att jag inte hör hemma här..
Hur man är, gör och känner är det alltid fel... Man ska alltid vara duktig, ställa upp och klara allt men jag fixar inte det.. Jag är urkass på att städa, jag svär och glömmer bort mig så det händer att jag svär inför barnen, jag lagar inte alltid bra mat, nej rätt sällan faktiskt... Jag är en jävel på att spendera alla mina pengar trots att jag kanske inte tänkt det från början, dålig självdiciplin alltså. Jag är tjej, dvs jävligt krävande och känner en hel massa saker som tydligen kallas känslor.. Och jag tappar nog humöret rätt rejält lite nu och då..
Jag vet inte längre vad jag ska göra, vad jag vill göra eller hur jag vill göra det...
Men.. jag älskar mina barn och vill dem det bästa, jag är förjävla bra på mitt arbete (oavsett vilket jag har), jag har berikats med en väldigt jordnära själ och JAG ÄR STARK OCH STOLT! :)
Hur man är, gör och känner är det alltid fel... Man ska alltid vara duktig, ställa upp och klara allt men jag fixar inte det.. Jag är urkass på att städa, jag svär och glömmer bort mig så det händer att jag svär inför barnen, jag lagar inte alltid bra mat, nej rätt sällan faktiskt... Jag är en jävel på att spendera alla mina pengar trots att jag kanske inte tänkt det från början, dålig självdiciplin alltså. Jag är tjej, dvs jävligt krävande och känner en hel massa saker som tydligen kallas känslor.. Och jag tappar nog humöret rätt rejält lite nu och då..
Jag vet inte längre vad jag ska göra, vad jag vill göra eller hur jag vill göra det...
Men.. jag älskar mina barn och vill dem det bästa, jag är förjävla bra på mitt arbete (oavsett vilket jag har), jag har berikats med en väldigt jordnära själ och JAG ÄR STARK OCH STOLT! :)
fredag 1 juni 2012
EN vecka kvar!!
Freeedag!! Woohooo vad roligt det blir med lördag, då blir det dags för jobb igen ;)
Hehe..
Idag har det varit full rulle, äldsta sonen i skolan men de två små och jag åkte hemifrån vid halv åtta, minstingen skulle till tandläkaren. Hon var hur duktig som helst! Sen drog vi förbi hennes gamla dagis och lekte lite. På vägen hem stannade vi hos en vän som jobbade första dagen idag i sitt nya hunddagis! Tänk att jag också varit där en gång.. Mycket minnen... Vi drog hem och käkade lite innan det var dags att åka och hämta sonen i skolan.
Jag har ju tidigare haft nästintill svart hår och en dag nu bara tvärlessnade jag på det och har sen fått ljusa upp det i etapper. På måndag ska vi försöka hinna färdigt tatueringen och på torsdag får jag nog klippa upp mitt långa tjocka hår lite :)
Dotra är inne i en riktigt separationsångestperiod och som det verkar just nu kommer jag inte kunna fortsätta jobba kväll och helg... It sucks!! Får väl ta det då och hålla tummarna för att det ger sig för nu är jag så less på att känna mig som en kass förälder... Grabben sa häromdagen att han ville bo varannan vecka hos mig och pappa sin.... aotj....
EN ynklig vecka kvar till vi drar till gotland och LELLETRÄFFEN!!! One big fat WOOOHOOO on that!!
Ska bli så jävla roligt.. När jag är med kan ju verkligen allt gå fel men allt kan bli sjukt galet med ;)
Har inte suttit på hojen sen i måndags och det känns... Utbildningarna är bokade och teoriböckerna ligger och ber om att bli öppnade så nu är det bara köra på! Sambon har ett sprillans nytt bakdäck på sin hoj och är ready to go! Mitt är i alla fall nylagat och jag har bestämt mig för att satsa på att ge mig själv en ny hoj i 30-års present!!
Ha en trevlig helg alla tokiga människor! Och ni andra med.. ni har bara kanske lite mindre roligt ;)
Hehe..
Idag har det varit full rulle, äldsta sonen i skolan men de två små och jag åkte hemifrån vid halv åtta, minstingen skulle till tandläkaren. Hon var hur duktig som helst! Sen drog vi förbi hennes gamla dagis och lekte lite. På vägen hem stannade vi hos en vän som jobbade första dagen idag i sitt nya hunddagis! Tänk att jag också varit där en gång.. Mycket minnen... Vi drog hem och käkade lite innan det var dags att åka och hämta sonen i skolan.
Jag har ju tidigare haft nästintill svart hår och en dag nu bara tvärlessnade jag på det och har sen fått ljusa upp det i etapper. På måndag ska vi försöka hinna färdigt tatueringen och på torsdag får jag nog klippa upp mitt långa tjocka hår lite :)
Dotra är inne i en riktigt separationsångestperiod och som det verkar just nu kommer jag inte kunna fortsätta jobba kväll och helg... It sucks!! Får väl ta det då och hålla tummarna för att det ger sig för nu är jag så less på att känna mig som en kass förälder... Grabben sa häromdagen att han ville bo varannan vecka hos mig och pappa sin.... aotj....
EN ynklig vecka kvar till vi drar till gotland och LELLETRÄFFEN!!! One big fat WOOOHOOO on that!!
Ska bli så jävla roligt.. När jag är med kan ju verkligen allt gå fel men allt kan bli sjukt galet med ;)
Har inte suttit på hojen sen i måndags och det känns... Utbildningarna är bokade och teoriböckerna ligger och ber om att bli öppnade så nu är det bara köra på! Sambon har ett sprillans nytt bakdäck på sin hoj och är ready to go! Mitt är i alla fall nylagat och jag har bestämt mig för att satsa på att ge mig själv en ny hoj i 30-års present!!
Ha en trevlig helg alla tokiga människor! Och ni andra med.. ni har bara kanske lite mindre roligt ;)
onsdag 30 maj 2012
En vecka senare..
Nu har det gått en vecka.. Inte ett ljud från läkaren än så länge men har mått rätt bra i flera dagar! Helt underbart!
Vi har varit iväg på äventyr med hojarna och övat lite konbana och så! Underbart!!
I måndags var jag på jobbet och insåg att det är svårare än man tror i vissa lägen.. Det blev en riktigt stressig dag och sen var jag helt slut.. Men vi drog ändå iväg och övningskörde en sväng.. Igår var jag ledig och fina Tessan kom hit mot kvällen och vi hade lite tacokväll :)
Idag åkte jag och skulle lämna barnen på dagis och skolan när ena grabben drog en kastspya så det blev bara ta med sig dem hem igen...
Ska snart åka och jobba och imorn ska jag med äldsta sonen på utflykt med skolan och sen jobb på kvällen!
Ha en bra dag alla...
Vi har varit iväg på äventyr med hojarna och övat lite konbana och så! Underbart!!
I måndags var jag på jobbet och insåg att det är svårare än man tror i vissa lägen.. Det blev en riktigt stressig dag och sen var jag helt slut.. Men vi drog ändå iväg och övningskörde en sväng.. Igår var jag ledig och fina Tessan kom hit mot kvällen och vi hade lite tacokväll :)
Idag åkte jag och skulle lämna barnen på dagis och skolan när ena grabben drog en kastspya så det blev bara ta med sig dem hem igen...
Ska snart åka och jobba och imorn ska jag med äldsta sonen på utflykt med skolan och sen jobb på kvällen!
Ha en bra dag alla...
onsdag 23 maj 2012
Det går framåt
Har varit helt färdig några dagar nu.. Men idag fick jag komma in till ackis på skiktröntgen, får dock inte veta nåt förrän om en vecka. Gör allt jag kan för att hålla humöret uppe och än så länge funkar det rätt bra. Man får glädjas åt de timmar som faktiskt är bra. Försöker njuta av att värmen är här :)
Blev faktiskt lite tröstshopping idag
söndag 20 maj 2012
Sommar sommar sommar!!
Fy jävlar vilken underbar dag vi haft idag!!
Jobbade kväll igår och drog sen förbi några festande polare och snacka lite strunt. Sen va man hemma runt elva, varmt som satan inne så jag fixade lite korsdrag, tog en dusch och somnade rätt fort när ja la huvudet på kudden. Klockan ringde kvart över sex i morse och då möttes jag av en klarvaken påklädd son.. Ingen aning om hur länge han varit uppe men ibland går han verkligen upp i ottan och bänkar sig med tv-spelet.
Drog iväg till jobbet i regnskuren som snart övergick i sol :D
Här hemma drog sonen iväg med far sin på fotboll heela dagen och lilla fröken fick vara hos farmor sin då sambon styrde sig till Stockholm. På lunchen satt jag ute i lugnet och bara njöt av solen. Smärtorna som tilltagit gör ju som att man bara vill vara i fred.
Efter jobbet åkte jag och plockade upp Tessan, åkte till farmor och hämtade Mandis, till Österby och hämtade Emil. Där tog vi en glass innan vi drog vidare till Östhammar och käkade på haket där. :D underbart att äta ute.
Sen var det det här med håret :/ Så less på att det är mörkt så jag försökte göra något åt det. Amanda tittade på mig och sa "men mamma, skulle inte håret bli ljusare?" Jo sa jag, det var ju meningen i alla fall.. "men mamma det funkade ju inte" fick jag till svar. Det var ju helt enkelt bara att konstatera att ungen hade rätt *typiskt*
Vill absolut inte bli tokblond igen men ljusare får det gärna vara.
Ungarna kom i säng strax efter nio och det har varit en väl avslappnad dag i dag... Bästa medicinen för mig just nu..
Imorgon har vi en ny lång dag framför oss som jag ser fram emot.
Jobbade kväll igår och drog sen förbi några festande polare och snacka lite strunt. Sen va man hemma runt elva, varmt som satan inne så jag fixade lite korsdrag, tog en dusch och somnade rätt fort när ja la huvudet på kudden. Klockan ringde kvart över sex i morse och då möttes jag av en klarvaken påklädd son.. Ingen aning om hur länge han varit uppe men ibland går han verkligen upp i ottan och bänkar sig med tv-spelet.
Drog iväg till jobbet i regnskuren som snart övergick i sol :D
Här hemma drog sonen iväg med far sin på fotboll heela dagen och lilla fröken fick vara hos farmor sin då sambon styrde sig till Stockholm. På lunchen satt jag ute i lugnet och bara njöt av solen. Smärtorna som tilltagit gör ju som att man bara vill vara i fred.
Efter jobbet åkte jag och plockade upp Tessan, åkte till farmor och hämtade Mandis, till Österby och hämtade Emil. Där tog vi en glass innan vi drog vidare till Östhammar och käkade på haket där. :D underbart att äta ute.
Sen var det det här med håret :/ Så less på att det är mörkt så jag försökte göra något åt det. Amanda tittade på mig och sa "men mamma, skulle inte håret bli ljusare?" Jo sa jag, det var ju meningen i alla fall.. "men mamma det funkade ju inte" fick jag till svar. Det var ju helt enkelt bara att konstatera att ungen hade rätt *typiskt*
Vill absolut inte bli tokblond igen men ljusare får det gärna vara.
Ungarna kom i säng strax efter nio och det har varit en väl avslappnad dag i dag... Bästa medicinen för mig just nu..
Imorgon har vi en ny lång dag framför oss som jag ser fram emot.
lördag 19 maj 2012
Jag vet att jag sa...
...att jag inte skulle gnälla men jag orkar snart inte mer... Orka ha ont hela tiden, mår illa som en grisjävel varenda dag och ibland känns det som om en basketboll flyttat in i magen.. Min toleransnivå är noll och helt ärligt känns det som om jag skulle kunna sätta mig ner och bara gråta.. Tre veckor kvar till jag får komma på skiktröntgen och håll alla tummar och tår för att det ska räcka för att de ska hitta vad som är fel..
Förutom det är väl livet som vanligt. Jag vill bara leva mitt som så många andra. Frisk och lycklig!
Så det var dagens ranson gnäll, nu känns det bättre :
Tre veckor kvar till gotlandsresan och jag hoppas det blir lika roligt som jag hoppas på!
Börjar bli dags att kika lite på semestern med barnen också. Första veckan är det bara jag och dem och det ska bli så härligt.
Det verkar funka bra mellan dem och deras pappa nu också och det underlättar.
ha en bra kväll!!
Förutom det är väl livet som vanligt. Jag vill bara leva mitt som så många andra. Frisk och lycklig!
Så det var dagens ranson gnäll, nu känns det bättre :
Tre veckor kvar till gotlandsresan och jag hoppas det blir lika roligt som jag hoppas på!
Börjar bli dags att kika lite på semestern med barnen också. Första veckan är det bara jag och dem och det ska bli så härligt.
Det verkar funka bra mellan dem och deras pappa nu också och det underlättar.
ha en bra kväll!!
fredag 18 maj 2012
Kärlek i vardagen
Jag tycker om när allt inte alltid måste vara som vanligt. Åkte till jobbet, hämta ungar, laga mat, tvätta, städa, diska, lägga ungar bla bla bla... vissa saker har man ju som man måste göra men varför alltid låta allt vara så tråkigt.
När man var nykär var man ju så duktig på att göra sig fin, ge varandra komplimanger, röra vid varandra, sen kan jag ha dille på att hitta små roliga saker att ge...
Det är egentligen såå lätt att få en annan människa att må bra, att känna sig älskad, vacker och bäst i världen men ändå låter man bli.. Varför?? Jag kan inte förstå varför när det är minimal energi som går åt åt dessa små gester.. Jag skulle lätt kunna vara så ofta men när det bara går från ett håll så lessnar man såklart och jag kan inte begära nåt heller men jag kan ändå inte låta bli att undra varför man låter det bli vardag.
Jag har ganska lätt för att bli nerstämd då mina motgångar ofta räcker för att stjäla min sista energi... Bara en liten fundering typ... Varför slutar man uppskatta varandra???
Hur som helst.. Idag har jag syndat! Jag har ingen viktnoja men jag vill vara nöjd med mig själv och må bra! Så jag drog ner lite på mängden mat och la ner godisfrosseriet och har än så länge lyckats gå ner fyra kg och är jäkligt nöjd. Men idag har jag ätit pannkaka och nu känns det som jag ätit direkt ur sockerskålen *urk*
Har mått kasst ett par dagar men idag mår jag bra, barnen är hemma då sambon skulle sluta lite tidigare för ikväll blir det jobb jobb jobb :)
När man var nykär var man ju så duktig på att göra sig fin, ge varandra komplimanger, röra vid varandra, sen kan jag ha dille på att hitta små roliga saker att ge...
Det är egentligen såå lätt att få en annan människa att må bra, att känna sig älskad, vacker och bäst i världen men ändå låter man bli.. Varför?? Jag kan inte förstå varför när det är minimal energi som går åt åt dessa små gester.. Jag skulle lätt kunna vara så ofta men när det bara går från ett håll så lessnar man såklart och jag kan inte begära nåt heller men jag kan ändå inte låta bli att undra varför man låter det bli vardag.
Jag har ganska lätt för att bli nerstämd då mina motgångar ofta räcker för att stjäla min sista energi... Bara en liten fundering typ... Varför slutar man uppskatta varandra???
Hur som helst.. Idag har jag syndat! Jag har ingen viktnoja men jag vill vara nöjd med mig själv och må bra! Så jag drog ner lite på mängden mat och la ner godisfrosseriet och har än så länge lyckats gå ner fyra kg och är jäkligt nöjd. Men idag har jag ätit pannkaka och nu känns det som jag ätit direkt ur sockerskålen *urk*
Har mått kasst ett par dagar men idag mår jag bra, barnen är hemma då sambon skulle sluta lite tidigare för ikväll blir det jobb jobb jobb :)
onsdag 16 maj 2012
En fantastisk dag!
Har verkligen haft en strålande dag idag!! Jag och Amanda började dagen här hemma i lugn och ro och städade lite och så, vid tolv åkte vi till skolan och mötte upp Emil,träffade specialpedagogen och var med en stund på lektionen. Sen tänkte vi åka och handla kläder till grabben så vi styrde nosen mot Thun´s men det blev bara sura miner i bilen så vi tog en annan väg tillbaka och svängde förbi ett par gamla grannar. Så trevligt att träffa dem igen och karln i huset är snickare så nu har man fått lite idéer :p Eller jag hade dem innan men nu har jag fått bekräftat att det går att genomföra.. typ.. Sen åkte vi och köpte pizza och svängde förbi en underbar människa jag inte träffat på alldeles för länge!! Hon ska ha barn vilken dag som helt (eller timme) och det var såå mysigt att träffa henne!!
Dagen har varit rätt lång men jag har verkligen spenderat den med båda mina barn och det har varit så himla härligt!
Men inget gott kommer utan nåt ont, Emil tappade nån rörgrej som var rätt tung på foten och har fått en blånagel, han verkar ha rätt ont och om han fortfarande har lika ont imorn får vi nog åka och kolla så allt är helt. Sen var väl inte hemkomsten fantastisk men det behöver jag inte gå in på nu ;)
Dagen har varit rätt lång men jag har verkligen spenderat den med båda mina barn och det har varit så himla härligt!
Men inget gott kommer utan nåt ont, Emil tappade nån rörgrej som var rätt tung på foten och har fått en blånagel, han verkar ha rätt ont och om han fortfarande har lika ont imorn får vi nog åka och kolla så allt är helt. Sen var väl inte hemkomsten fantastisk men det behöver jag inte gå in på nu ;)
tisdag 15 maj 2012
mammaångest...
Idag gör det lite ont i mammahjärtat och det är bara mitt eget fel... Känner att det här med att behandla barnen lika är svårt. Jag förstår att grabben tappar förtroendet för mig och känner sig åtsidosatt medan lilla fröken här till och med lyckats bli bortskämd så nu måste jag skärpa mig!! Amanda är ju ledig med mig när jag är det och Emil och jag är aldrig lediga ihop.. Efter semestern måste jag försöka få lite ändring på det..
Fullt fart konstant
Då har den barnfria helgen passerat och det var inte mycket man var hemma :)
I fredags åkte jag till några vänner och blev kvar där, på lördagen åkte vi till Stockholm för våra karlar hade fått en timmes pistolskytte i födelsedagspresent där de fick prova på lite olika modeller. På kvällen kom min fina vän Isabell som är en av de mest värdefulla vänner man kan ha som alltid ställer upp och släpper ALLT för att finnas där när det verkligen behövs! Sen var jag lite fyllechaffis åt en annan vän men natten blev inte så sen, var väl hemma till ett och då stupade jag i säng.
På söndagen var det dags för "hojdagen" hehe.. Vi åkte hemifrån vid halv tolv och kom hem strax före kl sex. Det var en underbar och lärorik dag med ett gäng härliga människor! Men sen var jag trött, när jag kom hem var det bara svida om och hämta kidsen bums så vi var väl hemma runt halv åtta...
Igår var jag till norrtälje på min första körlektion, och för första gången var jag inte det minsta nervös utan BARA TAGGAD!! :D Såå nice och fint väder! Fick en hel del bra tips och nu kan jag inte tänka på annat. Har alltid haft stor passion för bilar och främst att köra bil.... Men nu är det ju inte roligt längre :/
Idag tog jag med mig jäntan in till ackis för uppföljning av hennes dåliga hörsel och det verkar som att hon har lite samma bekymmer som mig, utan varken förkylning eller öroninflammation var hörseln avsevärt förbättrad men förmodligen försämras det betydligt så fort hon blir lite förkyld, hoppas bara hon slipper få lika ont i sina öron som jag... Skruttfia! Sen blev det glida runt i stan lite här och där och avsluta med en lunch hos min syster.
Om nån timme kommer grabben hem så då är det till att ha maten klar för sen har de vårkonsert på skolan.
MEN, imorn är jag ledig och de enda måstena jag har då är att köra grabben till och från skolan, sen ska jag bara vara hemma.
Min så kallade "frivecka" hade jag helt glömt bort och känner inte just nu att jag behöver det heller efter de här bra dagarna :)
I fredags åkte jag till några vänner och blev kvar där, på lördagen åkte vi till Stockholm för våra karlar hade fått en timmes pistolskytte i födelsedagspresent där de fick prova på lite olika modeller. På kvällen kom min fina vän Isabell som är en av de mest värdefulla vänner man kan ha som alltid ställer upp och släpper ALLT för att finnas där när det verkligen behövs! Sen var jag lite fyllechaffis åt en annan vän men natten blev inte så sen, var väl hemma till ett och då stupade jag i säng.
På söndagen var det dags för "hojdagen" hehe.. Vi åkte hemifrån vid halv tolv och kom hem strax före kl sex. Det var en underbar och lärorik dag med ett gäng härliga människor! Men sen var jag trött, när jag kom hem var det bara svida om och hämta kidsen bums så vi var väl hemma runt halv åtta...
Igår var jag till norrtälje på min första körlektion, och för första gången var jag inte det minsta nervös utan BARA TAGGAD!! :D Såå nice och fint väder! Fick en hel del bra tips och nu kan jag inte tänka på annat. Har alltid haft stor passion för bilar och främst att köra bil.... Men nu är det ju inte roligt längre :/
Idag tog jag med mig jäntan in till ackis för uppföljning av hennes dåliga hörsel och det verkar som att hon har lite samma bekymmer som mig, utan varken förkylning eller öroninflammation var hörseln avsevärt förbättrad men förmodligen försämras det betydligt så fort hon blir lite förkyld, hoppas bara hon slipper få lika ont i sina öron som jag... Skruttfia! Sen blev det glida runt i stan lite här och där och avsluta med en lunch hos min syster.
Om nån timme kommer grabben hem så då är det till att ha maten klar för sen har de vårkonsert på skolan.
MEN, imorn är jag ledig och de enda måstena jag har då är att köra grabben till och från skolan, sen ska jag bara vara hemma.
Min så kallade "frivecka" hade jag helt glömt bort och känner inte just nu att jag behöver det heller efter de här bra dagarna :)
söndag 13 maj 2012
Morgonhumör
På mornarna finns det mycket som kan gå fel... Jag har alltid haft en strålande morgonhumör, vaknat tidigt med ett leende på läpparna. Sen hände det nåt.. hehe.. nuförtiden sover jag ofta för lite och jag tror att det är mycket det som spelar in likaväl som problemen med sonen. En perfekt morgon är en morgon med morgonmys och småprat. Och med morgonmys menar jag INTE sex ;)
Bara ligga kvar i sängen och kramas :)
Tvn är en riktigt romantikdödare och här hemma är tvn en stor del i våra liv, kunde det klassas som fritidsintresse eller hobby så skulle det absolut vara så här...
Men idag skiner solen, jag somnade i hyfsat bra tid igår och vaknade av de mest underliga drömmar, tänkte att nu är väl klockan runt halv sju, tittar på klockan och den står på 9.04. Det betyder att jag sovit nästan 8 timmar utan att vakna!! Kan inte komma ihåg när det hände senast.
Sen har det blivit en liten överdrift med alkoholen på sista tiden och igår drack jag inte en droppe. Jag känner mig lite mättad på supande så det får bli lugnt ett tag nu :p
Så idag blir det ut att åka hoj! Jag har ju tidigare bara kört med Jörgen men idag blir det en längre tur och med ett gäng till och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös... Har ju bara kört två gånger innan..
Så håll en tumme :)
Och glöm för fan inte att ha en underbar dag!!
Bara ligga kvar i sängen och kramas :)
Tvn är en riktigt romantikdödare och här hemma är tvn en stor del i våra liv, kunde det klassas som fritidsintresse eller hobby så skulle det absolut vara så här...
Men idag skiner solen, jag somnade i hyfsat bra tid igår och vaknade av de mest underliga drömmar, tänkte att nu är väl klockan runt halv sju, tittar på klockan och den står på 9.04. Det betyder att jag sovit nästan 8 timmar utan att vakna!! Kan inte komma ihåg när det hände senast.
Sen har det blivit en liten överdrift med alkoholen på sista tiden och igår drack jag inte en droppe. Jag känner mig lite mättad på supande så det får bli lugnt ett tag nu :p
Så idag blir det ut att åka hoj! Jag har ju tidigare bara kört med Jörgen men idag blir det en längre tur och med ett gäng till och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös... Har ju bara kört två gånger innan..
Så håll en tumme :)
Och glöm för fan inte att ha en underbar dag!!
lördag 12 maj 2012
surpuppan
Bliiiir sååå less. less på att vara jag. jag är bara trött grinig och patetisk just. fråga mig inte varför. orkar inget och vill inget och det känns som om livet bara står still. skulle kanske behövt lite tid för mig själv att bara få rensa mitt huvud so. jag önskar jag kunde ge till nån annan! det värsta är att jag egentligen inte vet varför jag känner såhär annat än att jag just nuär lite känslomässigt avstängd..känner mig inte direkt sur eller arg heller egentligen utan jag mest bara är neutral. men jag har en tendens att ställa för höga krav på de som står mig närmast när jag är såhär... snacka om att sabba för sig själv...
fredag 11 maj 2012
inställda planer blir nya
Idag har jag jobbat ännu en gång, men nu är jag ledig i hela fem dagar!! Ska bli riktigt skönt även fast jag har rätt fullt upp ändå. Därimot var jag inställd på att åka iväg imorn men tydligen gick inte det :/
Skulle åkt in till stan ikväll och träffat en vän och vi skulle gått på bio och så men nu blev hennes son magsjuk så då blev det inställt. Känns helt meningslöst att sitta hemma ensam när inte barnen är hemma ju...
Såå jag drar till ett par andra vänner istället så får vi se hur kvällen artar sig.
Veckan har varit sjukt tuff och påfrestande så nu är värd ett par dagars paus!
Sonen var deppig imorse igen och man är som mamma otroligt maktlös, gissar på att det kommer vara tufft i minst ett par veckor till. Tydligen skulle det ta sex veckor innan medicinen ger full effekt *suck*
Bara bita ihop och kämpa vidare :)
Skulle åkt in till stan ikväll och träffat en vän och vi skulle gått på bio och så men nu blev hennes son magsjuk så då blev det inställt. Känns helt meningslöst att sitta hemma ensam när inte barnen är hemma ju...
Såå jag drar till ett par andra vänner istället så får vi se hur kvällen artar sig.
Veckan har varit sjukt tuff och påfrestande så nu är värd ett par dagars paus!
Sonen var deppig imorse igen och man är som mamma otroligt maktlös, gissar på att det kommer vara tufft i minst ett par veckor till. Tydligen skulle det ta sex veckor innan medicinen ger full effekt *suck*
Bara bita ihop och kämpa vidare :)
torsdag 10 maj 2012
Stackars barn
Idag fick sonen ännu ett sammanbrott och jag blev tvungen att lämna honom gråtandes på fritids.. Han har haft en mycket jobbig vecka och det har tagit så otroligt mycket energi från mig, man stöttar en annan människa tills man nästan stupar men vem finns där för mig så jag ska orka?? Jag tycker så fruktansvärt synd om honom som så ofta bara är arg och ledsen, det finns inget jag önskar mer just nu än att han kunde få må bra!
Imorn ska vi börja med andra mediciner så hoppas vi på förbättring. nu blir det pappahelg för barnens skull och jag tänker försöka rå om mig själv lite, förhoppningsvis blir det tjejkväll med bio imorn. Skulle åkt till Stockholm på lördag men tydligen blir det inte så.
Har gått igenom min låda med alla mina foton, allt ligger ju huller om buller men rätt roligt att se sitt liv på bild. Jag har haft de flesta frisyrer och hårfärger för att inte tala om min vikt som tydligen gått otroligt mycket upp och ner!
Har bestämt mig för att försöka ta en "frivecka" nästa vecka och byta uppgifter med karln. Såå jag tänker INTE laga mat, diska eller tvätta men jag är rätt säker på att jag kommer floppa då det kommer blir så rörigt och stökigt här hemma att jag förmodligen kommer bli tokig :) Meen det är värt ett försök för jag är helt slut nu..
Ser fram emot mina fem lediga dagar i alla fall efter morgondagens arbete!!
Imorn ska vi börja med andra mediciner så hoppas vi på förbättring. nu blir det pappahelg för barnens skull och jag tänker försöka rå om mig själv lite, förhoppningsvis blir det tjejkväll med bio imorn. Skulle åkt till Stockholm på lördag men tydligen blir det inte så.
Har gått igenom min låda med alla mina foton, allt ligger ju huller om buller men rätt roligt att se sitt liv på bild. Jag har haft de flesta frisyrer och hårfärger för att inte tala om min vikt som tydligen gått otroligt mycket upp och ner!
Har bestämt mig för att försöka ta en "frivecka" nästa vecka och byta uppgifter med karln. Såå jag tänker INTE laga mat, diska eller tvätta men jag är rätt säker på att jag kommer floppa då det kommer blir så rörigt och stökigt här hemma att jag förmodligen kommer bli tokig :) Meen det är värt ett försök för jag är helt slut nu..
Ser fram emot mina fem lediga dagar i alla fall efter morgondagens arbete!!
onsdag 9 maj 2012
Våga vägra...
Åkte naturligtvis på en förkylning men nu ska jag våga vägra vara sjuk, våga vägra ha ont, jag vägrar tycka synd om mig själv mer och låta detta hindra mig i min vardag. Det dröjer en hel månad innan jag får komma in på njurröntgen och jag kan inte gå och spänna mig i varje steg av rädsla för att det ska göra ont. Ont gör det ju i alla fall så nu får det vara nog!
Förkylningen är snart borta har jag bestämt!
Jag ska åka hoj, ha roligt och leva livet medans jag lever.... Jag ska bara laga mat och tvätta lite först ;)
Förkylningen är snart borta har jag bestämt!
Jag ska åka hoj, ha roligt och leva livet medans jag lever.... Jag ska bara laga mat och tvätta lite först ;)
måndag 7 maj 2012
Livets hårda skola
Det finns många anledningar till att vara glad... Dessvärre finns det också många anledningar till att inte vara det med..
Idag har jag spenderat en timme med en gråtande son och försökt få in honom på skolan, utan framgång. Det enda jag kan tänka när jag känner mina egna tårar bryta fram är orka orka orka orka.....
Varenda dag känns dessutom som en kamp när ekonomin ligger i botten, hur ska det gå, sonens dyra medicin tar slut imorn, nästa alla hans byxor och strumpor är trasiga, läkarbesök 6 mil bort, bensin i bilen så jag kommer till jobbet månaden ut... Ska få in underhåll från försäkringskassan retroaktivt från tre månader men hur länge dröjer det. Känner paniken kryper på och jag tänker febrilt för att komma på ett sätt att lösa det..
Önskar att man inte stod helt ensam i sina problem, att man kunde dela dem med någon som förstår... Sällan känner jag mig så ensam som nu och jag vet att jag måste orka! För barnens skull!! Vore det inte för dem....
När det gått en timme och jag fortfarande inte fått in grabben i skolan gav jag upp... Jag vet att det är fel men jag visste inte längre hur jag skulle göra. När han gick i miniettan hade vi den kampen VARJE DAG och jag kan ju försöka glädjas åt att det faktiskt händer rätt sällan nu.
Har varit ute och övningskört lite hoj i veckan som varit, först hade gaswiren gått sönder så vi bytte den, sen pajade tändstiften så vi bytte dom, nu är det pyspunka och packboxen har pajat.. Råkade ha sönder lampan i jäntans rum och igår sprack mina byxor.. Hahahahaha det tar nog aldrig slut. Av nån anledning har jag väldigt mycket otur och ofta försöker jag faktiskt vara positiv men ibland är det förbannat svårt. Har enligt läkare förmodligen njursten och väntetiden på röntgen är ca 3 månader! Inte undra på att jag fick migrän i helgen ;)
Har alltid sagt att mina barn aldrig ska behöva leva ett sånt liv jag levde och till viss del kommer de aldrig göra det heller, men just i skrivande stund känner jag mig mest misslyckad, som att jag inte har nåt att tillföra nån annan då jag nätt och jämnt pallar med det jag har med mig själv och mitt..
Hmm.. nog med negativ energi. Skulle övningskört lite idag på dagen men hoppas att det kan ske senare. Är grymt taggad och hur nergånget livet än är just nu så tar jag mig upp.. Det har jag alltid gjort och jag har inget annat val.
Idag har jag spenderat en timme med en gråtande son och försökt få in honom på skolan, utan framgång. Det enda jag kan tänka när jag känner mina egna tårar bryta fram är orka orka orka orka.....
Varenda dag känns dessutom som en kamp när ekonomin ligger i botten, hur ska det gå, sonens dyra medicin tar slut imorn, nästa alla hans byxor och strumpor är trasiga, läkarbesök 6 mil bort, bensin i bilen så jag kommer till jobbet månaden ut... Ska få in underhåll från försäkringskassan retroaktivt från tre månader men hur länge dröjer det. Känner paniken kryper på och jag tänker febrilt för att komma på ett sätt att lösa det..
Önskar att man inte stod helt ensam i sina problem, att man kunde dela dem med någon som förstår... Sällan känner jag mig så ensam som nu och jag vet att jag måste orka! För barnens skull!! Vore det inte för dem....
När det gått en timme och jag fortfarande inte fått in grabben i skolan gav jag upp... Jag vet att det är fel men jag visste inte längre hur jag skulle göra. När han gick i miniettan hade vi den kampen VARJE DAG och jag kan ju försöka glädjas åt att det faktiskt händer rätt sällan nu.
Har varit ute och övningskört lite hoj i veckan som varit, först hade gaswiren gått sönder så vi bytte den, sen pajade tändstiften så vi bytte dom, nu är det pyspunka och packboxen har pajat.. Råkade ha sönder lampan i jäntans rum och igår sprack mina byxor.. Hahahahaha det tar nog aldrig slut. Av nån anledning har jag väldigt mycket otur och ofta försöker jag faktiskt vara positiv men ibland är det förbannat svårt. Har enligt läkare förmodligen njursten och väntetiden på röntgen är ca 3 månader! Inte undra på att jag fick migrän i helgen ;)
Har alltid sagt att mina barn aldrig ska behöva leva ett sånt liv jag levde och till viss del kommer de aldrig göra det heller, men just i skrivande stund känner jag mig mest misslyckad, som att jag inte har nåt att tillföra nån annan då jag nätt och jämnt pallar med det jag har med mig själv och mitt..
Hmm.. nog med negativ energi. Skulle övningskört lite idag på dagen men hoppas att det kan ske senare. Är grymt taggad och hur nergånget livet än är just nu så tar jag mig upp.. Det har jag alltid gjort och jag har inget annat val.
tisdag 24 april 2012
Underbara SOL
I morse tog jag med mig de två pojkarna och åkte och lämnade dem på skola och dagis så tog jag med mig jäntan hem. Vi har fixat och grejat lite här hemma och så köpte vi jord och blommor så nu har vi planterat lite här och var, det är underbart väder och idag har jag nog inget att klaga på. Lite stressad över den förbannade deklarationen bara :(
söndag 22 april 2012
Skulle egentlligen kunna gå tillbaka en väldig massa år i tiden men skippar det just nu.. Därimot det senaste året har varit händelserikt.
Jag hade mitt drömhus, ett eget företag jag själv byggt upp på gården vi hade, jag hade min hund och jag har två underbara barn. Men mannen jag levde med var ju inte så rolig att ha att göra med och en dag i februari tog jag modet till mig och sa att det var över. Bara två veckor senare dog min älskade mormor som verkligen varit den enda i mitt liv som alltid älskat mig och aldrig sårat eller lämnat mig.. Nu var hon borta.. Min son hade börjat må mycket dåligt det senaste året och i april visade det sig att han hade ADHD. Varje dag var en KAMP. Men han började faktiskt må lite bättre när vi i maj flyttade, dessvärre fick vi inte tag i något boende så vi bodde hos några vänner till mig i två månader innan vi fick tag i en liten liten stuga vi kunde få bo i. Jag hade fått ett nytt jobb men då barnens pappa helt plötsligt struntade i att hämta barnen och jag för tillfället inte hade nån barnomsorg så blev det inte så mycket jobb så inga pengar heller. Jag fick ingen hjälp av kommunen med varken pengar eller boende..
Mot hösten började allting klarna lite, jag kunde börja jobba igen. Dessvärre var både jag och barnen sjuka väldigt mycket.. I november flyttade vi igen, till ett stort hus i skogen, typ..
Första julen var väldigt tung då allt var helt annorlunda, och jag inte varit blivit av med sambon utan även förlorat hans familj.. Men tiden gick och jag har gjort allt jag kunnat för att hålla ihop. I februari var det morfars tur att bli dålig... I mars blev han hastigt värre och det kändes som man praktiskt taget bodde på sjukhuset den veckan. Den 15 mars fick han somna in medan jag höll hans hand, jag som inte kommit över mormors bortgång än. Sen finns det väldigt mycket andra saker som gått åt skogen men skulle jag dra allt får ni läsa en bok.
MEN...
Det har naturligtvis inte bara varit skit utan jag har träffat en underbar människa som många gånger får mig att tänka till. Han har funnits i bakgrunden till och från i många år och attraktionen har väl alltid funnits där. Nu lever jag med honom i det stora huset i skogen :) Han och hans son.
Skulle kunna skriva massor om oss och honom också, han har förändrat hela mitt liv och han är mannen för mig..
This is it for now :)
Jag hade mitt drömhus, ett eget företag jag själv byggt upp på gården vi hade, jag hade min hund och jag har två underbara barn. Men mannen jag levde med var ju inte så rolig att ha att göra med och en dag i februari tog jag modet till mig och sa att det var över. Bara två veckor senare dog min älskade mormor som verkligen varit den enda i mitt liv som alltid älskat mig och aldrig sårat eller lämnat mig.. Nu var hon borta.. Min son hade börjat må mycket dåligt det senaste året och i april visade det sig att han hade ADHD. Varje dag var en KAMP. Men han började faktiskt må lite bättre när vi i maj flyttade, dessvärre fick vi inte tag i något boende så vi bodde hos några vänner till mig i två månader innan vi fick tag i en liten liten stuga vi kunde få bo i. Jag hade fått ett nytt jobb men då barnens pappa helt plötsligt struntade i att hämta barnen och jag för tillfället inte hade nån barnomsorg så blev det inte så mycket jobb så inga pengar heller. Jag fick ingen hjälp av kommunen med varken pengar eller boende..
Mot hösten började allting klarna lite, jag kunde börja jobba igen. Dessvärre var både jag och barnen sjuka väldigt mycket.. I november flyttade vi igen, till ett stort hus i skogen, typ..
Första julen var väldigt tung då allt var helt annorlunda, och jag inte varit blivit av med sambon utan även förlorat hans familj.. Men tiden gick och jag har gjort allt jag kunnat för att hålla ihop. I februari var det morfars tur att bli dålig... I mars blev han hastigt värre och det kändes som man praktiskt taget bodde på sjukhuset den veckan. Den 15 mars fick han somna in medan jag höll hans hand, jag som inte kommit över mormors bortgång än. Sen finns det väldigt mycket andra saker som gått åt skogen men skulle jag dra allt får ni läsa en bok.
MEN...
Det har naturligtvis inte bara varit skit utan jag har träffat en underbar människa som många gånger får mig att tänka till. Han har funnits i bakgrunden till och från i många år och attraktionen har väl alltid funnits där. Nu lever jag med honom i det stora huset i skogen :) Han och hans son.
Skulle kunna skriva massor om oss och honom också, han har förändrat hela mitt liv och han är mannen för mig..
This is it for now :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)