Tiden flyger förbi..

En och en halv vecka har snabbt passerat..
Livet på hemmafronten har varit minst sagt kaotisk så det blev en timeout på typ tre dagar. Så himla välbehövligt. Jag packade med min barnen och var hos en vän över helgen. Nu känner jag mig mer samlad än nånsin och även om solen har sina fläckar så känner jag mig hyfsat stabil.

Får väl hem nya familjemedlemmen i dagarna.. en liten vit dvärgvädur med namn Jasper.
Det rullar på på jobbet men jag ser fram emot helgen, då blir det halloweenlunch med syster dyster följt av mera lek på leos.

Köksrenoveringen är i full gång den med och matsalsdelen är nästintill färdig. Så skönt att känna att hemmet blir lite nytt och fräscht. Det är tungt att inte riktigt trivas och att inte riktigt känna sig hemma i sitt eget hem.. Ordning och reda får mig att må bra..

Allt ordnar sig..

Nu är gubben på kryssning och fast jag stundvis kan tycka att det känns lite jobbigt får jag nog erkänna att det ändå är rätt skönt, skönt att bara vara jag och barnen. lagom till barnens läggdags kom Jossan och det blir soffmys :)

Snön har börjat falla men jag gissar på att den är borta imorn igen. börjar längta efter julen....

Helgens upptåg

Har varit lugnt på bloggfronten ett tag av personliga skäl..

I fredags tänkte jag att det var dags att hitta på nåt istället för att sitta här hemma och bara glo som vanligt. vi har blivit så SJUKT trista på sista tiden. Jag och Jossan kokade ihop en plan som innefattade att jag och sambon skulle äta middag ute för att sen möta upp henne och bege oss ut i mörkret på en liten spöktur ;)
Sen blev det hem och glo på skräckfilm... Hade faktiskt en riktigt trevlig kväll trots att sambon inte sa ett ord under hela middagen, att vi inte hittade några spöken hehe och trots att Jossan somnade under filmen... :p

På lördagen drog gubben iväg tidigt på jobb och jag drog iväg på klädbytardag, fyndade en stor hög för endast 165kr så nu slipper man ha dåligt samvete för att jäntan har tröjor som slutar vid navelv och byxor som slutar efter halva vaden.. Sen drog jag iväg och hämtade barnen hos sin far för att sen skynda hem och möta upp syrran som skulle spendera dagen med oss. Det blev pizzabak med barnen och sen lite kurragömma när jag insåg att det helt plötsligt kryper äckliga larver på golvet. Jag kan säga att jag funnit min fobi för FYY FAAAAN säger jag bara. De fortsatte att rasa ur väggen och efter några timmars ångest så insåg vi att det måste ligga en död råtta i väggen, likmaskarna hade nu ätit upp sin festmåltid och tänkte dra sig vidare. Die motherfucker!!

Skjutsade syster till bussen runt åtta och halv tio kom sambon hem för att plocka bort råttan och de äckliga larverna för att sen dra sig vidare till sin polare för en film och öl.. Eller nåt..
Jossan kom hem till mig så fick jag i alla fall lite sällskap i min larvångest. Vi satt uppe till typ två och snackade strunt innan vi däckade. Blev inge ligga sked men hade tydligen försökt hålla om eller ligga väldigt nära.. Man är alldeles för van med att det är sambon som sover brevid tror jag.

På söndagen tänkte jag dra på vinterdäcken lite snabbt medan jag hade sällskap i garaget... Bytte däck nr ett och däck nr två utan problem men däck nr tre satt fanimej där det satt. jag tog i för kung och fosterland bra länge innan jag insåg att det var dags att ge upp.. Blev till att ringa en stark karl som kunde komma och lossa bultarna åt mig! Tack!
Så nu rullar fyra vinterdäck på bilen i väntan på hjulinställning och besiktning.
På eftermiddagen tog vi med oss barnen och drog till Leos lekland, där mötte vi upp sambon och några till.
Tror klockan hann bli fyra innan vi alla var på plats, dags för mat..

Jag och Jossan kunde sen inte motstå rutchkanornas (hur fan stavas det) frestelse så det blev till att springa en vända runt leklandet :p Bra kul!!

När vi varit där i nästan tre timmar blev det en krock mellan två av barnen så min grabb spräckte läppen lite, det blödde rätt bra men det verkade inte alls vara nån fara. Då var det dags att åka hem, slänga ungarna i säng och slappa lite efter en fartfylld helg. Roligaste helgen på länge!!

Livet är skört

Vi är nog alldeles för duktiga på att ta livet och människorna i det för givet.
Trist för livet är verkligen skört, det kan på ett ögonblick förändras, för dig eller för någon som står dig nära.
Man borde aldrig sitta inne med de bra känslor man känner för någon, det finns ingen anledning för det. Om den personen hastigt skulle försvinna skulle man nog ångra att man suttit på hur man känner, man borde se till att aldrig skiljas osams. Sen ska man ju inte ta farväl varje gång som om det vore sista gången man sågs men det är små enkla ting i livet som kan förändra livet.

Vill inte gå in närmare just nu på vad det handlar om men tankarna är många... Vad händer nu och hur blir det nu. Det enda jag vet är att jag måste vara stark. Men man får sig helt klart en funderare... Alla har vi såklart dåliga dagar även om mina kanske är fler än många andras men det bottnar ju sällan i det som det verkar som att jag är irriterad på, oftast handlar det om en frustration inom mig. Men jag får bara ett liv, alla har vi bara ett liv.. Så man kanske borde släppa lite irritation och lägga energin på att vara kreativ istället, finnas här för mina barn och göra det bästa av dagen, av livet, för ingen vet hur framtiden ser ut.

Så ta hand om varandra, gör varandra glada och glöm inte tala om för de nära hur mycket de betyder, räkna inte bara med att de vet för bara för att DU vet så betyder inte det att dem vet...

självförtroende

Har jobbat jobbat och jobbat med att försöka komma upp, inse att jag är bra och skaffa mig ett självförtroende. Tycker själv att jag är bra som försöker finnas där för andra och ställer upp tills mina egna krafter är helt slut för att hjälpa andra ur knipa. Sliter för min familj och mina barn, varje dag. Känner mig som en slav ibland. Och får man för en stund en uns lycka så krossas det direkt. All denna ironi och kritik och elaka skämt. Folket borde lära sig stava till uppskattning och KÄRLEK!

Om man bara tänker vara taskig och aldrig någonsin något annat så kan man väl bara dra ett täcke över huvudet, försvinna och hålla käften.

Som kvinna får jag väl återgå till disken och tvätten istället....
Det fanns en tid då man kände sig som någon... nu är man bara ingen..
Jag har alldeles för mycket kärlek och passion inom mig för att sitta på den alldeles ensam, jag har starka åsikter och vet precis vad jag vill ha ut av livet. Sen må jag vara känslig som fan mellan varven, jävligt irriterande och till och med en bitch. Men sällan utan anledning..
Har haft några riktigt riktigt bra dagar där jag fokuserat på mina barn och framförallt mig själv men så fort jag behöver lite mer, vilket är alldeles för ofta, vänder humöret snabbt.

Solen skiner idag vilket är helt underbart! Har städat bilen och tvättat rumskompisens hoj som jag skitat ner :)
Men nu blir det till att rulla in hojen och ut bilen, in och försöka få lite ordning på huset innan det är dags att knega till 22.00

Egentid

Alla behöver vi vår egentid. Idag åkte jag iväg med sonen och handlade lite, det är underbart att få åka med bara honom och det är verkligen de gånger man märker hur stor han blivit och när vi är ensamma känns det helt ok att han pratar nonstop. Han är glad, skrattar och är genuint lycklig och det är lycka för mig. Nån direkt egentid för bara mig finns det inte så mycket tid  för dock men får jag bara de stunderna, kunna åka iväg till en vän en kväll, mysa med sambon eller få egentid med nån av barnen räcker gott för mig.

Saknar att "vara ute i svängen" såklart som man alltid var förr men nu när man ändå kommit igång med en del i huset och humöret inte är groteskt så känns det inte lika tungt det heller.

Mitt behov av att vara helt ensam är inte speciellt stort men ibland är det klart att det är skönt, men jag får ju en del sån tid när jag jobbar kväll och kidsen är i skolan på dagen.
Sambon åker på kryssning med sin chef i slutet på oktober och det känns ju inte jätteroligt såklart men jag försöker tänka positivt och ta tillfället att njuta av en ensam kväll hemma. Tillit måste man ju ha om tvåsamheten ska fungera och det har väl inte tidigare i livet varit min starka sida men det gäller ju att lära sig tänka om, i flera avseenden...

Somnade halv tio igår på soffan och sambon satt vid sitt älskade diablo, men idag ska jag kanske kunna hålla mig vaken aningen längre.. Sen följer tre dagars arbete..

Det går bra nu

Igår var jag duktig och var på gymmet en sväng.. Känns rätt bra i dag kan jag säga :)
Träääningsvärk...
Sen åkte jag ut till en vän som har ett hunddagis och återupplivade lite gamla minnen. Mår rätt bra just nu då jag bestämt mig för att göra något, att skaffa mig en hobby. Men jag återkommer om det senare.
Vi har äntligen fått lite fart här hemma i alla fall och börjat röja och göra ordning. Jag har ju inte riktigt landat i huset än och kan inte riktigt göra det heller när man inte vet var nånting finns och det bara ligger mängder med saker slängda överallt. Har tidigare inte känt att jag fått plats i huset. Oroat mig för allt och ligger gärna evigheter i förväg i planeringen. Jag har som skapat min egen panik...
Nu tog orken slut, orken att riktigt bry sig. Dags att se vem jag är och vad jag vill göra. Gick ju igenom samma sak för fem år sen och då blev resultatet en hund ;)
Har en magkatarr från helvetet dock men den ger sig väl den med så småningom, ja skyller på taskiga gener..

Idag skulle jag ha tvättat, städat och diskat men va fan, hittade roligare saker att pyssla med. Man kan väl inte alltid vara duktig och ordentlig? Humöret är för tillfället bortblåst och det underlättar ju både för mig och sambon. Orka stå ut med någon annan när man knappt står ut med sig själv...

Men som sagt, nu tar vi nya tag och hör och häpna men jag börjar nästan se fram emot julen lite, trots att barnen kommer vara hos sin pappa på julafton och jag vet att just den dagen kommer likna skit men det finns så många andra dagar runt om som man kan uppskatta!

Nä efter två timmar framför datorn går ögonen nästan i kors (nej, jag har inte spelat diablo) och det är dags att hitt på någe annat.

Ha en underbar dag alla rara människor och glöm inte bort att uppskatta och se dem ni har. Man saknar inte kon förrän båset är tomt eller vad säger man :)