Attityd och Facebook

Ibland blir jag så trött...
Varför är man så in i helvete snabb på att döma andra. Varför är det inte okej att tycka och tänka olika. Det som är grymt viktigt för mig kanske inte betyder ett skit för dig och jag ser inget fel i det, men man måste respektera varandras känslor och åsikter. Är det nåt man inte förstår så kan man väl fråga om man nu vill förstå och om man inte vill eller kan förstå så lämna det så men visa respekt.

Facebook är egentligen ett jävla fenomen! Får höra ibland att ojoj du är så negativ, du skriver alltid så negativa saker på facebook. Ibland har jag gått tillbaka för att kolla om det verkligen är så och nej oftast är det inte så, oftast har jag kanske skrivit en jäkla massa bra saker och en dålig. Eller bra saker i två veckor och sen kanske livet är lite tyngre i två dagar. Men vem är det då som är negativ egentligen? Den som skriver eller den som läser?? Varför väljer vi att lägga mer energi på det dåliga som skrivs än på det som är bra?Varför kommenterar vi oftast det som är dåligt?
Visst har jag svackor för jag är mänsklig (surprice igen liksom) men det betyder inte att hela mitt liv är skit och vissa saker man skriver kan av läsaren uppfattas som negativ fast man själv kanske skrivit det med glimten i ögat men uteslutit fjorton tusen smileys.
Dem som faktiskt känner mig vet att jag är ingen negativ typ som sitter och tycker synd om mig själv.
Samma med sms egentligen..

Känner mer och mer motstånd till facebook, ändå kan jag inte låta bli det. Finns en del nyttigheter och läsvärt också. Men ni som dömer, om ni nu bryr er tillräckligt för att kommentera så skriv nåt uppmuntrande istället för kränkande och om ni nu stör er så förbaskat mycket på att vissa alltid är så negativa och det är så jobbigt osv, varför tar ni inte bara bort dem från er vänlista? För uppenbarligen är ni inte så bra vänner..

Jag tror inte på ett problemfritt liv, för utan problemen vi stöter på skulle vi inte vara dem vi är idag, då skulle vi aldrig uppskatta det som är bra.

För att vara lite olik mig så säger jag:
Ni som sitter där och ser ner på alla andra, som tycker att ni är så fantastiska och bättre än alla andra, ni som har svar på allt och bara allt med er är så jävla rätt och dåliga dagar finns inte osv osv. Vad har ni gjort med ert liv?
Man behöver inte va en iskall skit för att komma långt i livet, jag anser att det är tvärtom, förmodligen har ni inte gjort samma långa, tunga resa som vissa av dem som faktiskt inte lyckats resa sig än.
So back the fuck off!

Jag kan också va en skit ibland, jag kan också snäsa av folk som inte förtjänar det ibland, kan ha ett jävla morgonhumör och en grym pms.

Dagens ord är RESPEKT

Puss å kram följt av fjortontusen smileys, de som vill se dem ser dem ;-)