MIN STORA DAG!

Hihi vilken vecka det varit. Fick ett brev hem i tisdags som var lite udda. Tid, datum och plats då jag skulle infinna mig. jag skulle komma ensam och packa med mig bikini, smink, rött läppstift, simglasögon, badring och handduk.. ehh.. ok???
Många funderingar och trots att jag är en sjuuukt nyfiken person lyckades jag hålla mig och mina tankar ganska bra för mig själv.
Nervositeten var intensiv på lördagsmorgonen och sambon körde glatt iväg mig till adressen som angivits. Jaha, ska jag bara stå här? vad händer nu? Men det tog bara nån minut så glider bästa vännen upp i sin bil med två vänner till. Hon kör fram till en annan gata och säger bara nu får du gå in och kolla vad du ska göra här, hej då och praktiskt taget knuffar ur mig ur bilen. Jaha...
En timmes massage blev det där :)
Så jäkla skönt! Vid kvart över tolv kom tjejerna och plockade upp mig. Jag fick fortfarande inte veta något men vi hamnade i Uppsala och vi skulle äta lite lunch. Så Kina blev det, fick en stor dessert med banan, glass, grädde och choklad... Ingela hade plockat med sig min ryggsäck och det kändes lite ororväckande eftersom jag inte visste nåt. Vi gick ut och hon ringde några samtal, sen kom det en liten tjej ut genom en dörr och sa att vi var välkomna in. Vi gick in och ner i en källare där det stod några mysko typer. En dörr öppnades och vi befann oss plötsligt i en studio!! Shit vilken ångest jag fick! Gissade att jag skulle få sjunga...  Har alltid älskat att sjunga men aldrig sjungit inför folk... Sjuk nervositet och hela jag darrade! Men det var bara bita ihop och torka de tårade ögonen. En timme gick och nervositeten hängde kvar även om den släppte ganska bra korta stunder. Helt galet och känslan går inte på något sätt att återge i ord!!
Vi begav oss sedan tillbaka till Gimo, hon körde upp till simhallen och jisses vad det knöt sig i magen. Fick berättat för mig att jag i bikini och simglasögon skulle hoppa från en trampolin och att folk skulle titta på. Kunde inte för mitt liv förstå varför någon skulle vilja att jag gjorde detta! För att jag hatar att bada??
Länge stod jag där utanför med ångest och tjejerna höll på att dö av skratt. När jag väl tänkte att va fan jag får väl bjuda på det här då och var på väg in så satte sig tjejerna i bilen igen och känslan av lättnad tog snabbt över.

Vi åkte hem till Ingela och där blev jag satt i en stol och den ena började sminka mig och den andra locka mitt hår. Fick kvällen outfit framplockad... oh no! Ala 80-tal.. rosa rosa rosa.. Jag såg verkligen förskräcklig ut!! Men men, lite får man väl bjuda på ;)
Vi åkte iväg och hamnade utanför mitt hus, vi skulle hämta lite grejer och grabbarna sas det, jag visste inte vad jag skulle tro om det. Kom in i hallen och en Happy birthday to you låt spelades upp och där var även såklart ett glatt partygäng. Ett helt fantastiskt mottagande och jag var fortfarande helt mållös!
 Två stora smörgåstårtor dukades upp och kvällen var igång.
Låten som jag spelat in under dagen blev klar och Ingela hade fått den skickad till sig och den spelades upp..  Återigen en känsla som inte går att beskriva!

En underbart fantastisk dag och jag är så otroligt lycklig att jag har de här fantastiska människorna i mitt liv!
Har aldrig någonsin varit med om något liknande!! En dag man alltid kommer att minnas!!

Upp och ner och bak och fram

Natten mellan söndag och måndag fick dottern feber, nu är det torsdag och jag sitter hemma med två febriga barn. Börjar känna mig lite låst.
Tänkte ta mig till affären snart men sonen mår dåligt och vi får vänta lite..

Bakade glutenfritt bröd häromdagen och det var nog den äckligaste deg jag någonsin sett. Men om man jämför med de färdigköpta thekakorna jag köpte var brödet riktigt gott!
Men oj vad jag är sugen på allt möjligt.. Drar ju ner på rökningen me mitt upp i alltihop.
Men jag tror man kan experimentera lite med brödet för att tillsätta lite mera smak.

Bytte lite arbetspass på jobbet så jag skulle kunna vara ledig den här helgen för att göra nåt för att fira att jag fyller 30. Men det känns helt fel att fira sig själv... Nåt är på gång men jag vet inte vad och man kan ju bli knäpp på mindre. Jag gillar att ha kontroll och veta vad som händer. När det dyker ner ett helt felstavat anonymt brev i lådan med datum, tid och plats att infinna sig på med en väska packad med lite udda grejer så får man ju magknip. Sen går inte riktigt historierna ihop när man talar med de närmaste. Ibland undrar man.. Försöker att inte tänka på det. Det stora problemet just nu är att få tag i en badring... EN BADRING?? uhh...

Hur som helst, receptet kommer här:

Glutenfria frukostfrallor som även är laktosfria

50g jäst
6 dl laktosfri mjölk
3 msk rapsolja
2 msk fiberhusk
1 dl fibrex
1 dl boveteflingor
4 msk honung
2 tsk havssalt
ca 7 dl semper glutenfri fin mjölmix

Smula jästen i en bunke. Häll på den kalla mjölken och oljan. Blanda tills jästen löser sig.
Blanda ner fiberhusk, fibrex, boveteflingor, honung och salt. Rör om och låt stå 10 min.
Tillsätt 2/3 av mjölet och blanda. Blanda i resten av mjölet, degen ska vara klibbig.
Ta fram två bakplåtsklädda plåtar.
Klicka ut ca 10-15 frallor , pudra dem med lite mjöl och boveteflingor, täck med bakduk och låt jäsa 1½ timme.
Grädda mitt i ugnen 8-9 min.

Leva utan vetemjöl

jahaaaa...
utredningen av magen fortsätter.. Ibs? Nästa gång jag mår sådär dåligt igen har jag fått order om att ta mig ill akuten.. Nu ska jag köra en glutenfri kost, hmm, vad äter man då då? Jag brukar normalt äta flingor till frukost, en smörgås med ägg, tonfisk eller makrill är ofta lunch eller middag. Sen brukar det bli ett mål riktig mat om dagen.
Satt och googlade lite igår, sneglandes på mina kärleksmums som låg på köksbänken och nästan ropade på mig..
Grönsaker grönsaker och grönsaker... suck... Är inte ens speciellt förtjust i grönsaker.. Eller rotfrukter.. Jag älskar mat, gärna halvnyttigt ;)
Blir väl till att baka eget bröd.. Köpte thekakor idag, sex stycken för nästan 40kr faktiskt..
Göra egen musli och stå ut med salladen istället för pasta.. det är till och med gluten i kolasås ju.. Pastan är väl det jag bryr mig minst om egentligen. Man är väl bara så van vid att inte behöva tänka så mycket, men det var väl lika drygt när man skulle utesluta all laktos gissar jag, då fanns det ju inte samma sortiment som nu.
Hmm... det låter ju faktiskt inte så krångligt när man läser vad man skriver..
Nä fan... nytt tänk..
Va spännande det ska bli att få prova en ny kost, lite nyttigare. De säger att man går ner i vikt av att utesluta vetemjölet men det hoppas jag inte för då kanske jag går sönder om nån petar på mig ;)
Nä vet ni att då måste jag ju träääääna nu också.. Vilken tur att man bor ihop med barnvakten.

Ja.. typ så..

Skulle jobbat idag och imorgon men med två sjuka barn blev det vab istället. Ledig torsdag, har tagit semester på fredag, ledig lördag söndag och måndag... synd om mig va ;)
Inget jobb på en hel vecka..

I mitt huvud

Tidigare, i mina yngre år, var jag den som var vuxen, jag var den vissa såg upp till och kom till med råd. Sen vet jag inte vad som hände. Känns som om min utveckling bara stannade av. Jag kan tycka själv att jag är stark och klok och har värdefulla värderingar. Men just nu känns det som om jag är ensam om att känna så.
Jag är ofta sjuk, har det tufft med sonen, ständiga problem med magen som oroar mig nu när de talar om en kronisk sjukdom.

Men, det rör sig sjukt mycket i mitt huvud hela tiden, så gott som dygnet runt. Mycket tankar och funderingar. Ett ständigt kaos! Känner mig som ett barn som hela tiden får förklarat för sig hur det egentligen är, att det man tror är fel. Att det man känner är fel. Men sen är det fel av mig också och känna så... Så hur fan ska jag vara, vad ska jag få känna och vad ska jag få tycka om det jag tycker är viktigt alltid är fel. Om jag så ofta får höra att jag gör och säger fel och den man talar med alltid är mycket bättre. Efter en tid dalar självförtroendet och jag har alltid varit en jordnära och klok människa. Nu känner jag min som en fjortonårig bimbo som ingen ändå lyssnar på, som man bara kan köra och inte behöver respektera.
Och innan nån skriker rakt ut och kastar skit på mig för att jag ens skriver det här så ta ett djupt andetag och inse att min värld faktiskt inte kretsar kring just dig. Det här gäller inte bara en person tyvärr.

Men som sagt, jag vet inte var jag ska göra av allt jag tänker, tycker och känner annat än att ventilera det med någon. Ofta grundar sig det jag känner i rädsla, sorg och förvirring så tänk en gång till innan du kritiserar mig för att jag känner såhär för du har ingen aning om hur jag faktiskt mår när det här händer..

Vill ha tillbaka mig, mitt självförtroende!
Jobbet är min lycka i livet just nu, där vet jag att jag är bra :)
Mina barn naturligtvis med men det ska man väl inte ens behöva skriva.

Jag vet ingenting just nu, snart 30 och vilse som fan.. Framtiden får utvisa, jag får väl sluta mig i mitt skal, hålla mitt för mig själv och lära mig hålla käften.. Nån med lite extra impulskontroll att skänka mig?? ;)

Ha en bra dag och en bra helg

Sorg, saknad och ensamhet...

Har haft en sjukt fartfylld dag... Dock vaknade jag med tungt hjärta.. Idag skulle min älskade morfar firat sin födelsedag, vi gjorde det ju förra året.. Ville åka till minneslunden och säga grattis, men vem hör?
Sist jag var där hade jag så svårt att sluta gråta att jag inte vet om jag orkar åka dit ensam. Istället sitter man här hemma, ensam... Barnen sover och saknaden är stor. Hjärtat värker men nånstans är det skönt att vara ledsen, trots att man är så ledsen att kroppen gör ont. Trots att jag haft sjukt trevligt sällskap hela dagen känner jag mig bara ensam. För en vecka sen är det två år sedan mormor somnade in för gott och om två veckor har det gått ett år sedan jag hörde min morfar dra sitt sista andetag...
Kan inte beskriva min sorg i ord...

Vad jag önskar mig mest av allt just nu hade nog varit lite trygghet... En famn åtminstone..
Tur att den känslan går över snart..

Så nu tänker jag sitta här och tycka synd om mig själv i två minuter och sen är det nog dags att samla sig och låta livet gå vidare...