Ledsen i hjärtat..

Så var det fredag... idag åker barnen till pappa sin och jag får äran att pulsa i snön på jobbet.. wohoo...
Gubben drar iväg på partaj idag och jag känner mig bara så skadad.
Det händer så mycket just nu och jag känner mig så trasig, hjärtat är trasigt..

All min stress har vänt och blivit till tårar...
Är less på ensamheten men man ska inte gnälla över sånt man kan göra något åt har jag hört..
Vet inte vad jag ska känna eller hur jag ska hantera det jag faktiskt känner..

Ha en bra helg alla ni. Jag är redan helt slut och måste orka till kl 22 och jag vet att jag ändå inte kommer kunna sova. Sen blir det upp tidigt för att fortsätta pulsa i snön. Blir väl däcka kl sju imorn kväll :/

Vardagsliv???!!

Jag säger bara herregud!!
Jag kan omöjligt förstå hur min tid inte räcker till.... Kikar i kalendern och förstår inte heller hur man kan ha så mycket att göra, så mycket att komma ihåg.
Just nu känner jag mig bara SJUKT stressad och min sambo tycker att jag är tokig som måste ha allt gjort på en gång.
Men om jag inte tar tvätten nu på en gång så glömmer jag och om jag tänker att jag ska komma ihåg att göra det om en halvtimme kommer jag ändå vara stressad den halvtimmen av rädsla för att glömma. Mina barn har faktiskt inte så mycket kläder att jag bara kan hoppa över tvätten en vecka...
Eller jo kanske men skiten måste ju ändå göras!
Jag blir stressad av röran runt mig och vill ha disken gjord på en gång, då slipper jag fundera på det sen. Men det som stressar mig är fördelningen och är jag ensam så är jag inte alls lika stressad.
Ibland blir jag bara galen och mitt upp i allt ringer luren med åtta frågor till jag måste ta ställning till NU helst annars är men ett ego..
Varför måste andra sätta press på mig? Räcker det inte med det som det är??

Jag är en bra förälder till mina barn och kämpar röven av mig för att de ska ha det bra, alltid! Men ibland bara orkar jag inte, funderar på att skriva dagbok så man kan garva lite åt det sen när allt lugnat sig lite..

För i helvete ÄR DET JUL SNART?!! Fan fan fan.. Får börja med schema.

Folk säger hela tiden åt mig att tänka på mig själv också men hur? hur ska jag få tid med det?
jag kanske har jättestora problem vad vet jag men hur kan jag slappna av en kväll om jag släpper allt med städ, disk, och tvätt när jag ändå vet att jag måste ta skiten imorn, bara det att då är det ju dubbelt så mycket att göra...

Fick en uppskattad sovmorgon imorse iaf! Sov faktiskt till tjugo över åtta och hann duscha innan det var dags att åka iväg och hänga i skolan ett par timmar..
Om jag tänker efter just nu kommer jag knappt på vad fan jag gör men det brukar vara upp på morgonen med barnen, rena kläder, frukost och tjugo minuter på sig att komma ner i hallen, klä på sig och sätta sig i bilen, åka de 2,5 milen till dagis och skola, åker hem igen 2,5 mil och städar och tvättar och hinner vara hemma ca en och en halv timme, funderar på vad som behöver handlas inför "den väl planerade och varierande maten som sonen som aldrig äter tycker om" och morgonens frukost, barnen ska ha frukt med sig till skolan också.. Åker tillbaka till skolan de 2,5 milen för att vara med sonen i skolan mellan 11-13. Handlar det som ska handlas och av nån anledning har jag alltid minst två ärenden per dag i form av vårdcentral, apotek, möten på bup, skola etc, banken, jobbet, och tre hundra papper typ som ska fyllas i och skickas till rätt adress :/ Sen ska visst ungarna med hem också och bara det tar sin lilla tid, de har ju aldrig tid att klä på sig och sen tar det en evighet bara att ta sig till bilen, nästa gång får jag väl köra in på skolgården och parkera utanför dörren, åker och hämtar dotra på dagis som inte heller har tid att åka hem just då och hon "ska bara" i tjugo minuter, de lever highlife de 2,5 milen hem igen, är antagligen hungriga och vill ha mellis. Ofta hinner jag varken ta av mig varken jacka eller skor innan de börjar tjata om ALLT. Försöker plocka upp det jag handlat, packa upp väskor, städa hallen och se till att blöta ytterkläder blir torra, förmodligen finns det mer tvätt att ta rätt på och diskmaskinen jag körde igång imorse är förmodligen klar och ska packas ur... Helvete klockjäveln är redan fyra och dags att fundera på maten.. Och behöver man gå på muggen i lugn och ro kan man glömma det för det står alltid en liten flicka utanför och hänger i handtaget..
När maten är färdiglagad och uppäten är klockan förmodligen runt sex och eftersom vi är fem personer mellan 5-31 år blir det både disk och kladd. andas lite och hinner knappt fundera på om det skulle sitta fint med en kopp kaffe.. Diska diska diska torka torka torka... Va?? Behöver ungarna duscha?? Helvete.. Undrar om pelletsen är påfylld så det finns varmvatten, ibland ibland inte.. Det blir tandborstning och luskamning på det då... Sen kan man ju räkna med att de söta små barnen som aldrig nånsin bråkar och alltid gör som man säger tar minst en halvtimme på sig innan de kommer i säng och faktiskt ligger kvar där..
När de väl somnat är klockan mellan halv nio och nio.. Så hur ser det ut inför morgondagen? Vad händer då? Vad måste jag komma ihåg? Är det nåt som ska packas? Vilket påminner mig om att jag inte alls har tid att sitta här då det är pappahelg och kläder måste packas.. Klockan har nu blivit nio halv tio, var det nåt JAG ville göra?? orkar jag?? förmodligen inte..............

Hahaha jag älskar verkligen mina barn och de är mitt liv annars hade jag aldrig brytt mig om allt det här..
Tvivlar på att det bara är min vardag som ser ut såhär??

Men NU ska jag gå och packa barnens "pappahelgväskor" och sen dör jag nog i soffan :D

Mycket som händer

Det var länge sen det blev ett blogginlägg nu och det är pga att det som hänt i mitt liv senaste tiden varit alltför personligt och när man väl haft nåt annat att skriva så har inte datorn varit tillgänglig :)

Men nu har jag dragit igång som PartyLite konsult igen och det är skoj som fan! Just nu sitter jag och väntar på sotaren och inser att jag nog inte kommer hinna ta min efterlängtade dusch innan det är dags att åka iväg på möte.

De två minsta i huset har hunnit fylla fem och sex år. Vi har även byggt ett rum till i huset så det blir lite mer som ett hem..

Har äntligen fått tag i en bra läkare och utredningen pågår för fullt. jag går fortfarande ner i vikt dock...
Tio kg har försvunnit under senaste halvåret...

För övrigt är livet likadant som vanligt och det känns oftast som att dagarna bara flyger förbi. man har fullt upp hela dagarna och sen ska man städa, tvätta, laga mat etc etc... Trist att man glömmer bort varandra och hela "förhållandegrejen" är inte alltid så enkel. Speciellt inte när den enas liv verkar vara i ett ständigt kaos... Ett organiserat kaos ;)

Va till minneslunden under alla helgona och det var helt underbart vackert!! Äntligen kom tårarna jag behövt fälla länge och allt lättade lite. saknaden efter dem är hemskt men jag tröstar mig med att de i alla fall får vara tillsammans, inga smärtor eller sorger...

Ensamheten är dock knäckande ibland. Känns som det är jag och barnen mot världen och man kämpar varje dag för att allt ska vara bra, för att de ska må bra. De är ju mitt liv! Nackdelen är att man sällan kommer ihåg sig själv...
Vännerna hör man inte mycket av nuförtiden och man är även själv skitdålig på att höra av sig.
Känner mig kluven och förvirrad över vissa saker i livet och jag kan ha sjukt dåliga dagar men jag tvivlar starkt på att jag är ensam om det och jag är inte sämre än någon annan.

Funderar på att sluta blogga helt, vill helst inte men eftersom vissa gottar sig i att jag mår dåligt ibland och orkar lägga ner så mycket energi på att snacka skit och förstöra mitt liv ännu mer så vet jag inte om det är värt det.
Jag är här, har nån åsikter så går jag faktiskt att prata med istället för att gå bakom ryggen!