Trivs så bra just nu!

Mycket har hänt sen sist och jag har kommit till insikt med både det ena och det andra. Mår så jäkla bra i mig själv och jag kan inte förklara allt  jag känner och tycker. Dels för att det är för mycket att sätta ord på och dels för att det är för personligt. Just nu satsar jag på MIG och mitt liv. Att jag ska vara en egen individ som kämpar för sitt eget och det jag tycker är roligt och inte bryr mig så mycket i vad andra tycker.
Känner mig lugn och tillfreds och har gjort det ett tag. Visst kan jag fortfarande brusa upp ibland och temperamentet hettar till mellan varven, men jag släpper det bara. Det som ändå bara tar en massa energi är det väl ingen ide att lägga ner tid på..

Vet ju kanske inte riktigt än var jag står i livet och så men nu är jag i alla fall på rätt väg.
Trivs sjukt bra med mig och mitt just nu, allt det andra känns inte så viktigt längre :)

Att vara förälder - det bästa och det värsta som finns

Fy fan vilken dag säger jag bara!
Amanda åkte ju på dubbelsidig öroninflammation och igår sprack ena trumhinnan så vi åkte till läkaren och fick en koncentrerad antibiotika. Hon verkade ändå hyfsat pigg trots sin förkylningsastma så med is i magen packade jag hennes medicin och lämnade henne på dagis i morse.. Det brukar inte vara några problem med vare sig öroninflammation eller astman. Kvart i tio ringer telefonen och dagis ber mig komma så fort jag kan. Hon hade varit jättehängig hela förmiddagen och nu dessutom fått stora röda blemor runt ögonen och hon såg inte rolig ut. Jobbigt med andningen hade hon med.
Det blev ett nytt besök till läkare efter lite lunch hemma. Hon fick en risifrutti med men hon somnade mitt i ätandet.. stackars lilla flicka..
Med misstänkt allergisk reaktion, eller överkänslighet kanske det heter, mot antibiotikan fick hon nu en annan  sort. Hon var rätt speedad under ca en timme under dagen direkt efter att hon fått bricanyl men som hon kämpat idag med kliande ögon och tung andning! Mammahjärtat fullkomligt blöder!!
Försök själv andas genom ett sugrör..
Så nu blir det provtagning för att fastställa om det var penicillinet eller nåt annat.
Men tuff som hon är har hon ändå hållit ett gott humör hela dagen. jag som mamma är sjukt stolt men oron går inte att beskriva i ord. Jobbigt att ge ny medicin, tänk om hon reagerar på den med.. Just nu har hon somnat och jag kan bara lyssna på hennes andetag. Hon hör inte så mycket på ena örat men det är väl det minsta problemet.
Kärleken till ett barn kan aldrig sättas i ord men som sagt med den kärleken kommer den ständiga oron.
Hon har haft astman sen hon föddes men den brukar vara lindrigare.

Tårarna hopar sig enbart vid tanken på att nåt av barnen mår dåligt, man gör allt som står i ens makt för att få dem må bra, till hundra procent på sin egen bekostnad. Stoltheten över båda barnen, de är båda sjukt kärleksfulla mellan varven och att känna deras armar runt sin hals och en värme som sprider sig är en helt ofattbar känsla!

Mina barn är mitt liv och jag är så glad att jag har dem, precis som de är, trots sina olikheter och svårigheter. Ibland tar orken slut men den fylls snabbt på kvällar och dagar som denna.
När vi hämtat storebror blev det tacokväll och filmmys med mycket skratt och kärlek.
Jag är med barnen jämt förutom när jag jobbar men så fort de är borta saknar jag dem.. Ibland vill man ha egentid, man fixar och trixar med barnvakt, oroar sig för att man inte kan följa med på det ena och det andra. Idag känns det som att inget av det där spelar roll, de är små så kort tid och missar jag diverse resor och festligheter så vad gör det om tio år.. Jag hinner förhoppningsvis göra allt det där jag vill när de inte längre bryr sig om att ha mamma nära, när man inte längre får pussa dem offentligt, krama om dem tills de somnar eller läsa en bok för dem. JAG har valt att sätta dem till världen så det ska väl fan till om jag inte ska ta hand om dem fullt ut!

Mina älskade underbara barn! Mamma älskar er så fruktansvärt mycket!!