Hela mitt liv har jag levt i en värld som måste vara perfekt för att vara något värd. Det har såklart givit mig ett liv i missnöje och med en otrolig prestationsångest. Man har levt i en konstant irritation och man har aldrig varit tillräckligt bra, inte enligt en själv i alla fall.
När jag fyllde 30 stannade jag upp lite i mitt liv och kände ännu en gång som så många andra att man inte är något värd, att man inte kan något och inte kommit nånstans i livet. Framför mig hade jag ett vägskäl där jag fick välja, välja att fortsätta leva under mina destruktiva förhållanden till mig själv eller faktiskt vara ok med att allt inte alltid måste vara perfekt. Alla som känner mig vet att jag är en ganska stressad själ och anledningen är rätt uppenbar.
Dags att gå en okänd stig och faktiskt tillåta sig själv att vara lycklig. Mitt liv är inte perfekt och även om det nu skulle vara det så skulle jag med största sannolikhet inte vara nöjd då heller för jag skulle nog vara förbannat uttråkad eftersom jag faktiskt gillar utmaningar. Dock har jag alltid varit lite rädd för dem eftersom jag redan bestämt nånstans inom mig att jag inte kommer lyckas så varför ens försöka..
En förändring som kanske låter enkel men verkligen inte är det. Varje gång nånting inträffar som normalt skulle stressa mig, kan vara en så liten sak som att gardinjäveln hänger fel, måste jag nu stanna upp istället för att springa dit och rätta till den, säga till mig själv att det gör faktiskt ingenting och fråga mig själv vad jag skulle vilja göra istället. Vad JAG vill göra! Om jag skulle välja att rätta till gardinen i det läget så skulle jag förmodligen se att stolen hade en fläck som jag frenetiskt måste gnida bort och tar jag den stolen har jag ju fem till. Så kan det rulla på en hel dag för mig och det går väl an om jag bestämt mig för att idag ska jag storstäda. Men nu måste jag tvinga mig själv att antingen låta bli eller vara hård på mig själv och innan bestämma vad jag ska göra efter.
Låter som värsta tvångsbeteendet.. haha..
Jag har faktiskt kommit långt i mitt liv och nej jag kanske inte är någon allvetare men vad gör det när google finns ;)
Skämt åsido. Det här om något är en enorm utmaning för mig själv och ibland önskar jag att stödet utifrån var större men det är inte lätt att stötta någon när man inte själv förstår, så som jag försöker leva nu är oftast en självklarhet för många andra.
Har precis varit ur balans några dagar och varit arg och irriterad. Fick typ försätta mig själv i en mental paus och låta bli att tänka och framförallt låta bli att prata. Jag har en tendens att spåra ur, precis som med gardinen hamnar jag på sidospår. Oftast har jag hunnit tänka minst tio olika saker innan personen jag pratar med knappt hunnit höra vad jag sa i första meningen. Kaos alltså.. Svackorna utlöses ofta av att jag t.ex varit sjuk, att barnen varit sjuka eller att bristen på närhet blivit för stor.
Jag vet inte varför jag är sån och egentligen spelar det ingen roll. Det förflutna har varit och nu är nu.
Tror inte någonsin jag mått såhär bra, mer än några dagar. Men det går verkligen framåt. Är det såhär det är när man är lycklig kanske. Målet är såklart att det ska flyta på utan att jag måste räkna till tio varenda gång och utan att man måste fundera.
Känner mig tacksam över livet, tacksam över mina barn, mina vänner, min familj och framförallt är jag glad att jag fortfarande har en sambo ;)
När jag har varit i mitt arga "anti"-tillstånd har ju han slagit ifrån och stängt mig ute vilket gjort mig ännu mer stressad. Vi hamnade i en sjukt ond cirkel där vi båda var rätt hemska mot varann och att vi hållt ut har jag lite svårt att förstå men om inte han varit minst lika envis som jag, om inte han varit lugn när jag varit uppe i varv (han hade valt helt andra ord) så hade jag med största sannolikhet inte kommit till mitt vägskäl nu utan kanske fortsatt må dåligt i några år till.
Så idag ska jag njuta av livet!
Puss å kram
tisdag 14 maj 2013
torsdag 18 april 2013
Träning av alla slag
Hamnade i en liten 30-års svacka. kort men intensiv.
Miljoner tankar for igenom huvudet på en och samma gång och jag insåg att det var dags att tänka om lite i livet. Jag har varit otroligt principfast och även fast jag själv kanske tyckt att jag varit öppen mot omvärlden så har jag nog inte varit det så som jag trott. Varför måste livet bara flyta i den bana man bestämde sig för när man var yngre. Varför inte prova leva på andra sätt, på andra villkor.
Vem är jag, vad vill jag och varför når jag inte dit.
En del grejer är lite för personliga men många vet att privatlivet har varit långt ifrån en dans på rosor. Men jag har fått mig en tankeställare och jobbar med att tänka om på vissa plan. Mår sjukt bra i mig själv och står verkligen med fötterna på jorden. Ingen annan tar mig dit jag vill så det är dags att göra det själv. Lika förhållandemässigt, vissa saker får man väga upp. Kan jag bortse ifrån det här för att få det där, är det värt det. Hur blir JAG lycklig. Vissa drömmar kommer jag inte nå i min nuvarande relation och kan jag tänka mig bortse ifrån det och nöja mig med det här osv osv. Många beslut är tagna och andra får man vänta ut och prova sig fram lite. Ingenting sker över en natt...
Jag har alltid varit en väldigt aktiv person men de senaste två åren har jag varit soffpotatis. Det har för mig resulterat i att istället för att kroppen jobbat så har huvudet jobbat. Överaktiv som man är måste energin gå nånstans.. Kroppen har förfallit lite och man har varit mycket sjuk och väldigt trött.
Även om jag inte tog en djupdykning ner i träningsträsket så försöker jag röra på mig. Viss motivation finns där. JAG KAN! Jag har massvis med positiv energi och försöker se framtiden samtidigt som jag lever i nuet. Tidigare har jag varit jättedålig på att leva i nuet..
Jag har en tendens att hamna i ett "anti-tillstånd" där ingenting spelar någon roll hur mycket andra än försöker, där ingenting är bra oavsett vilka lösningar som presenteras.
Bort med det!
Alla de saker man har gått och väntat på att andra ska ta tag i ska göras ochjag måste ju själv vara aktiv.
Är det såhär det är när man är lycklig...
Kanske kanske inte men jag mår riktigt bra.
Idag har jag tagit tag i både det ena och det andra. Tydligen måste det städas också :)
Tänk att en sån liten detalj som att flytta en möbel kan göra så stor skillnad.
Hade önskat mig en sol idag så man hade kunnat ta en premiärtur på hojen, sambon var ut igår så nu är det min tur. Men idag regnar det så jag får hitta annat att göra istället.
Man kan träna på allt, det handlar om vanor många gånger. träna kroppen och tänket och se till att DU mår bra.
Kram och ha en fantastisk dag!!
Miljoner tankar for igenom huvudet på en och samma gång och jag insåg att det var dags att tänka om lite i livet. Jag har varit otroligt principfast och även fast jag själv kanske tyckt att jag varit öppen mot omvärlden så har jag nog inte varit det så som jag trott. Varför måste livet bara flyta i den bana man bestämde sig för när man var yngre. Varför inte prova leva på andra sätt, på andra villkor.
Vem är jag, vad vill jag och varför når jag inte dit.
En del grejer är lite för personliga men många vet att privatlivet har varit långt ifrån en dans på rosor. Men jag har fått mig en tankeställare och jobbar med att tänka om på vissa plan. Mår sjukt bra i mig själv och står verkligen med fötterna på jorden. Ingen annan tar mig dit jag vill så det är dags att göra det själv. Lika förhållandemässigt, vissa saker får man väga upp. Kan jag bortse ifrån det här för att få det där, är det värt det. Hur blir JAG lycklig. Vissa drömmar kommer jag inte nå i min nuvarande relation och kan jag tänka mig bortse ifrån det och nöja mig med det här osv osv. Många beslut är tagna och andra får man vänta ut och prova sig fram lite. Ingenting sker över en natt...
Jag har alltid varit en väldigt aktiv person men de senaste två åren har jag varit soffpotatis. Det har för mig resulterat i att istället för att kroppen jobbat så har huvudet jobbat. Överaktiv som man är måste energin gå nånstans.. Kroppen har förfallit lite och man har varit mycket sjuk och väldigt trött.
Även om jag inte tog en djupdykning ner i träningsträsket så försöker jag röra på mig. Viss motivation finns där. JAG KAN! Jag har massvis med positiv energi och försöker se framtiden samtidigt som jag lever i nuet. Tidigare har jag varit jättedålig på att leva i nuet..
Jag har en tendens att hamna i ett "anti-tillstånd" där ingenting spelar någon roll hur mycket andra än försöker, där ingenting är bra oavsett vilka lösningar som presenteras.
Bort med det!
Alla de saker man har gått och väntat på att andra ska ta tag i ska göras ochjag måste ju själv vara aktiv.
Är det såhär det är när man är lycklig...
Kanske kanske inte men jag mår riktigt bra.
Idag har jag tagit tag i både det ena och det andra. Tydligen måste det städas också :)
Tänk att en sån liten detalj som att flytta en möbel kan göra så stor skillnad.
Hade önskat mig en sol idag så man hade kunnat ta en premiärtur på hojen, sambon var ut igår så nu är det min tur. Men idag regnar det så jag får hitta annat att göra istället.
Man kan träna på allt, det handlar om vanor många gånger. träna kroppen och tänket och se till att DU mår bra.
Kram och ha en fantastisk dag!!
måndag 25 mars 2013
MIN STORA DAG!
Hihi vilken vecka det varit. Fick ett brev hem i tisdags som var lite udda. Tid, datum och plats då jag skulle infinna mig. jag skulle komma ensam och packa med mig bikini, smink, rött läppstift, simglasögon, badring och handduk.. ehh.. ok???
Många funderingar och trots att jag är en sjuuukt nyfiken person lyckades jag hålla mig och mina tankar ganska bra för mig själv.
Nervositeten var intensiv på lördagsmorgonen och sambon körde glatt iväg mig till adressen som angivits. Jaha, ska jag bara stå här? vad händer nu? Men det tog bara nån minut så glider bästa vännen upp i sin bil med två vänner till. Hon kör fram till en annan gata och säger bara nu får du gå in och kolla vad du ska göra här, hej då och praktiskt taget knuffar ur mig ur bilen. Jaha...
En timmes massage blev det där :)
Så jäkla skönt! Vid kvart över tolv kom tjejerna och plockade upp mig. Jag fick fortfarande inte veta något men vi hamnade i Uppsala och vi skulle äta lite lunch. Så Kina blev det, fick en stor dessert med banan, glass, grädde och choklad... Ingela hade plockat med sig min ryggsäck och det kändes lite ororväckande eftersom jag inte visste nåt. Vi gick ut och hon ringde några samtal, sen kom det en liten tjej ut genom en dörr och sa att vi var välkomna in. Vi gick in och ner i en källare där det stod några mysko typer. En dörr öppnades och vi befann oss plötsligt i en studio!! Shit vilken ångest jag fick! Gissade att jag skulle få sjunga... Har alltid älskat att sjunga men aldrig sjungit inför folk... Sjuk nervositet och hela jag darrade! Men det var bara bita ihop och torka de tårade ögonen. En timme gick och nervositeten hängde kvar även om den släppte ganska bra korta stunder. Helt galet och känslan går inte på något sätt att återge i ord!!
Vi begav oss sedan tillbaka till Gimo, hon körde upp till simhallen och jisses vad det knöt sig i magen. Fick berättat för mig att jag i bikini och simglasögon skulle hoppa från en trampolin och att folk skulle titta på. Kunde inte för mitt liv förstå varför någon skulle vilja att jag gjorde detta! För att jag hatar att bada??
Länge stod jag där utanför med ångest och tjejerna höll på att dö av skratt. När jag väl tänkte att va fan jag får väl bjuda på det här då och var på väg in så satte sig tjejerna i bilen igen och känslan av lättnad tog snabbt över.
Vi åkte hem till Ingela och där blev jag satt i en stol och den ena började sminka mig och den andra locka mitt hår. Fick kvällen outfit framplockad... oh no! Ala 80-tal.. rosa rosa rosa.. Jag såg verkligen förskräcklig ut!! Men men, lite får man väl bjuda på ;)
Vi åkte iväg och hamnade utanför mitt hus, vi skulle hämta lite grejer och grabbarna sas det, jag visste inte vad jag skulle tro om det. Kom in i hallen och en Happy birthday to you låt spelades upp och där var även såklart ett glatt partygäng. Ett helt fantastiskt mottagande och jag var fortfarande helt mållös!
Två stora smörgåstårtor dukades upp och kvällen var igång.
Låten som jag spelat in under dagen blev klar och Ingela hade fått den skickad till sig och den spelades upp.. Återigen en känsla som inte går att beskriva!
En underbart fantastisk dag och jag är så otroligt lycklig att jag har de här fantastiska människorna i mitt liv!
Har aldrig någonsin varit med om något liknande!! En dag man alltid kommer att minnas!!
Många funderingar och trots att jag är en sjuuukt nyfiken person lyckades jag hålla mig och mina tankar ganska bra för mig själv.
Nervositeten var intensiv på lördagsmorgonen och sambon körde glatt iväg mig till adressen som angivits. Jaha, ska jag bara stå här? vad händer nu? Men det tog bara nån minut så glider bästa vännen upp i sin bil med två vänner till. Hon kör fram till en annan gata och säger bara nu får du gå in och kolla vad du ska göra här, hej då och praktiskt taget knuffar ur mig ur bilen. Jaha...
En timmes massage blev det där :)
Så jäkla skönt! Vid kvart över tolv kom tjejerna och plockade upp mig. Jag fick fortfarande inte veta något men vi hamnade i Uppsala och vi skulle äta lite lunch. Så Kina blev det, fick en stor dessert med banan, glass, grädde och choklad... Ingela hade plockat med sig min ryggsäck och det kändes lite ororväckande eftersom jag inte visste nåt. Vi gick ut och hon ringde några samtal, sen kom det en liten tjej ut genom en dörr och sa att vi var välkomna in. Vi gick in och ner i en källare där det stod några mysko typer. En dörr öppnades och vi befann oss plötsligt i en studio!! Shit vilken ångest jag fick! Gissade att jag skulle få sjunga... Har alltid älskat att sjunga men aldrig sjungit inför folk... Sjuk nervositet och hela jag darrade! Men det var bara bita ihop och torka de tårade ögonen. En timme gick och nervositeten hängde kvar även om den släppte ganska bra korta stunder. Helt galet och känslan går inte på något sätt att återge i ord!!
Vi begav oss sedan tillbaka till Gimo, hon körde upp till simhallen och jisses vad det knöt sig i magen. Fick berättat för mig att jag i bikini och simglasögon skulle hoppa från en trampolin och att folk skulle titta på. Kunde inte för mitt liv förstå varför någon skulle vilja att jag gjorde detta! För att jag hatar att bada??
Länge stod jag där utanför med ångest och tjejerna höll på att dö av skratt. När jag väl tänkte att va fan jag får väl bjuda på det här då och var på väg in så satte sig tjejerna i bilen igen och känslan av lättnad tog snabbt över.
Vi åkte hem till Ingela och där blev jag satt i en stol och den ena började sminka mig och den andra locka mitt hår. Fick kvällen outfit framplockad... oh no! Ala 80-tal.. rosa rosa rosa.. Jag såg verkligen förskräcklig ut!! Men men, lite får man väl bjuda på ;)
Vi åkte iväg och hamnade utanför mitt hus, vi skulle hämta lite grejer och grabbarna sas det, jag visste inte vad jag skulle tro om det. Kom in i hallen och en Happy birthday to you låt spelades upp och där var även såklart ett glatt partygäng. Ett helt fantastiskt mottagande och jag var fortfarande helt mållös!
Två stora smörgåstårtor dukades upp och kvällen var igång.
Låten som jag spelat in under dagen blev klar och Ingela hade fått den skickad till sig och den spelades upp.. Återigen en känsla som inte går att beskriva!
En underbart fantastisk dag och jag är så otroligt lycklig att jag har de här fantastiska människorna i mitt liv!
Har aldrig någonsin varit med om något liknande!! En dag man alltid kommer att minnas!!
torsdag 21 mars 2013
Upp och ner och bak och fram
Natten mellan söndag och måndag fick dottern feber, nu är det torsdag och jag sitter hemma med två febriga barn. Börjar känna mig lite låst.
Tänkte ta mig till affären snart men sonen mår dåligt och vi får vänta lite..
Bakade glutenfritt bröd häromdagen och det var nog den äckligaste deg jag någonsin sett. Men om man jämför med de färdigköpta thekakorna jag köpte var brödet riktigt gott!
Men oj vad jag är sugen på allt möjligt.. Drar ju ner på rökningen me mitt upp i alltihop.
Men jag tror man kan experimentera lite med brödet för att tillsätta lite mera smak.
Bytte lite arbetspass på jobbet så jag skulle kunna vara ledig den här helgen för att göra nåt för att fira att jag fyller 30. Men det känns helt fel att fira sig själv... Nåt är på gång men jag vet inte vad och man kan ju bli knäpp på mindre. Jag gillar att ha kontroll och veta vad som händer. När det dyker ner ett helt felstavat anonymt brev i lådan med datum, tid och plats att infinna sig på med en väska packad med lite udda grejer så får man ju magknip. Sen går inte riktigt historierna ihop när man talar med de närmaste. Ibland undrar man.. Försöker att inte tänka på det. Det stora problemet just nu är att få tag i en badring... EN BADRING?? uhh...
Hur som helst, receptet kommer här:
Glutenfria frukostfrallor som även är laktosfria
50g jäst
6 dl laktosfri mjölk
3 msk rapsolja
2 msk fiberhusk
1 dl fibrex
1 dl boveteflingor
4 msk honung
2 tsk havssalt
ca 7 dl semper glutenfri fin mjölmix
Smula jästen i en bunke. Häll på den kalla mjölken och oljan. Blanda tills jästen löser sig.
Blanda ner fiberhusk, fibrex, boveteflingor, honung och salt. Rör om och låt stå 10 min.
Tillsätt 2/3 av mjölet och blanda. Blanda i resten av mjölet, degen ska vara klibbig.
Ta fram två bakplåtsklädda plåtar.
Klicka ut ca 10-15 frallor , pudra dem med lite mjöl och boveteflingor, täck med bakduk och låt jäsa 1½ timme.
Grädda mitt i ugnen 8-9 min.
Tänkte ta mig till affären snart men sonen mår dåligt och vi får vänta lite..
Bakade glutenfritt bröd häromdagen och det var nog den äckligaste deg jag någonsin sett. Men om man jämför med de färdigköpta thekakorna jag köpte var brödet riktigt gott!
Men oj vad jag är sugen på allt möjligt.. Drar ju ner på rökningen me mitt upp i alltihop.
Men jag tror man kan experimentera lite med brödet för att tillsätta lite mera smak.
Bytte lite arbetspass på jobbet så jag skulle kunna vara ledig den här helgen för att göra nåt för att fira att jag fyller 30. Men det känns helt fel att fira sig själv... Nåt är på gång men jag vet inte vad och man kan ju bli knäpp på mindre. Jag gillar att ha kontroll och veta vad som händer. När det dyker ner ett helt felstavat anonymt brev i lådan med datum, tid och plats att infinna sig på med en väska packad med lite udda grejer så får man ju magknip. Sen går inte riktigt historierna ihop när man talar med de närmaste. Ibland undrar man.. Försöker att inte tänka på det. Det stora problemet just nu är att få tag i en badring... EN BADRING?? uhh...
Hur som helst, receptet kommer här:
Glutenfria frukostfrallor som även är laktosfria
50g jäst
6 dl laktosfri mjölk
3 msk rapsolja
2 msk fiberhusk
1 dl fibrex
1 dl boveteflingor
4 msk honung
2 tsk havssalt
ca 7 dl semper glutenfri fin mjölmix
Smula jästen i en bunke. Häll på den kalla mjölken och oljan. Blanda tills jästen löser sig.
Blanda ner fiberhusk, fibrex, boveteflingor, honung och salt. Rör om och låt stå 10 min.
Tillsätt 2/3 av mjölet och blanda. Blanda i resten av mjölet, degen ska vara klibbig.
Ta fram två bakplåtsklädda plåtar.
Klicka ut ca 10-15 frallor , pudra dem med lite mjöl och boveteflingor, täck med bakduk och låt jäsa 1½ timme.
Grädda mitt i ugnen 8-9 min.
tisdag 19 mars 2013
Leva utan vetemjöl
jahaaaa...
utredningen av magen fortsätter.. Ibs? Nästa gång jag mår sådär dåligt igen har jag fått order om att ta mig ill akuten.. Nu ska jag köra en glutenfri kost, hmm, vad äter man då då? Jag brukar normalt äta flingor till frukost, en smörgås med ägg, tonfisk eller makrill är ofta lunch eller middag. Sen brukar det bli ett mål riktig mat om dagen.
Satt och googlade lite igår, sneglandes på mina kärleksmums som låg på köksbänken och nästan ropade på mig..
Grönsaker grönsaker och grönsaker... suck... Är inte ens speciellt förtjust i grönsaker.. Eller rotfrukter.. Jag älskar mat, gärna halvnyttigt ;)
Blir väl till att baka eget bröd.. Köpte thekakor idag, sex stycken för nästan 40kr faktiskt..
Göra egen musli och stå ut med salladen istället för pasta.. det är till och med gluten i kolasås ju.. Pastan är väl det jag bryr mig minst om egentligen. Man är väl bara så van vid att inte behöva tänka så mycket, men det var väl lika drygt när man skulle utesluta all laktos gissar jag, då fanns det ju inte samma sortiment som nu.
Hmm... det låter ju faktiskt inte så krångligt när man läser vad man skriver..
Nä fan... nytt tänk..
Va spännande det ska bli att få prova en ny kost, lite nyttigare. De säger att man går ner i vikt av att utesluta vetemjölet men det hoppas jag inte för då kanske jag går sönder om nån petar på mig ;)
Nä vet ni att då måste jag ju träääääna nu också.. Vilken tur att man bor ihop med barnvakten.
Ja.. typ så..
Skulle jobbat idag och imorgon men med två sjuka barn blev det vab istället. Ledig torsdag, har tagit semester på fredag, ledig lördag söndag och måndag... synd om mig va ;)
Inget jobb på en hel vecka..
utredningen av magen fortsätter.. Ibs? Nästa gång jag mår sådär dåligt igen har jag fått order om att ta mig ill akuten.. Nu ska jag köra en glutenfri kost, hmm, vad äter man då då? Jag brukar normalt äta flingor till frukost, en smörgås med ägg, tonfisk eller makrill är ofta lunch eller middag. Sen brukar det bli ett mål riktig mat om dagen.
Satt och googlade lite igår, sneglandes på mina kärleksmums som låg på köksbänken och nästan ropade på mig..
Grönsaker grönsaker och grönsaker... suck... Är inte ens speciellt förtjust i grönsaker.. Eller rotfrukter.. Jag älskar mat, gärna halvnyttigt ;)
Blir väl till att baka eget bröd.. Köpte thekakor idag, sex stycken för nästan 40kr faktiskt..
Göra egen musli och stå ut med salladen istället för pasta.. det är till och med gluten i kolasås ju.. Pastan är väl det jag bryr mig minst om egentligen. Man är väl bara så van vid att inte behöva tänka så mycket, men det var väl lika drygt när man skulle utesluta all laktos gissar jag, då fanns det ju inte samma sortiment som nu.
Hmm... det låter ju faktiskt inte så krångligt när man läser vad man skriver..
Nä fan... nytt tänk..
Va spännande det ska bli att få prova en ny kost, lite nyttigare. De säger att man går ner i vikt av att utesluta vetemjölet men det hoppas jag inte för då kanske jag går sönder om nån petar på mig ;)
Nä vet ni att då måste jag ju träääääna nu också.. Vilken tur att man bor ihop med barnvakten.
Ja.. typ så..
Skulle jobbat idag och imorgon men med två sjuka barn blev det vab istället. Ledig torsdag, har tagit semester på fredag, ledig lördag söndag och måndag... synd om mig va ;)
Inget jobb på en hel vecka..
fredag 15 mars 2013
I mitt huvud
Tidigare, i mina yngre år, var jag den som var vuxen, jag var den vissa såg upp till och kom till med råd. Sen vet jag inte vad som hände. Känns som om min utveckling bara stannade av. Jag kan tycka själv att jag är stark och klok och har värdefulla värderingar. Men just nu känns det som om jag är ensam om att känna så.
Jag är ofta sjuk, har det tufft med sonen, ständiga problem med magen som oroar mig nu när de talar om en kronisk sjukdom.
Men, det rör sig sjukt mycket i mitt huvud hela tiden, så gott som dygnet runt. Mycket tankar och funderingar. Ett ständigt kaos! Känner mig som ett barn som hela tiden får förklarat för sig hur det egentligen är, att det man tror är fel. Att det man känner är fel. Men sen är det fel av mig också och känna så... Så hur fan ska jag vara, vad ska jag få känna och vad ska jag få tycka om det jag tycker är viktigt alltid är fel. Om jag så ofta får höra att jag gör och säger fel och den man talar med alltid är mycket bättre. Efter en tid dalar självförtroendet och jag har alltid varit en jordnära och klok människa. Nu känner jag min som en fjortonårig bimbo som ingen ändå lyssnar på, som man bara kan köra och inte behöver respektera.
Och innan nån skriker rakt ut och kastar skit på mig för att jag ens skriver det här så ta ett djupt andetag och inse att min värld faktiskt inte kretsar kring just dig. Det här gäller inte bara en person tyvärr.
Men som sagt, jag vet inte var jag ska göra av allt jag tänker, tycker och känner annat än att ventilera det med någon. Ofta grundar sig det jag känner i rädsla, sorg och förvirring så tänk en gång till innan du kritiserar mig för att jag känner såhär för du har ingen aning om hur jag faktiskt mår när det här händer..
Vill ha tillbaka mig, mitt självförtroende!
Jobbet är min lycka i livet just nu, där vet jag att jag är bra :)
Mina barn naturligtvis med men det ska man väl inte ens behöva skriva.
Jag vet ingenting just nu, snart 30 och vilse som fan.. Framtiden får utvisa, jag får väl sluta mig i mitt skal, hålla mitt för mig själv och lära mig hålla käften.. Nån med lite extra impulskontroll att skänka mig?? ;)
Ha en bra dag och en bra helg
Jag är ofta sjuk, har det tufft med sonen, ständiga problem med magen som oroar mig nu när de talar om en kronisk sjukdom.
Men, det rör sig sjukt mycket i mitt huvud hela tiden, så gott som dygnet runt. Mycket tankar och funderingar. Ett ständigt kaos! Känner mig som ett barn som hela tiden får förklarat för sig hur det egentligen är, att det man tror är fel. Att det man känner är fel. Men sen är det fel av mig också och känna så... Så hur fan ska jag vara, vad ska jag få känna och vad ska jag få tycka om det jag tycker är viktigt alltid är fel. Om jag så ofta får höra att jag gör och säger fel och den man talar med alltid är mycket bättre. Efter en tid dalar självförtroendet och jag har alltid varit en jordnära och klok människa. Nu känner jag min som en fjortonårig bimbo som ingen ändå lyssnar på, som man bara kan köra och inte behöver respektera.
Och innan nån skriker rakt ut och kastar skit på mig för att jag ens skriver det här så ta ett djupt andetag och inse att min värld faktiskt inte kretsar kring just dig. Det här gäller inte bara en person tyvärr.
Men som sagt, jag vet inte var jag ska göra av allt jag tänker, tycker och känner annat än att ventilera det med någon. Ofta grundar sig det jag känner i rädsla, sorg och förvirring så tänk en gång till innan du kritiserar mig för att jag känner såhär för du har ingen aning om hur jag faktiskt mår när det här händer..
Vill ha tillbaka mig, mitt självförtroende!
Jobbet är min lycka i livet just nu, där vet jag att jag är bra :)
Mina barn naturligtvis med men det ska man väl inte ens behöva skriva.
Jag vet ingenting just nu, snart 30 och vilse som fan.. Framtiden får utvisa, jag får väl sluta mig i mitt skal, hålla mitt för mig själv och lära mig hålla käften.. Nån med lite extra impulskontroll att skänka mig?? ;)
Ha en bra dag och en bra helg
lördag 2 mars 2013
Sorg, saknad och ensamhet...
Har haft en sjukt fartfylld dag... Dock vaknade jag med tungt hjärta.. Idag skulle min älskade morfar firat sin födelsedag, vi gjorde det ju förra året.. Ville åka till minneslunden och säga grattis, men vem hör?
Sist jag var där hade jag så svårt att sluta gråta att jag inte vet om jag orkar åka dit ensam. Istället sitter man här hemma, ensam... Barnen sover och saknaden är stor. Hjärtat värker men nånstans är det skönt att vara ledsen, trots att man är så ledsen att kroppen gör ont. Trots att jag haft sjukt trevligt sällskap hela dagen känner jag mig bara ensam. För en vecka sen är det två år sedan mormor somnade in för gott och om två veckor har det gått ett år sedan jag hörde min morfar dra sitt sista andetag...
Kan inte beskriva min sorg i ord...
Vad jag önskar mig mest av allt just nu hade nog varit lite trygghet... En famn åtminstone..
Tur att den känslan går över snart..
Så nu tänker jag sitta här och tycka synd om mig själv i två minuter och sen är det nog dags att samla sig och låta livet gå vidare...
Sist jag var där hade jag så svårt att sluta gråta att jag inte vet om jag orkar åka dit ensam. Istället sitter man här hemma, ensam... Barnen sover och saknaden är stor. Hjärtat värker men nånstans är det skönt att vara ledsen, trots att man är så ledsen att kroppen gör ont. Trots att jag haft sjukt trevligt sällskap hela dagen känner jag mig bara ensam. För en vecka sen är det två år sedan mormor somnade in för gott och om två veckor har det gått ett år sedan jag hörde min morfar dra sitt sista andetag...
Kan inte beskriva min sorg i ord...
Vad jag önskar mig mest av allt just nu hade nog varit lite trygghet... En famn åtminstone..
Tur att den känslan går över snart..
Så nu tänker jag sitta här och tycka synd om mig själv i två minuter och sen är det nog dags att samla sig och låta livet gå vidare...
onsdag 27 februari 2013
Trivs så bra just nu!
Mycket har hänt sen sist och jag har kommit till insikt med både det ena och det andra. Mår så jäkla bra i mig själv och jag kan inte förklara allt jag känner och tycker. Dels för att det är för mycket att sätta ord på och dels för att det är för personligt. Just nu satsar jag på MIG och mitt liv. Att jag ska vara en egen individ som kämpar för sitt eget och det jag tycker är roligt och inte bryr mig så mycket i vad andra tycker.
Känner mig lugn och tillfreds och har gjort det ett tag. Visst kan jag fortfarande brusa upp ibland och temperamentet hettar till mellan varven, men jag släpper det bara. Det som ändå bara tar en massa energi är det väl ingen ide att lägga ner tid på..
Vet ju kanske inte riktigt än var jag står i livet och så men nu är jag i alla fall på rätt väg.
Trivs sjukt bra med mig och mitt just nu, allt det andra känns inte så viktigt längre :)
Känner mig lugn och tillfreds och har gjort det ett tag. Visst kan jag fortfarande brusa upp ibland och temperamentet hettar till mellan varven, men jag släpper det bara. Det som ändå bara tar en massa energi är det väl ingen ide att lägga ner tid på..
Vet ju kanske inte riktigt än var jag står i livet och så men nu är jag i alla fall på rätt väg.
Trivs sjukt bra med mig och mitt just nu, allt det andra känns inte så viktigt längre :)
fredag 1 februari 2013
Att vara förälder - det bästa och det värsta som finns
Fy fan vilken dag säger jag bara!
Amanda åkte ju på dubbelsidig öroninflammation och igår sprack ena trumhinnan så vi åkte till läkaren och fick en koncentrerad antibiotika. Hon verkade ändå hyfsat pigg trots sin förkylningsastma så med is i magen packade jag hennes medicin och lämnade henne på dagis i morse.. Det brukar inte vara några problem med vare sig öroninflammation eller astman. Kvart i tio ringer telefonen och dagis ber mig komma så fort jag kan. Hon hade varit jättehängig hela förmiddagen och nu dessutom fått stora röda blemor runt ögonen och hon såg inte rolig ut. Jobbigt med andningen hade hon med.
Det blev ett nytt besök till läkare efter lite lunch hemma. Hon fick en risifrutti med men hon somnade mitt i ätandet.. stackars lilla flicka..
Med misstänkt allergisk reaktion, eller överkänslighet kanske det heter, mot antibiotikan fick hon nu en annan sort. Hon var rätt speedad under ca en timme under dagen direkt efter att hon fått bricanyl men som hon kämpat idag med kliande ögon och tung andning! Mammahjärtat fullkomligt blöder!!
Försök själv andas genom ett sugrör..
Så nu blir det provtagning för att fastställa om det var penicillinet eller nåt annat.
Men tuff som hon är har hon ändå hållit ett gott humör hela dagen. jag som mamma är sjukt stolt men oron går inte att beskriva i ord. Jobbigt att ge ny medicin, tänk om hon reagerar på den med.. Just nu har hon somnat och jag kan bara lyssna på hennes andetag. Hon hör inte så mycket på ena örat men det är väl det minsta problemet.
Kärleken till ett barn kan aldrig sättas i ord men som sagt med den kärleken kommer den ständiga oron.
Hon har haft astman sen hon föddes men den brukar vara lindrigare.
Tårarna hopar sig enbart vid tanken på att nåt av barnen mår dåligt, man gör allt som står i ens makt för att få dem må bra, till hundra procent på sin egen bekostnad. Stoltheten över båda barnen, de är båda sjukt kärleksfulla mellan varven och att känna deras armar runt sin hals och en värme som sprider sig är en helt ofattbar känsla!
Mina barn är mitt liv och jag är så glad att jag har dem, precis som de är, trots sina olikheter och svårigheter. Ibland tar orken slut men den fylls snabbt på kvällar och dagar som denna.
När vi hämtat storebror blev det tacokväll och filmmys med mycket skratt och kärlek.
Jag är med barnen jämt förutom när jag jobbar men så fort de är borta saknar jag dem.. Ibland vill man ha egentid, man fixar och trixar med barnvakt, oroar sig för att man inte kan följa med på det ena och det andra. Idag känns det som att inget av det där spelar roll, de är små så kort tid och missar jag diverse resor och festligheter så vad gör det om tio år.. Jag hinner förhoppningsvis göra allt det där jag vill när de inte längre bryr sig om att ha mamma nära, när man inte längre får pussa dem offentligt, krama om dem tills de somnar eller läsa en bok för dem. JAG har valt att sätta dem till världen så det ska väl fan till om jag inte ska ta hand om dem fullt ut!
Mina älskade underbara barn! Mamma älskar er så fruktansvärt mycket!!
Amanda åkte ju på dubbelsidig öroninflammation och igår sprack ena trumhinnan så vi åkte till läkaren och fick en koncentrerad antibiotika. Hon verkade ändå hyfsat pigg trots sin förkylningsastma så med is i magen packade jag hennes medicin och lämnade henne på dagis i morse.. Det brukar inte vara några problem med vare sig öroninflammation eller astman. Kvart i tio ringer telefonen och dagis ber mig komma så fort jag kan. Hon hade varit jättehängig hela förmiddagen och nu dessutom fått stora röda blemor runt ögonen och hon såg inte rolig ut. Jobbigt med andningen hade hon med.
Det blev ett nytt besök till läkare efter lite lunch hemma. Hon fick en risifrutti med men hon somnade mitt i ätandet.. stackars lilla flicka..
Med misstänkt allergisk reaktion, eller överkänslighet kanske det heter, mot antibiotikan fick hon nu en annan sort. Hon var rätt speedad under ca en timme under dagen direkt efter att hon fått bricanyl men som hon kämpat idag med kliande ögon och tung andning! Mammahjärtat fullkomligt blöder!!
Försök själv andas genom ett sugrör..
Så nu blir det provtagning för att fastställa om det var penicillinet eller nåt annat.
Men tuff som hon är har hon ändå hållit ett gott humör hela dagen. jag som mamma är sjukt stolt men oron går inte att beskriva i ord. Jobbigt att ge ny medicin, tänk om hon reagerar på den med.. Just nu har hon somnat och jag kan bara lyssna på hennes andetag. Hon hör inte så mycket på ena örat men det är väl det minsta problemet.
Kärleken till ett barn kan aldrig sättas i ord men som sagt med den kärleken kommer den ständiga oron.
Hon har haft astman sen hon föddes men den brukar vara lindrigare.
Tårarna hopar sig enbart vid tanken på att nåt av barnen mår dåligt, man gör allt som står i ens makt för att få dem må bra, till hundra procent på sin egen bekostnad. Stoltheten över båda barnen, de är båda sjukt kärleksfulla mellan varven och att känna deras armar runt sin hals och en värme som sprider sig är en helt ofattbar känsla!
Mina barn är mitt liv och jag är så glad att jag har dem, precis som de är, trots sina olikheter och svårigheter. Ibland tar orken slut men den fylls snabbt på kvällar och dagar som denna.
När vi hämtat storebror blev det tacokväll och filmmys med mycket skratt och kärlek.
Jag är med barnen jämt förutom när jag jobbar men så fort de är borta saknar jag dem.. Ibland vill man ha egentid, man fixar och trixar med barnvakt, oroar sig för att man inte kan följa med på det ena och det andra. Idag känns det som att inget av det där spelar roll, de är små så kort tid och missar jag diverse resor och festligheter så vad gör det om tio år.. Jag hinner förhoppningsvis göra allt det där jag vill när de inte längre bryr sig om att ha mamma nära, när man inte längre får pussa dem offentligt, krama om dem tills de somnar eller läsa en bok för dem. JAG har valt att sätta dem till världen så det ska väl fan till om jag inte ska ta hand om dem fullt ut!
Mina älskade underbara barn! Mamma älskar er så fruktansvärt mycket!!
onsdag 30 januari 2013
Just nu
Just nu känner jag mig bara lite nere, som att allt med mig är fel, precis allt jag gör är fel och som att jag inte duger som jag är. Mina tankar och mina åsikter är fel och missförstånden är många.
Allt har blivit så fruktansvärt fel och det verkar som det är för sent för att laga.
Jag vet ju att jag visst duger som jag är för många, det finns många som älskar mig, ser upp till mig, beundrar mig etc. Men vi är så konstigt konstruerade att vi kan ha tio personer som säger något bra, men det räcker med att en säger något dåligt för att man ska glömma det som är bra.
Känslan när nån som står en nära inte pratar med en eller ens tittar på en.
Förändringens tid är här i form av år 2013 och jag tänker inte dras ner igen, men jag är människa, jag mår rätt bra, faktiskt, men just den här morgonen är jag lite ledsen. Det är nog bra att vara lite ledsen, det bästa är ju att det går över om en liten stund.
Såå lite kaffe på det här så kan ja njuta en stund i soffan innan mitt lilla hjärta vaknar och gör mig glad igen
Allt har blivit så fruktansvärt fel och det verkar som det är för sent för att laga.
Jag vet ju att jag visst duger som jag är för många, det finns många som älskar mig, ser upp till mig, beundrar mig etc. Men vi är så konstigt konstruerade att vi kan ha tio personer som säger något bra, men det räcker med att en säger något dåligt för att man ska glömma det som är bra.
Känslan när nån som står en nära inte pratar med en eller ens tittar på en.
Förändringens tid är här i form av år 2013 och jag tänker inte dras ner igen, men jag är människa, jag mår rätt bra, faktiskt, men just den här morgonen är jag lite ledsen. Det är nog bra att vara lite ledsen, det bästa är ju att det går över om en liten stund.
Såå lite kaffe på det här så kan ja njuta en stund i soffan innan mitt lilla hjärta vaknar och gör mig glad igen
Att vara en egen person
Fy fan.. när ska jag bli jag tro...
När ska jag lista ut vad JAG vill göra istället för att hänga upp mig på vad andra säger?? Det är faktiskt mitt liv och jag gör vad jag vill :) Faktiskt.
Jag tror att jag vill resa när jag blir stor. Helst inom några år, och jag vill gärna resa med barnen. Känna att jag och barnen är en familj istället för att de bara ska hänga med mig vid min sida. De är ju också egna personer med riktiga känslor. Det mesta styrs ju såklart av pengar men vem sa att det är omöjligt? Jag är själv uppvuxen förbaskat knapert och kommer inte ihåg att vi gjort nåt särskilt genom åren.
Jag har därimot starka åsikter och jag är inte rädd för att säga som jag tycker, ibland är jag rent av dum och talar innan jag ens hunnit tänka. Men jag har världens bästa vänner i mitt liv som alltid finns där för mig oavsett vad som händer eller hur osams vi blir. En av dem har väl hållt sig lite på sin kant ett tag och en anledning att hon inte talade om sina problem med mig var för att hon tyckte jag hade tillräckligt med mitt ändå. Men jag förklarade att jag mer än gärna lyssnar, för att jag bryr mig sjukt mycket och för att det även kan vara skönt att koppla bort sitt eget ett tag, så jag behöver knappast tala om känslan när hon ringer mig för att hon är ledsen. Det får mig att känna mig bra, hon kommer ju till mig då för att hon litar på mig och känner sig trygg med mig och känslan av att faktikst finnas där för någon annan, kunna göra nån annan lite glad, är oslagbar! Sen känner man sig ju lite normal också när man får veta att man inte är den enda på jorden med problem.
Hur som helst, jag vill resa, vara ute i naturen, träna, ägna mig åt inredning och gärna kunna få hjälpa familjer som har barn med svårigheter, när man är redo för det.
Lite jävlaranamma på det...
När ska jag lista ut vad JAG vill göra istället för att hänga upp mig på vad andra säger?? Det är faktiskt mitt liv och jag gör vad jag vill :) Faktiskt.
Jag tror att jag vill resa när jag blir stor. Helst inom några år, och jag vill gärna resa med barnen. Känna att jag och barnen är en familj istället för att de bara ska hänga med mig vid min sida. De är ju också egna personer med riktiga känslor. Det mesta styrs ju såklart av pengar men vem sa att det är omöjligt? Jag är själv uppvuxen förbaskat knapert och kommer inte ihåg att vi gjort nåt särskilt genom åren.
Jag har därimot starka åsikter och jag är inte rädd för att säga som jag tycker, ibland är jag rent av dum och talar innan jag ens hunnit tänka. Men jag har världens bästa vänner i mitt liv som alltid finns där för mig oavsett vad som händer eller hur osams vi blir. En av dem har väl hållt sig lite på sin kant ett tag och en anledning att hon inte talade om sina problem med mig var för att hon tyckte jag hade tillräckligt med mitt ändå. Men jag förklarade att jag mer än gärna lyssnar, för att jag bryr mig sjukt mycket och för att det även kan vara skönt att koppla bort sitt eget ett tag, så jag behöver knappast tala om känslan när hon ringer mig för att hon är ledsen. Det får mig att känna mig bra, hon kommer ju till mig då för att hon litar på mig och känner sig trygg med mig och känslan av att faktikst finnas där för någon annan, kunna göra nån annan lite glad, är oslagbar! Sen känner man sig ju lite normal också när man får veta att man inte är den enda på jorden med problem.
Hur som helst, jag vill resa, vara ute i naturen, träna, ägna mig åt inredning och gärna kunna få hjälpa familjer som har barn med svårigheter, när man är redo för det.
Lite jävlaranamma på det...
Hur kan man vara så dum!
Blir så jävla arg på mig själv!!
Jag har i många år varit väldigt ordningssam och skötsam men på sista tiden har allt bara fallit. Jag känner inte igen mig själv och både ekonomi och hushåll har hamnat åt sidan... Verkar inte bättre än att jag får betala ett högt pris för detta nu :(
Vad gör jag nu?? Kommer såklart kämpa för min sak men utgången vet jag inte...
Vi har varit mycket sjuka och idag var jag till läkaren med Amanda. Astman kvarstår och hon har dubbelsidig öroninflammation. Trumhinnan har spruckit på ena örat så nu blev det penicillin i fem dagar..
Vill bara att alla ska vara friska nu så man kan komma tillbaka till jobbet!!
Mår rätt bra i övrigt men idag är jag bara uppgiven och kluven....
Jag har i många år varit väldigt ordningssam och skötsam men på sista tiden har allt bara fallit. Jag känner inte igen mig själv och både ekonomi och hushåll har hamnat åt sidan... Verkar inte bättre än att jag får betala ett högt pris för detta nu :(
Vad gör jag nu?? Kommer såklart kämpa för min sak men utgången vet jag inte...
Vi har varit mycket sjuka och idag var jag till läkaren med Amanda. Astman kvarstår och hon har dubbelsidig öroninflammation. Trumhinnan har spruckit på ena örat så nu blev det penicillin i fem dagar..
Vill bara att alla ska vara friska nu så man kan komma tillbaka till jobbet!!
Mår rätt bra i övrigt men idag är jag bara uppgiven och kluven....
tisdag 29 januari 2013
Räkna aldrig med nån annan än dig själv
Oavsett hur dåligt man mår eller hur sjuk man är så kan man aldrig räkna med att få den hjälp man faktiskt behöver utan bara den hjälp som passar.. Vilket faktiskt är helt rätt men jag kan tycka att det beror lite på situation. Vem som hjälper och vem man hjälper.
Vore en av dem som står mig närmast sjuk och behövde min hjälp skulle jag lägga resten åt sidan, det kan vänta i så fall. Det är kärlek för mig. Att kunna göra sånt som man kanske tycker är lite jobbigt för att underlätta för nån annan.
Finns så mycket att säga men det är inte längre nån ide.
Det är dags för mig att ge all min energi åt mina barn och ta hand om mig själv och oss ett tag nu, så så får det bli..
Inge mer särbehandling, inge mer dela med sig eller förvänta sig en massa saker som för de flesta är självklara. Vet jag vad jag har så vet jag vad jag får och då är det bara upp till mig och man slipper bli besviken. Det kommer bli jättebra för jag är verkligen på väg upp ur mitt svarta hål. Är man ensam så slipper man dessutom nån som fäller krokben för en.
Så stå på dig för DU är bra!!
Vore en av dem som står mig närmast sjuk och behövde min hjälp skulle jag lägga resten åt sidan, det kan vänta i så fall. Det är kärlek för mig. Att kunna göra sånt som man kanske tycker är lite jobbigt för att underlätta för nån annan.
Finns så mycket att säga men det är inte längre nån ide.
Det är dags för mig att ge all min energi åt mina barn och ta hand om mig själv och oss ett tag nu, så så får det bli..
Inge mer särbehandling, inge mer dela med sig eller förvänta sig en massa saker som för de flesta är självklara. Vet jag vad jag har så vet jag vad jag får och då är det bara upp till mig och man slipper bli besviken. Det kommer bli jättebra för jag är verkligen på väg upp ur mitt svarta hål. Är man ensam så slipper man dessutom nån som fäller krokben för en.
Så stå på dig för DU är bra!!
fredag 18 januari 2013
Mycket kan hända på en dag
Dagen började lite oväntat med en rejäl dikeskörning..
Vet inte riktigt vad som hände... Va påväg till jobbet i vanlig ordning, inge halt eller nåt direkt, men helt plötsligt fick vi sladd och hela bilen låg i diket. Tur det finns bra folk som hjälper till!!
Kom sent till jobbet men det löste sig såklart. Eftermiddagen började sådär med besked om ett dödsfall. Ingen jag kände jättebra men det är klart att tankarna hopar sig ändå.. Men efter det var det dags för möte som var riktigt bra och givande :)
Kom hem och öppnade posten.... Provsvaren hade kommit och de var inte bra så nu blir det fortsatt utredning :(
Men skam den som ger sig! Barnen har varit fromma i några dagar tack och lov. Jag har ändrat min stil mot dem och de är som förbytta! Vi har bara myst i två kvällar nu och det har varit riktigt nice! känner mig för en gång skull som en bra mamma, det var inte igår kan jag säga..
Nu glor man på en film med sällskap av ett glas rött så man kan sova sen.
ha en underbar helg för det tänker jag ha, den är fullspäckad men man är väl långledig ;)
Vet inte riktigt vad som hände... Va påväg till jobbet i vanlig ordning, inge halt eller nåt direkt, men helt plötsligt fick vi sladd och hela bilen låg i diket. Tur det finns bra folk som hjälper till!!
Kom sent till jobbet men det löste sig såklart. Eftermiddagen började sådär med besked om ett dödsfall. Ingen jag kände jättebra men det är klart att tankarna hopar sig ändå.. Men efter det var det dags för möte som var riktigt bra och givande :)
Kom hem och öppnade posten.... Provsvaren hade kommit och de var inte bra så nu blir det fortsatt utredning :(
Men skam den som ger sig! Barnen har varit fromma i några dagar tack och lov. Jag har ändrat min stil mot dem och de är som förbytta! Vi har bara myst i två kvällar nu och det har varit riktigt nice! känner mig för en gång skull som en bra mamma, det var inte igår kan jag säga..
Nu glor man på en film med sällskap av ett glas rött så man kan sova sen.
ha en underbar helg för det tänker jag ha, den är fullspäckad men man är väl långledig ;)
onsdag 9 januari 2013
Back on track
Vid nyår bestämde jag mig för en sak, verkligen bestämde mig. Precis som med allt annat får man ju återfall och bakslag ibland och jag är såklart inget undantag.
Igår skulle vara första dagen tillbaka på jobbet efter att ha varit med sonen 1,5 månad. Då blev han såklart sjuk och jag får snällt stanna hemma.
Jag har målat taket i Amandas rum och bestämt tapeter både till hennes rum och till sovrummet. Nu måste jag bara röja ur hennes rum från täckpappen och lassa in hennes saker igen. Jag och barnen har bakat lite idag också. Emil är bra hängig mellan varven så han har inte orkat så mycket.
Ikväll ska jag åka på min efterlängtade zumba! Första gången på länge jag faktiskt ser fram emot nånting överhuvudtaget!
Annars är det mycket en dag i taget som gäller just nu men jag måste sysselsätta mig annars sysselsätter min hjärna sig på de mest konstiga sätt.
Men nu kör vi!
Igår skulle vara första dagen tillbaka på jobbet efter att ha varit med sonen 1,5 månad. Då blev han såklart sjuk och jag får snällt stanna hemma.
Jag har målat taket i Amandas rum och bestämt tapeter både till hennes rum och till sovrummet. Nu måste jag bara röja ur hennes rum från täckpappen och lassa in hennes saker igen. Jag och barnen har bakat lite idag också. Emil är bra hängig mellan varven så han har inte orkat så mycket.
Ikväll ska jag åka på min efterlängtade zumba! Första gången på länge jag faktiskt ser fram emot nånting överhuvudtaget!
Annars är det mycket en dag i taget som gäller just nu men jag måste sysselsätta mig annars sysselsätter min hjärna sig på de mest konstiga sätt.
Men nu kör vi!
söndag 6 januari 2013
En katts kärlek
Vi skaffade en fin bondkatt för ett tag sen som skulle bli Emils katt.
Hon ligger inne hos honom varenda kväll när han ska sova och myser. Igår kom jag och barnen hem kl nio och Lova, som katten heter, smet ut. Hon tycker om att vara ute men bara kortare stunder. När jag sen skulle gå och lägga mig var jag ut flera gånger och ropade på katten som inte kom, till slut fick jag ge mig och låta henne vara ute över natten för första gången. I morse när sambon åkte till jobbet kom hon in. Hon hoppade upp i min säng sen helt plötsligt tvärvände hon, hoppade upp i sonens säng och jamade ett par gånger, han var ju inte där så då kom hon tillbaka till mig.
Det är helt underbart att se att deras band blivit så starka!
Hon ligger inne hos honom varenda kväll när han ska sova och myser. Igår kom jag och barnen hem kl nio och Lova, som katten heter, smet ut. Hon tycker om att vara ute men bara kortare stunder. När jag sen skulle gå och lägga mig var jag ut flera gånger och ropade på katten som inte kom, till slut fick jag ge mig och låta henne vara ute över natten för första gången. I morse när sambon åkte till jobbet kom hon in. Hon hoppade upp i min säng sen helt plötsligt tvärvände hon, hoppade upp i sonens säng och jamade ett par gånger, han var ju inte där så då kom hon tillbaka till mig.
Det är helt underbart att se att deras band blivit så starka!
fredag 4 januari 2013
Nattsömn
Så himla slut...
Jäntan kommer upp och ska ligga i sängen mitt i natten, grabben pratar i sömnen, drömmer mardrömmar, vaknar mitt i natten och är vrålhungrig och skitnödig..
Hur gamla ska de behöva bli innan man kan få sova på nätterna?
Idag är jag helt slut... Förkylningen är ett faktum och den låsta ryggen gör sig konstant påmind.
Försöker komma i säng i tid men när sömnen hela tiden blir störd så är det svårt, till råga på allt har man en förkyld sambo som envisas med att sitta uppe halva natten, man vaknar då även när han väl kommer och lägger sig samt att han då tenderar att försova sig så man får se till att han kommer upp på morgonen. I morse struntade jag i det vilket så istället resulterar i att hans chef ringer till mig när han inte dyker upp!
Gaah...
Ibland vill jag inte vara vuxen... Inte när det känns som man är den enda som är det. Man ska hela tiden tänka på andra, sätta sig själv i andra eller sista hand, hur våra det då att få komma först för någon annan nån gång... Inte vet jag men förmodligen skulle det inte vara så tokigt.
Idag blir det till att försöka plocka rätt på allt här hemma. Kläder som ligger överallt, disken som tydligen förökar sig, barnens leksaker, dammet som ligger i drivor och inte alls underlättar min redan förkylda näsa och luftrör..
Men det är fredag i alla fall :)
Ska försöka hitta lite ork idag trots den ihållande smärtan och alla måsten.
Har mycket tid med mina fina barn och de är hela min värld och hela mitt liv!
Jäntan kommer upp och ska ligga i sängen mitt i natten, grabben pratar i sömnen, drömmer mardrömmar, vaknar mitt i natten och är vrålhungrig och skitnödig..
Hur gamla ska de behöva bli innan man kan få sova på nätterna?
Idag är jag helt slut... Förkylningen är ett faktum och den låsta ryggen gör sig konstant påmind.
Försöker komma i säng i tid men när sömnen hela tiden blir störd så är det svårt, till råga på allt har man en förkyld sambo som envisas med att sitta uppe halva natten, man vaknar då även när han väl kommer och lägger sig samt att han då tenderar att försova sig så man får se till att han kommer upp på morgonen. I morse struntade jag i det vilket så istället resulterar i att hans chef ringer till mig när han inte dyker upp!
Gaah...
Ibland vill jag inte vara vuxen... Inte när det känns som man är den enda som är det. Man ska hela tiden tänka på andra, sätta sig själv i andra eller sista hand, hur våra det då att få komma först för någon annan nån gång... Inte vet jag men förmodligen skulle det inte vara så tokigt.
Idag blir det till att försöka plocka rätt på allt här hemma. Kläder som ligger överallt, disken som tydligen förökar sig, barnens leksaker, dammet som ligger i drivor och inte alls underlättar min redan förkylda näsa och luftrör..
Men det är fredag i alla fall :)
Ska försöka hitta lite ork idag trots den ihållande smärtan och alla måsten.
Har mycket tid med mina fina barn och de är hela min värld och hela mitt liv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)