Fy fan.. när ska jag bli jag tro...
När ska jag lista ut vad JAG vill göra istället för att hänga upp mig på vad andra säger?? Det är faktiskt mitt liv och jag gör vad jag vill :) Faktiskt.
Jag tror att jag vill resa när jag blir stor. Helst inom några år, och jag vill gärna resa med barnen. Känna att jag och barnen är en familj istället för att de bara ska hänga med mig vid min sida. De är ju också egna personer med riktiga känslor. Det mesta styrs ju såklart av pengar men vem sa att det är omöjligt? Jag är själv uppvuxen förbaskat knapert och kommer inte ihåg att vi gjort nåt särskilt genom åren.
Jag har därimot starka åsikter och jag är inte rädd för att säga som jag tycker, ibland är jag rent av dum och talar innan jag ens hunnit tänka. Men jag har världens bästa vänner i mitt liv som alltid finns där för mig oavsett vad som händer eller hur osams vi blir. En av dem har väl hållt sig lite på sin kant ett tag och en anledning att hon inte talade om sina problem med mig var för att hon tyckte jag hade tillräckligt med mitt ändå. Men jag förklarade att jag mer än gärna lyssnar, för att jag bryr mig sjukt mycket och för att det även kan vara skönt att koppla bort sitt eget ett tag, så jag behöver knappast tala om känslan när hon ringer mig för att hon är ledsen. Det får mig att känna mig bra, hon kommer ju till mig då för att hon litar på mig och känner sig trygg med mig och känslan av att faktikst finnas där för någon annan, kunna göra nån annan lite glad, är oslagbar! Sen känner man sig ju lite normal också när man får veta att man inte är den enda på jorden med problem.
Hur som helst, jag vill resa, vara ute i naturen, träna, ägna mig åt inredning och gärna kunna få hjälpa familjer som har barn med svårigheter, när man är redo för det.
Lite jävlaranamma på det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar