Riktig vänskap

Så tråkigt att vänskap många gånger ska vara så komplicerat. Att man bråkar som nära vänner är inget konstigt sålänge man kan reda ut saker och ting, ibland kan det säkert vara bra för jag tror man kommer varann närmare lite beroende på vad man blivit osams om. Men när man sårar varandra så har man gått för långt. Varför måste man snacka skit om varandra när man istället kan vara en schysst vän och konfrontera vännen det gäller och i och med det ge personen i fråga en chans att ändra på dåliga beteenden om det nu är så. Sen finns de de som snackar helt utan grund som kanske inte ens känner personen de snackar om! Varför?! Avundsjuka?? Mycket möjligt..
Jag har min grundregel att jag ska aldrig säga nåt OM nån som jag inte först kan säga TILL personen.
Man ska nog ta och granska sina vänner lite och fundera på vad riktig vänskap är och vilka personer man känner kan räknas in i den skaran.
Jag har alltid varit en som känt mig utanför trots att jag haft mycket vänner, har svårt att verkligen släppa in folk i mitt liv och har under de år jag mådde så dåligt inte haft något att tillföra andras liv. Jag har fortfarande svårt att lita på folk men jag litar på min magkänsla.

Det finns vissa människor jag aldrig nånsin trodde jag skulle tycka om som jag idag faktiskt är vän med. Och idag är det faktiskt en specifik person som vuxit i mina ögon, hon är inte på långa vägar den personen jag trodde att hon var men vi blir ju äldre och klokare med åren allihop. Vissa växer isär och andra möts...

Jag som dessutom inte har någon riktig familj värdesätter vänskap väldigt högt och de människor som står mig riktigt nära blir min familj...

Nya sättet att umgås - via facebook

Jag kan tycka att facebook är en underhållande sajt där man kan kika lite på vad de man känner sysslar med. Men oftast hamnar jag där när jag är uttråkad.
sen finns det dem som inte gör annat än att glo på facebook, de lägger upp minsta detalj om vad som görs och vännerna granskas noga.
De flesta av oss har ju faktiskt ett riktigt liv, för det är väl inte såhär vi ska umgås?? Tycker absolut det är ett jättesmidigt sätt att komma i kontakt med människor på men om det första du tänker på när du vaknar på morgonen och det sista du tänker på innan du somnar är vad alla andra gör och går ut och kikar på facebook, hur värdefullt är ens verkliga liv då??

Jag kanske är helt ute och cyklar men jag tror att de som alltid "måste" ha koll på fejjan, trots annat sällskap, kommer bli de som också är mycket ensamma senare i livet.
Jag är inte så ofta "där ute" och glor längre om jag inte sitter just ensam, och jag blir mer och mer irriterad när folk inte kan leva i sitt riktiga liv istället.

Som sagt, rätta mig om jag har fel ;)